Om den sköna konsten att skriva ut ett papper

Fredag lunch, lilla pappret är färdigt, fyrsidigt och i färg. Bara att skriva ut och vika i mitten.
En liten folder några av gruvarbetarna skall ha med sig och dela ut till intresserade under helgen.
Som sagt, bara att skriva ut. Lätt som en plätt – inte.

Min Gruva har många skrivare. Jag väljer en.
Den skriver sidorna upp och ned och i svartvitt. Ändrar inställningar, kör ut, springer och kollar, fel, ändrar igen, kör ut, springer och kollar. Efter ett antal korridorlopp blir det rätt.
Ok, nu gäller det att hitta en som är skriver ut i färg.

Min Gruva har fem våningsplan. Jag väljer ett.
Inte mitt eget för där skrivs inget i färg. Vaktmästarens stora maskin låter lovande, den tar jag.
Skriv ut, spring ner och nähä. Maskinen står och tuggar med nån jättebibba i fyrfärg och i okänt, till synes oändligt, antal. Mitt lilla papper lägger sig i kö. Pilla fram det före, vågar jag inte och vaktmästaren själv är putz väck.

Ok, försöker med våning fyra då. Där ser det ut att finnas en skrivare som kör färg. Inte lätt att veta, i nätverket heter de alla saker som s8000124blA403cl eller s8000121blA403bl. Jag tror cl betyder färg. Jag tror 4:an efter 2:an betyder våning fyra.
Jag tror nätteknikerna i min gruva har haft kul när de döpt skrivarna.
Jag skriver ut, springer upp och jaha, nu kommer mitt lilla papper ut i färg – upp och ned. Och hjälp, i flera exemplar dessutom. Avbryt, avbryt. Gömma undan de misslyckade papperna underst i pappersåtervinningen.
Spring ner, ändra inställningarna, skriv ut, spring upp och kolla. Upp och ned, ned och upp.
Under över alla under, nu kommer pappret ut rätt. I färg och allt.
Tio stycken kommer det ut, sen tar färgpatronen slut.
Jag springer ner till vaktmästaren, han är fortfarande väck, skriver en lapp, kollar fall kanske mitt lilla papper kommit nån vart i kön – nähä.

Min Gruva har som sagt fler våningsplan. Nu väljer jag det översta.
Maktens korridor, där skrivaren är av samma märke som den där pappret kom ut rättvänt. Borde funka ju.
Skriv ut, spring upp och vänta, vänta, nu kommer det nått. Det är upp och ned och dessutom fastnar exemplar nummer två på väg ut ur skrivaren.
Jag blir galen!
Går där ifrån, utan att passera GÅ och utan att trassla ut skiten.

Koffein och nikotin för att lugna de franska, sen dyker vaktmästaren upp och förbarmar sig.
Han trycker fram mitt lilla papper i kön.
Det ligger där i tre omgångar, jag fick tydligen lite fnatt när jag höll på.
Medan maskinen står och förbered sig berättar han att han minsann kan trolla. Om jag bara snackar med honom nästa gång, så kan han lura maskinen att även vika papperna.
Ja, måste ju hitta honom först då ju.

Och så äntligen kommer mina små papper ut, rättvända och fina.
I svartvitt.

Nu berättar jag inte mer.

På vägen hem glodde jag på fullmånen.
Den var stor.

// Låtar till kaffet: Pugh Rogefeldt – Bolla och rulla //

PS. Jag tror jag placerat min blogg i Göteborg på bloggkartan.se