Äsch då!

Ville kolla upp något gammalt jag skrivit men det gick ju f*n inte att läsa i allt det svarta. Så nu vart det vitt och trist istället.
Vart ju inte så himla mycket lättare att läsa, åtminstone inte överallt. På gamla Spaces gick det ju lätt att ändra en massa saker under resans gång, det gör det kanske här också men alltså, gå tillbaks och göra det i ”en himla massa” poster?!
Vi får väl se hur jag gör, nångång – kanske.
Nu skall jag leta vidare.

Flyttat – hej å hå!

Japp, så var det flyttat då!
Återstår att se vad som föll isär och vad som höll ihop.
Fast först ska jag till farbror Doktorn och se om han kan laga knäet, eller nåt.
Tchau!

Tchau bloggen!

Hej då Spaces!
Får se om jag orkar lägga över nåt till wordpress.
😉

Lata dagar

 

Lägger mig i sjön och låter bromsarna cirkla runt mitt uppstickande huvud.
Usch och fy, irriterande flygfän.
Drar ner huvudet under vattenytan, simmar en bit – där fick ni!
För övrigt, sorry! Lovar och lovar, fast har visst inte riktigt kommit tillbaka än.
Men tack för alla glada tillrop!
Och när jag ändå börjat, så lööövar jag lite till: Snart kommer jag på återvisit!
Nu säger jag inget mer.
Fast gör som Dr Mox, lägger några kramar här.
För de som vill ha.
😉

Que?

Oî!
Long time no see, long time no read.
Så kan det gå, när haspen ligger på
för hårt.
Kanske det är dags igen nu då?
Eller
kanske inte.
Vem vet?
Göööd önli knöws,
som nån brukade säga i nån film,
eller kanske tv-serie.
Eller så var det nåt helt annat
typ.
Ett lärkträd.

Tchau!

Ps Sorry, kan intte ändra musiken. Kan ju inte ens hitta den förbenade musikspelaren på sidan. Får återkomma om det. Ds

Ja, nu ska jag snart – ska bara . . .

Ja, jag vet att jag varit lite osynlig ett tag.
Inte i verkligheten då, men här och där – på Spaces.
Och nej, inte så att jag fastnat i Ansiktsboken.
Bara så att, ja inte vet jag.
Kanske inte hade så mycket att säga bara.
Kanske jag inte har nu heller, fast tänkte skriva lite ändå.
Fast inte här, för det är sånt besvär. Ja, när man är ute och far i vart fall.
Så, ett tag framåt finner den som så vill, mig på

Dodofiles
på wordpress.

Fast jag kommer runt och hälsar på lite sen, bara jag kommit fram.
Lovar.
(Och bytte i allafall musik här! )

Det har funnits bättre dagar – typ

Ibland är det enda som väntar i andra ändan av tunneln,
en tegelvägg att köra huvudet i.
Dan därpå är det likadant.

Och vad är skillnaden?

I min dagliga jakt på det flyende ljuset kommer jag som vanligt ut lagom till en stunds hysteriskt plåtande i skymningen.
Storvalens tandlösa grin möter mig i parken. Mörkersuddigt och fint. Vad hade jag väntat mig egentligen? 

Andsoppa i dammen

och lite kajflykt runt kyrktornet, som jag förstår missar att knäppa, och sen är det mörker, mörker och ännu mera mörker.

Fyra dagar in på det nya året inser jag till min o-förvåning att det här året är precis likadant som det förra.
Ingen ordning och reda, fast det är freda’.
När sjuttsingen ska jag få nån pli på mig?
Och måndag är det ”marsch in i Gruvan” igen.
Rena rama mörkret.

Fast än är det hela två dagar kvar till dess.
Så jag lullar på en stund till:

Studerar intresserat mataffärens vänligt runda typsnitt

och svär lite över hur dåligt det stämmer med den bristande logistiken

och de långa långsamma köerna.

Fast sen, på hemväg – fullkassad och fin – stiger spänningen.
Que?

Och ännu mera Que!?
Aj, fan – glömde köpa ju!
Och hm, det där med två dagar kvar var förstås att ta i.
Morgondagen intecknas förstås i skrivande stund, för när skall en mörker-dodo annars sova?

See you in the Twilight Zone!

Farväl till det Gamla, välkommen till det Nya

Så rider det gamla året ut i sin sista strid och det nya står bak kröken och knôr.
Bubbel och explosioner!

I soffan ligger älgen fortfarande kvar och undrar varför granen knôr så förbenat.

Återigen vinkar jag farväl och ser rumpan på ett transportmedel.
De unga tu har åkt iväg på nya äventyr, den här gången snöiga sådana.
Inga skojare som knôr här hemma den närmaste tiden.
Fritt fram att lämna fläkten och röka ohämmat vid köksbordet.

Och kanske, kanske – väntar det något nytt och spännande på andra sidan tolvslaget.
Hoppas kan man ju.

Gott Nytt på er allihopa!

(Och ja, nästa år SKA jag byta musiken. Måste bara hitta en Pc först. Bill G, grrr!!!)

That’s it folks

And all the kings horses and all the kings men
couldn’t put back all the wrappings again.