Frid i Dodo-bo

En Yemanja är ensam, tre är trängsel. Senast anlända dam, hon till vänster, har tydligen badat lite väl mycket, så urblekt som klänningen är. Damen i mitten, åldermor i församlingen, tar det hela med ro, medan plastelinan till höger mest försöker se ut som Morticia.

Sent om kvällen den andra dagen anländer unge herr Son, i ett stycke, med buss från Köpenhamn.
Dodo-mamman som kollat in Swebus ankomsttider och kört för att hämta i god tid, fall bussen är tidig, kommer bara tio minuter efter att Säfflebuss anlänt.
Som vanligt inte många siffror rätt.
Ändringen av flygbiljetten hade visst inte heller gått igenom ordentligt. Ingen herr Son inbokad på planet från Sao Paulo
Fast det löste sig ändå, tack vare snälla Swiss Air-damer.
Så där står han nu, plutten, och ser ut som en gyllenbrun skojare i sin sommartunna jacka.
Och dodo-mamman ler förnöjt.

 

Väl hemma fylls det nystädade herr Son-rummet snabbt med diverse smutsiga kläder och medhavda souvenirer. Den här gången är det hängmattor som gäller, stora och sovvänliga saker. Och så en fulltryckt med brasilianska flaggor och förväntansfulla slagord inför årets fotbolls-VM.
O hexa – sjätte segern hägrar.
– Den skall jag ta med till Tyskland, fall jag kommer dit i sommar, säger unge herrn och ser segerviss ut.
Tro det, tänker jag och undrar hur allt det där resandet skall finansieras. Var det inte plugg och USA som gällde nu?
Det är mycket man inte begriper, som en viss Plaskman brukar säga.
Så jag nöjer mig med att visligen tiga still och istället placera ut min nyfådda smörtjusiga Yemanja i vardagsrummet.
Tjat blir det nog tillräckligt av vad det lider.

 

Brasilianska spekulationer inför sjätte VM-segern.