Kategoriarkiv: Uncategorized

Äsch då!

Ville kolla upp något gammalt jag skrivit men det gick ju f*n inte att läsa i allt det svarta. Så nu vart det vitt och trist istället.
Vart ju inte så himla mycket lättare att läsa, åtminstone inte överallt. På gamla Spaces gick det ju lätt att ändra en massa saker under resans gång, det gör det kanske här också men alltså, gå tillbaks och göra det i ”en himla massa” poster?!
Vi får väl se hur jag gör, nångång – kanske.
Nu skall jag leta vidare.

Flyttat – hej å hå!

Japp, så var det flyttat då!
Återstår att se vad som föll isär och vad som höll ihop.
Fast först ska jag till farbror Doktorn och se om han kan laga knäet, eller nåt.
Tchau!

Tchau bloggen!

Hej då Spaces!
Får se om jag orkar lägga över nåt till wordpress.
😉

Que?

Oî!
Long time no see, long time no read.
Så kan det gå, när haspen ligger på
för hårt.
Kanske det är dags igen nu då?
Eller
kanske inte.
Vem vet?
Göööd önli knöws,
som nån brukade säga i nån film,
eller kanske tv-serie.
Eller så var det nåt helt annat
typ.
Ett lärkträd.

Tchau!

Ps Sorry, kan intte ändra musiken. Kan ju inte ens hitta den förbenade musikspelaren på sidan. Får återkomma om det. Ds

Ja, nu ska jag snart – ska bara . . .

Ja, jag vet att jag varit lite osynlig ett tag.
Inte i verkligheten då, men här och där – på Spaces.
Och nej, inte så att jag fastnat i Ansiktsboken.
Bara så att, ja inte vet jag.
Kanske inte hade så mycket att säga bara.
Kanske jag inte har nu heller, fast tänkte skriva lite ändå.
Fast inte här, för det är sånt besvär. Ja, när man är ute och far i vart fall.
Så, ett tag framåt finner den som så vill, mig på

Dodofiles
på wordpress.

Fast jag kommer runt och hälsar på lite sen, bara jag kommit fram.
Lovar.
(Och bytte i allafall musik här! )

Idag berättar jag . . .

 
eller så kan du testa hur snabb du är på att söva lamm / får.
Det är ju trots allt påsk.

Till världens bästaste Pluttenberger!


Grattis

på dig, käraste Pluttenberger!

   

Och ja, det är fortfarande en stund kvar till midnatt så hann igen . . .
=)

Frid i Dodo-bo


En Yemanja är ensam, tre är trängsel. Senast anlända dam, hon till vänster, har tydligen badat lite väl mycket, så urblekt som klänningen är. Damen i mitten, åldermor i församlingen, tar det hela med ro, medan plastelinan till höger mest försöker se ut som Morticia.

Sent om kvällen den andra dagen anländer unge herr Son, i ett stycke, med buss från Köpenhamn.
Dodo-mamman som kollat in Swebus ankomsttider och kört för att hämta i god tid, fall bussen är tidig, kommer bara tio minuter efter att Säfflebuss anlänt.
Som vanligt inte många siffror rätt.
Ändringen av flygbiljetten hade visst inte heller gått igenom ordentligt. Ingen herr Son inbokad på planet från Sao Paulo
Fast det löste sig ändå, tack vare snälla Swiss Air-damer.
Så där står han nu, plutten, och ser ut som en gyllenbrun skojare i sin sommartunna jacka.
Och dodo-mamman ler förnöjt.
 
Väl hemma fylls det nystädade herr Son-rummet snabbt med diverse smutsiga kläder och medhavda souvenirer. Den här gången är det hängmattor som gäller, stora och sovvänliga saker. Och så en fulltryckt med brasilianska flaggor och förväntansfulla slagord inför årets fotbolls-VM.
O hexa – sjätte segern hägrar.
– Den skall jag ta med till Tyskland, fall jag kommer dit i sommar, säger unge herrn och ser segerviss ut.
Tro det, tänker jag och undrar hur allt det där resandet skall finansieras. Var det inte plugg och USA som gällde nu?
Det är mycket man inte begriper, som en viss Plaskman brukar säga.
Så jag nöjer mig med att visligen tiga still och istället placera ut min nyfådda smörtjusiga Yemanja i vardagsrummet.
Tjat blir det nog tillräckligt av vad det lider.
 
