Nya detaljer ur dodons spännande liv

Lika ytligt självupptagen som alltid gräver jag åter ner näsan i de små detaljerna.
Det blir liksom lite mer spännande då.
För mig.
Den tappade skon har fått ett äpple som sällskap och det kan man ju fundera på nästan hur länge som helst.
Eller inte.

Första snön är dock inte mycket att fundera över.
Den kom, föll och försvann.
På en kvart eller två.
Det tackar vi för!

Årets första tomte står och lurpassar på mig vid hållplatsen när jag lämnar Gruvan.
Ok det var väl ett tag sen nu, men jösses – har väl annat för mig än att rapportera från tomtebevakningen.
Kanske.

Rena rama Frankensteins monster gör vi på målningen, eller en ”vikgubbe” som herr magister kallar det.
En kroppsdel var, utan att snegla på varann. Övning som ska ge färdighet inför det stundande modellmåleriet.
Inte vackert, men speciellt.
Och lite kul.

Nån enstaka gång är himlen ovan gruvan lite blå.
Mina benlösa vänner och deras kompisar håller mig sällskap.
Historien om ballerinan kan ni läsa här.

Det bjuds på godis i Gruvan. En av tjejerna säljer äkta marsipan inför julen och ställer fram smakprov.
Fast de andra är ganska barnsliga . . .

Lagd hund ligger, en cappuccino på torget i okänt fyrbent sällskap.
Ja, för inte är den min. Husse la hunden att vakta kopplet och försvann in i värmen.
Imponerande discplin.
Tur att jag inte är hundrädd.

Mitt hem är min borg?
Världen är så stor så stor, fast ibland finns det de som är större.

Några dar senare dyker fullmånen upp bak orginalet.
Och se där är jag igen och försöker fånga den.
Men, så lär dig nån gång då, din korkade dodo!!

Köket invaderas av unga män. 30 kilo kött ska stekas till den månatliga begivenheten – Köttsöndag.
300 pers inbjudna via Facebook, typ 100 har svarat ja, 60 kom. Som tur var till en helt annan plats.
Fast gissa vem som fick städa upp i köket efteråt . . .

I Gruvan fortsätter den ständiga kampen, är det inte det ena så är det det andra.
Trasig? Nää då. Det går, bara du har lite tålamod.
Tio papper igenom, tre fast i apparaten. Lyft här och öppna där, dra och börja om.
Möt Dodo de Copy, kopiatorernas överkvinna!

Dags att tända den lilla rese-adventstaken.
Typ i en sekund, sen håller de andra ljusen på att ta eld de med.
Men fin är den lilla tändsticksasken.
(Ytterligare bild i album här bredvid)

Efter regn kommer, ja om inte solsken så åtminstone en stunds uppehåll. Och då går det fortfarande att ta sig en liten latte utomhus.
Bara det finns några filtar.
Och det gör det.

Och därmed är vi framme vid tomteomgång nummer två och slutet på denna redogörelse för den senaste tidens icke-händelser i dodons vansinnigt spännande liv.
Och snart är det jul.
Det ni!

//Detaljmusik: Lokua Kanza – Yise Wabant’a bami //
(Kommer när jag fått tag på en pc, senare idag.)

Annons