Om att skapa sig en image

Ni vet den där "damen med hunden"?
Ja, tavlan ovan, målad av Giacomo Balla år 1912. "Gående dam med hund" heter den väl i själva verket, även om det snarast ser ut som om både dam och hund  flyter fram.
Vad med den?
Jo, den är jag! Mitt flytande jag.

I vart fall tänker på den där jag lullar kring och jobbar hårt på min image.
"Damen med cappuccinon."
Att epitetet börjat gå in får jag bekräftat söndag eftermiddag.
Efter flera månaders frånvaro stiger jag in på kaféet på paradgatan i närheten. Det som bytte ägare strax efter att gruvan slukade mig i början av sommaren och jag slutade häcka på uteserveringen.
Men jo då, kafékillen kommer ihåg – en cappuccino?
Och ett gäng filtar får jag också, så jag kan sitta ute.
Blir riktigt rörd ju.
 
PS. Kaffet då, frågar den tvivlande. Var är bildbeviset? Ja mina kära vänner, för en gångs skull slipper ni det. Lyckades nämligen med konststycket att fimpa bilden nånstans mellan kameran och datorn eller vad vet jag. Väck är den i vart fall. Ni får väl tro mig på mitt ord, eller nått.
Eventuellt.
DS.
 
// Öronfluff: The Dramatics – Whatcha see is whatcha get //
Annonser

10 svar till “Om att skapa sig en image

  1. I-mage …. nu gumman har du fått nått om bakfoten. Nu menar jag inte hunden som är vid dig bunden. Snarare tror jag att flitens filtar rört till det. Visst får man järnmage av kaffe … men den kemiska beteckningen för järn (iron) är inte I … utan Fe … av detta följer att du skapar dig en Femage … låter dessutom galantare 😉 

  2. Grattis på namnsdagen Doris! 🙂
     
    Der Schwartze

  3. Hade de inte en gasvärmare på det där utecafé? Det måste vara svårt å dricka cappuccinon om man är inlindad i filtar. Fast det klart, det finns ju långa gummiaktiga sugrör.
     
     

  4. Filtar är fina saker,vill minnas jag hade en …På tal om konstverk,jag ska bli konstnär och börja måla…det är säkert.Kanske kan jag få ihop en tavla med titeln,"Damen med cappuccinon".Pensel,målarburk och … öh vad heter det … det där man målar upp … En del säger det går lika bra med en roller … mig lurar dom nog inte …Tänk ibland är jag mig själv … bara så där.Sköt om sig!

  5. Jo, jag tror dig också Aniara, även utan bildbevis. Tänk att de står med filtar också på kafeet, så rart, och vad gullig du måste sett ut där du satt på uteserveringen i filt med din capuccino, som en indian…
     
    Damen med hunden ser ut som ett multipelexponerat foto, eller en väldigt mångbent hund…. hund igen, alla dessa hundar, tacka vet jag katter.

  6. Glädje i storstaden – att bli hågkommen på kafét 🙂 Med filtar och allt. Bildbeviset kan jag skippa för en gångs skull. Du brukar vara fullständigt pålitlig, ju. Iaf när det gäller cappuccino…
    Inser att det inte bara är jag som har problem med utskrift. Fast jag har endast en (1) skrivare här till vänster om mig. Inget onödigt spring i trappor. Observera att trappspring uppåt är allmänt nyttigt och konditionsfrämjande, neråt är mindre bra; det frestar på knäna lite för mycket. Alltså: spring upp, ta hissen ner.
     
    För övrigt fattar jag inte att du, du av alla människor, kan tappa bort ett foto?!?

  7. jA INTE SÅ ATT VI INTE SAKNAR KAFFEN,, MEN JAG ÄR SÄKER PÅ ATT DEN KOMMER FRAM VA DET LIDER,, MEN DU HAR JU EN STÅENDE HOS CARLOS,, BARA NJUT

  8. Cool musik, med eller utan kaffekopp ;-)=)

  9. Jag tror på ditt ord.
    Usch, jag måste till min gruva gå
    Hej och hå!

  10. Några cappuccinos till så flyter du nog också fram om det nu är något att trå efter. Alternativt hittar man dig om ett par tusen år, inlindad i filtar. Det kan ju sätta myror i skallen på framtida arkeologer…?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s