Runt, runt likt yra myror.
Och mörkret faller.
Krigarkonungen kastar sin skugga, lite von oben.
Jagar i juleljus på husväggarna till tonerna av elektrifierad flöjtmusik från Anderna.
Slänger en slant i det framställda fodralet, köper mig lite fri.
Känns lite kallare, letar fram lyktorna och hoppar på cykeln.
Se där, nu rider konungen huvudlös bort.
En sista sväng?
Det här inlägget postades i Vardagens vedermödor. Bokmärk permalänken.
Nu ser jag vad den understa bilden föreställer. Riktigt snyggt med nån slags poetisk undergångsstämning. Eller nåt. Men nu är det över.
=)
Stjärtfasader så långt ögat når … ryggar för det bruna ögat …
Fattar galoppen och skrittar vidare på den slaka rymdlinan …
*** Tut i luren ***
Ursnygg bild med skugga. Det är alltid en fröjd attsvepa in på din hemsida