Det har funnits bättre dagar – typ

Ibland är det enda som väntar i andra ändan av tunneln,
en tegelvägg att köra huvudet i.
Dan därpå är det likadant.

Och vad är skillnaden?

I min dagliga jakt på det flyende ljuset kommer jag som vanligt ut lagom till en stunds hysteriskt plåtande i skymningen.
Storvalens tandlösa grin möter mig i parken. Mörkersuddigt och fint. Vad hade jag väntat mig egentligen? 

Andsoppa i dammen

och lite kajflykt runt kyrktornet, som jag förstår missar att knäppa, och sen är det mörker, mörker och ännu mera mörker.

Fyra dagar in på det nya året inser jag till min o-förvåning att det här året är precis likadant som det förra.
Ingen ordning och reda, fast det är freda’.
När sjuttsingen ska jag få nån pli på mig?
Och måndag är det ”marsch in i Gruvan” igen.
Rena rama mörkret.

Fast än är det hela två dagar kvar till dess.
Så jag lullar på en stund till:

Studerar intresserat mataffärens vänligt runda typsnitt

och svär lite över hur dåligt det stämmer med den bristande logistiken

och de långa långsamma köerna.

Fast sen, på hemväg – fullkassad och fin – stiger spänningen.
Que?

Och ännu mera Que!?
Aj, fan – glömde köpa ju!
Och hm, det där med två dagar kvar var förstås att ta i.
Morgondagen intecknas förstås i skrivande stund, för när skall en mörker-dodo annars sova?

See you in the Twilight Zone!

Farväl till det Gamla, välkommen till det Nya

Så rider det gamla året ut i sin sista strid och det nya står bak kröken och knôr.
Bubbel och explosioner!

I soffan ligger älgen fortfarande kvar och undrar varför granen knôr så förbenat.

Återigen vinkar jag farväl och ser rumpan på ett transportmedel.
De unga tu har åkt iväg på nya äventyr, den här gången snöiga sådana.
Inga skojare som knôr här hemma den närmaste tiden.
Fritt fram att lämna fläkten och röka ohämmat vid köksbordet.

Och kanske, kanske – väntar det något nytt och spännande på andra sidan tolvslaget.
Hoppas kan man ju.

Gott Nytt på er allihopa!

(Och ja, nästa år SKA jag byta musiken. Måste bara hitta en Pc först. Bill G, grrr!!!)

That’s it folks

And all the kings horses and all the kings men
couldn’t put back all the wrappings again.

Men hallå, det är jul nu!

Jul, vad är det?
De små liven fick besök och förvandlade vardagsrummet till mat- och spelhåla.
Ömma modern övergav dammsugaren och övergick till att vakta julmaten från de ihärdiga angreppen.
Lösningen stavas "Amerikaburk".
Lite äkta crunchy är aldrig fel och finns det bara sylt till, är lyckan fullständig.
Ömma modern drog sig tillbaka till köksregionerna och började klappa.
Aj, det var nog lite för lite – vad tänkte jag på?!
Blir till att bränna. Lite äkta hembränt är aldrig fel, bara det finns lite snygga omslag till.
Aj, men skrivarjäveln har lagt av!
Rita och berätta?
Och rim ska ju skrivas. När?
Sova måste man kanske också en sväng. När?
Och brödet försvann, måste köpa mer. När?
Fler presenter? Är det öppet?
När?
Nu vart det mycket. Lägger ner.
Går och blundar en stund innan jag måste upp.
När?
NU!
ju

Julen är inne – det är fullt

På bild ser den riktigt hanterbar ut, i verkligheten är den modell bauta. Eller "herrgård större" kanske.
Knäckt och ful är den också. Ja ja, det blir nog bra. Kanske.

Delegerade ut grandetaljen, skulle jag inte gjort.
Vad kan jag säga?
This flat ain’t big enough for both of us!
Dessutom togs det hjälp av tång för att vrida åt skruvarna i gamla foten. Det gillade den inte. Den spack.
Hurra, hurra!
Inte en siffra rätt när inte överste befälhavaren är med och övervakar.
En ny? Köpa? Var?
Slut?!
Till slut fann de små liven en hos han nere på torget, försäljaren av jättegranar. En pyttefot. Går typ i två deciliter .
Blir till att gå vattningsvakt, fylla på var fjärde timma.
Surpel surpel, barra barra.
Återstår det där med att få plats, med oss själva och gäster.
Ringa återbud?
– Ni får tyvärr inte plats, granen tar upp halva bordet.
Och jag som äntligen lyckats hitta det.
Bordet alltså.
Suck.

En sista sväng?

Runt, runt likt yra myror.
Och mörkret faller.
Krigarkonungen kastar sin skugga, lite von oben.
Jagar i juleljus på husväggarna till tonerna av elektrifierad flöjtmusik från Anderna.
Slänger en slant i det framställda fodralet, köper mig lite fri.
Känns lite kallare, letar fram lyktorna och hoppar på cykeln.
Se där, nu rider konungen huvudlös bort.

