Extra! Extra! Read all about it!

Ingen ko på isen  – båten ur sjön!


Erkänn, ni satt där ute i stugorna och slog vad om huruvida jag skulle klara det eller ej!
Om båten skulle krossas i de annalkande ismassorna eller vattenfylld sjunka till botten och gå stora alg- och slamdöden till mötes.
Erkänn – att jag skulle få upp båten i tid var en verklig högoddsare!

Ha!
Jag säger bara: Ha!
Skam den Dodo som ger sig. Efter fem veder och fyra mödor föll slutligen alla pusselbitarna på plats.
Regnet gjorde uppehåll i ösandet, dodon lånade bil, dodon kom upp och ut innan mörkret föll och sist, men inte minst, delar av släkten bearbetades till att förbarma sig.
Och släpade med sig en god vän på köpet.
Så här gick det till då båten räddades:

Regnet öste inte men båten fick ösas på nytt. Det gjorde dodon snabbt och lätt.
Sen rodde hon båten över viken, vilket ni kan se om ni scrollar upp lite och kollar på första bilden.
Scrolla sen ner och fortsätt berättelsen.

På sumpstranden väntade kavalleriet samt grannens granna båt.

Så där ja, nästan nästan . . .
 
Lillsyrran grabbar tag och får båten att flytta sig cirka en millimeter.
Det visar sig att de där "upphöjningarna" fram och bak i själva verket är några slags luftutrymmen som nu är fyllda med – just det, vatten.
Sitter träpluggar i små hål för att förhindra just det. Men tja . .
Vi drar ut den ena, baxar upp ena ändan på båten för att få vattnet att rinna ut och går och dricker kaffe.
Och nej, det är inte hålet ni ser på bilden jag snackar om.
 

En ordentligt kaffe- och bullstund senare konstaterar vi att båten fortfarande väger ett ton.
Ytterligare några timmars avrinning hade behövts, men skymningen har ingen lag. Hej och hå och pust och stön och till slut är b*tfan på plats inne i huset.
Fortsatt uppbaxad för att få lite mer av vattnet att rinna ut. Sen får jag försöka göra samma sak med fören. Om inte istiden kommer innan.
Fattar inte vad de där jämra hålen skall vara bra för!
Ack ja, ack ja vinkar adjö till hjälpen och . . .
 
. . . kletar på en extra omgång jordnötssmör på musplanksbetet.
Ingen fångts den här veckan. Har de sprungit ut igen i värmen? 
 
Tillbaks i stan hittar jag, under över alla under, p-plats på torget! Precis jämte min egen omobila vagn.
Elvis kikar aningen purket ut mot syrrans bil.
Han vill också ut och röra på sig.
 
På förekommen anledning
Till er, Mogens, Glistrup, Persson och allt vad ni heter, som oroar er så för min eventuella färgblindhet, stoppar jag idag in ett litet extra bord.
Bättre?

8 svar till “Extra! Extra! Read all about it!

  1. Jag minns att första gången jag åt hästkött var det vid ett sådant bord. Min morfar berättade för mig att det var häst, men jag trodde inte på det. Fortfarande tycker jag nog att äta häst är lite som att äta katt eller hund.
     
    Hade jag haft en båt skulle jag nog ha lämnat den i vattnet.
    Jag blir ofta handlingsförlamad när det gäller sånt.
     
     
     
     

  2. Va skönt att den kom upp. Men kommer Fuglesang att komma upp.
    Det eviga regnets dag, har jag säkert läst. Jag läste allt av Bradbury för sådär 30 år sedan. Suck! Time flies.

  3. Bravo Dodo!
    Jag är imponerad! Själva fick vi inte ens i roddbåten i år. Det blev lite kanot i stället.

  4. Jag tror det är spacen överlag som varit bråkiga i dag, jag har haft himla problem med flera stycken i dag, men det har gått med lite envishet, precis som för dig! Skitit i det blå skåpet kan ju folk undra vad man menar om de inte vet att det är ett uttryck… vilket jag trodde alla visste….

  5. Jag hade aldrig några tvivel om att du skulle få båten ur sjön, en handlingskraftig kvinna som du! Hade jag däremot haft en båt i en sjö… say no more…
     
    Det var ett fint bord… inser att jag måste missat nåt när jag inte läser bloggarna i rätt ordning…

  6.  
    Edvards lismande om färg resp. fartblindhet till trots, så kvarstår faktum…
    Den gode Doris har ännu inte dementerat Ingvars antagande.
     
    Sen frågar man sig vad det är för en pall det pratas så mkt om!?
     
    Isens hot mot "ekan" torde med tanke på rådande väderlek vara ringa, att sen Doris redan nu med bistånd av bl.a. delar av familjen valde att som det heter "släpa och slita och dra" upp eländet på land var väl "no big deal".
     
     
     
     
     
     

  7. Måste säga att jag är imponerad. Äntligen på land ! Har också haft en båt med extra vattentank. Tungt ! Minst sagt…Och bordet är ju väldigt fint.
    Hade för övrigt just vant mig vid naturlagen om Aniara på första plats så det kom återigen som en överraskning när hon plötsligt bara var tvåa…nåja…det ges alltid tid att komma igen hos mig. Idag vet jag inte om jag hinner med någon ny lucka…men, men …skadar inte att hålla utkik. Den trogna publiken får hållas på halster, tyvärr.
    Ha det !

  8.  
    Nu ska hon inte skymfa mig, jag försökte ju ställa allt till rätta.
    Så "hängs" man ut i offentlighetens ljus som en värsta jag vet inte vad, det är då som det sägs att – otack är världens lön.
     
    Måste erkänna att nu ser bordet väldigt "sommrigt" ut och får mig att tänka på Astrids lilla visa.
    Men hur gick det med pallen, införskaffade ni den också? Ja säg vad inte Ingvar har i sina "gömmor".
     
    En fråga gällande eder flytetyg, varför vänta tills regnet fyllt båten… Hade det inte varit lättare att ta upp den innan?
     
    Vännen Edvard.
     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s