Brasilianska spekulationer inför sjätte VM-segern.

Svävare sökes!

Uggelbuggel skyller på döden

Var riktigt ful då jag ringde. Skyllde på döden. På att en gammal arbetskompis dött och ja, lät henne förstå att det strulat till saker och ting.
Fult, fult.
Visserligen sant, åtminstone delvis, han gick och dog i sin ensamhet och först efter några dagars oroande fick hans gamla mamma polisen att gå in i lägenheten och kolla.
Själv hade jag förstås knappt hunnit att reagera över att han inte som vanligt mejlade nyheter om kvällarna.
Upprörande, tragiskt och därtill ganska skuldväckande – men inte är det orsaken till att jag inte fått gjort vad jag lovat. Egentligen.
Fy, fy, fy. Undrar om ”han däruppe” kommer att straffa mig nu?
Förträng, förträng. Det finns alldeles tillräckligt mycket annat att oroa sig över.

Väl ute ur min upp-och-nedpå vända boning (nej, renoveringen är fortfarande inte färdig) hinner jag inte långt upp på gatan förrän jag stöter på en av alla de där ”vi-måste-sluta-att-ses-så-här” alternativt ”vi-måste-träffas-nån-kväll-och-gå-ut-och-prata-över-en-öl” damerna som irrar omkring i grannskapet.
Just idag har hon pratsällskap av en riktig gammal gengångare från fotbollsmammetiden och som jag inte sett på år och dag. De flyttade visst till andra ändan av stan.
Inget annat att göra än att stanna till och utbyta några lagom intresserade fraser om åren som gått. (Vad sjuttsingen var det nu hennes son hette?)
– Och med er är det bra?
Knappt hinner orden lämna mina läppar förrän jag ser tumultet växa i hennes ögon. Hon tvekar, men så kommer det.
– Ja.
– Förresten nej, faktiskt inte!
Aj, nu minns jag. Är inte hennes son en av de som . . .
Och visst är det så.
Från att ha börjat som ett glättigt tjosan-i-förbifarten samtal, blir vi nu stående och talar djuplodande om hur svårt livet är att bemästra.
Hur det går snett för en del av våra barn, vad vi själva har för del i det, hur och om vi kan hjälpa dem att komma på fötter igen.
Väldigt långt från, både i tid och rum, de otaliga timmarnas huttrande och småprat vid fotbollsplanerna, inser jag att kvinnan framför mig är ovanligt klok och genomtänkt.
En insiktsfullhet hon inte fått gratis.
Sonen? Ja, han tycks vara på rätt spår nu. Kanske.

Jag fortsätter min vandring, kaffetarmen skriker.
En bit längre bort irrar ytterligare en gengångare ur det förflutna. Tagen ur sitt sedvanliga krogsammanhang tycks han något malplacerad där han ivrigt spanar uppåt de gröna sluttningarna till stadens ena skans.
Men nej, han går inte och funderar och svär över det befängda i att bygga studentbostäder över hela klabbet. Nått av hans (många) barn är tydligen där uppe och kupp-bygger skulpturer ihop med sina konstkompisar.
Var, går inte att se för allt det gröna och inte hörs det något heller. Det blir till att ta fram mobilen.
Lite rörd över hans oväntat faderliga engagemang, lämnar jag honom åt bergsbestigningen och tänker att, det där får jag kolla in senare.
Om jag orkar, efter kaffet.
Och EFTER att jag gjort färdigt jobbet åt den där tanten!

Salve-kvick!

Där man minst väntar det ligger de och lurpassar!

Dagens låtsurr i öronen: ”Magic Carpet ride”med Steppenwolf.
I omixad version efter att först ha råkat ut för den hippare remixen hemma hos Crazy Yoda.

Dagens tröst: Fläskfilé med dragon- och parmesansås samt hasselbackspotatis till middag.
Ja, den jag köpte häromdagen efter att ha slängt ICA:s blandfärs och ja, fast det bara är tisdag!

Dagens förklaring: IBF = Idiotisk BortFörklaring