Rapport från en julhink

Så, hittade en bit av golvet – fast nu försvann en annan istället.
Hilfe!!!

Fler Ulgranar åt folket!

Ja jösses, där står han och skräms!
Högt över innertorget, mitt nere i kommersens Mecka.
Det är dags nu, julstressen går in i slutspurten.
Lyckades undvika den enda in i det längsta, men nu – nu finns det ingen återvändo. Bara att sätta igång och vaska fram golv, matbord, användbara stolar och annat försvunnet. Skapa fria ytor att placera julgran, tomtesaker och andra julepryttlar på.
Hej å hå, alla tomtar små.
Slå i glasen och var lustiga ända till påska.

Sant är att jag tagit ledigt i dagarna två för att attackera eländet. Sen gäller det bara att försöka jaga rätt på julstämningen också.
Undrar vart jag peta in den efter förra omgången?
Kanske ihop med adventsstaken? Längst in i garderoben, bakom klänningarna som hängt där sen 83, på våren.
Hej å hå, alla tomtar små.
Titt i vråna och spana och speja,
här ser ni en som julen ska greja!

Kanske nån av er rent av har en över? Som jag kan låna? Eller hyra kanske?
Rent-a-Christmas – typ fem och femtio?
Kronor och ören, vilka det inte lär finnas många kvar av när den här pärsen är över.
Julefrid är dyra grejer det.
Hej å hå, alla tomtar små.
Rudolfs mule den är röd,
här ska firas i överflöd!

Eller så kör jag en luring – slår till på en Ulgran.
Det ska väl sätta fart på de små barren och få dem att tindra så att stjärnorna hänger löst i rena blinket.
Ul, ul!
Snart ä de jul.
Kan vi ta det om en vecka istället?

Nya detaljer ur dodons spännande liv

Lika ytligt självupptagen som alltid gräver jag åter ner näsan i de små detaljerna.
Det blir liksom lite mer spännande då.
För mig.
Den tappade skon har fått ett äpple som sällskap och det kan man ju fundera på nästan hur länge som helst.
Eller inte.

Första snön är dock inte mycket att fundera över.
Den kom, föll och försvann.
På en kvart eller två.
Det tackar vi för!

Årets första tomte står och lurpassar på mig vid hållplatsen när jag lämnar Gruvan.
Ok det var väl ett tag sen nu, men jösses – har väl annat för mig än att rapportera från tomtebevakningen.
Kanske.

Rena rama Frankensteins monster gör vi på målningen, eller en ”vikgubbe” som herr magister kallar det.
En kroppsdel var, utan att snegla på varann. Övning som ska ge färdighet inför det stundande modellmåleriet.
Inte vackert, men speciellt.
Och lite kul.

Nån enstaka gång är himlen ovan gruvan lite blå.
Mina benlösa vänner och deras kompisar håller mig sällskap.
Historien om ballerinan kan ni läsa här.

Det bjuds på godis i Gruvan. En av tjejerna säljer äkta marsipan inför julen och ställer fram smakprov.
Fast de andra är ganska barnsliga . . .

Lagd hund ligger, en cappuccino på torget i okänt fyrbent sällskap.
Ja, för inte är den min. Husse la hunden att vakta kopplet och försvann in i värmen.
Imponerande discplin.
Tur att jag inte är hundrädd.

Mitt hem är min borg?
Världen är så stor så stor, fast ibland finns det de som är större.

Några dar senare dyker fullmånen upp bak orginalet.
Och se där är jag igen och försöker fånga den.
Men, så lär dig nån gång då, din korkade dodo!!

Köket invaderas av unga män. 30 kilo kött ska stekas till den månatliga begivenheten – Köttsöndag.
300 pers inbjudna via Facebook, typ 100 har svarat ja, 60 kom. Som tur var till en helt annan plats.
Fast gissa vem som fick städa upp i köket efteråt . . .

I Gruvan fortsätter den ständiga kampen, är det inte det ena så är det det andra.
Trasig? Nää då. Det går, bara du har lite tålamod.
Tio papper igenom, tre fast i apparaten. Lyft här och öppna där, dra och börja om.
Möt Dodo de Copy, kopiatorernas överkvinna!

Dags att tända den lilla rese-adventstaken.
Typ i en sekund, sen håller de andra ljusen på att ta eld de med.
Men fin är den lilla tändsticksasken.
(Ytterligare bild i album här bredvid)

Efter regn kommer, ja om inte solsken så åtminstone en stunds uppehåll. Och då går det fortfarande att ta sig en liten latte utomhus.
Bara det finns några filtar.
Och det gör det.

Och därmed är vi framme vid tomteomgång nummer två och slutet på denna redogörelse för den senaste tidens icke-händelser i dodons vansinnigt spännande liv.
Och snart är det jul.
Det ni!

//Detaljmusik: Lokua Kanza – Yise Wabant’a bami //
(Kommer när jag fått tag på en pc, senare idag.)