Trying to catch times that escaped – svengelsk version

 
Hej hå, hej hå, så var det dags då.
Gruvan väntar om blott några timmar..
Två veckors lössläppthet försvann innan jag ens hunnit räkna baklänges till 14.
Ja, eller tio eller fem heller för den delen.
Eftersom siffrorna är betydelselösa i sammanhanget tar jag istället fasta på det där med baklänges, ställer fram madeleinekakorna och ger mig i kast med en tillbakablick över den tid som flytt. 

”Mor? . . .!
Sms:et ploppar in strax före två på natten.
Tre veckor utan ett pip och nu detta?!
Eftersom umgänget normalt sker på förnamnsbasis hade ett vanligt ”mamma” varit oroväckande nog. Mor låter riktigt dyrt det.
Jodå, 1500 US dollar dyrt.
Fortsättningen är inte mindre oroväckande . . .” de vill ha bevis för att man har pengar”.
Den formella avslutningen, ”OSA”, gör inte dodomamman lugnare.
Förra livstecknet kom från Florida, där unge Herr Son lyckats ragga upp en ung syssling med bil för en Road Trip över kontinenten. Därefter fanns det tydligen inte en dator, mobil, fast telefon eller brevlåda att uppbringa.
Istället tvingades listiga dodon försöka tyda transaktionerna på Visakortet. För jo, hon hade fått i uppgift att hålla koll på sonens konton och föra över pengar på kortet allt eftersom. För att inte alla ägg skulle ligga i en korg, liksom.
Nu sa dock ”EXXONMOBIL26 09”, ”SHELL OIL 93002” etc inte dodomamman särskilt mycket mer än att det tankades bensin.
”OSCO DRUG 92”, ”WALGREEN 00” ? Ok, drug store-kedjor, men VAR låg just de affärer som kortet använts i?
Enda säkra geografiska angivelsen var Las Vegas och där verkade unge Herr Son med resesällskap ha fastnat.
Var det där som ”nån” krävde bevis på att pojkvaskern hade pengar?
Äpplen och päronträd, att slita unge Herr Sons far från Black Jack-bordet i Vegas hade inte varit det lättaste, då på 70-talet.
Verkligheten visade sig vara mindre slösaktig om än ej mindre coco loco. Unge Herr Son hade vägrats inträdde i Kanada, vilket han och sysslingen snabbt tänkt genomkorsa för att nå upp till Alaska.
Att de bara hade en dryg vecka på sig att ta sig från Seattle till New York innan flyget hem, tja det var bara sånt där strunt som oroliga morsor bryr sig om.
Och kanadensiska gränsvakter. Som påstod att det skulle ta sex dar upp och ned och därtill ville ha bevis för att resenärerna hade minst 100 dollar om dagen att leva på – var.
Sånt begär man förstås inte ostraffat.
Fast nej, dodomamman satte inte in tusentals dollar på Visakortet .
Och ja, unge Herr Son, som fick nöja sig med att ha avverkat dryga 14000 km sedan Florida, hann med flyget hem.
Och nånstans längs vägen fick han i vart fall slickat på Elvis gamla mikrofon.
Inte illa det heller.


Ensligheten ute på landet bryts.
Huset fylls av ungdamer och ungherrar på besök från både när och lite mer fjärran.
En och annan tysk har också lyckats smyga sig in.
Unge Herr Son dyker in i hallonsnåret tillsammans med lillmoster.


Och se på f*n, lyckas de inte få igång båtmotorn  . . .


Hejdå!

 
Hitta gamla spön 


Fånga småfisk till middag


Noch ein kleinen Fisch?


Nein, ein Hecht!

 
Det äts en hel del.


Det gäller att utnyttja den tillfälliga arbetskraften.
Vedstapling inför höstens brasor.


Skaran utökas med kusin med kompis – det är maskerad på bygden.
Delar av gänget klara för avfärd.


Till sist kan jag inte hålla mig, åker till stora lilla Hålan för att testa om Cafépuckot lärt sig göra en stor cappuccino än.
Beställer en och får till svar:
– Men det blir som en latte då.
Suck.
– Vi har haft den här konversationen förr, påpekar jag.
– Du kan väl låta bli att hälla i så mycket mjölk?
Puckot säger att han minns och tömmer därefter rask mjölkkannan ner i glaset.
Resultat? Det mest urvattnade kaffeblask jag någonsin haft oturen att smaka.
Och jo, han hade ju gått på kaffeskola . . .


Den långa torkan får hösten att anlända tidigt.
Jag krattar bort den.

Och nu – GRUVAN!!!

10 svar till “Trying to catch times that escaped – svengelsk version

  1. Hej miss a!
    Har Gustavus använt ett nytt acne-medel i facet?? Han ser ju ut som en filmstjärna.. Lassie! hihi
    Och inte blev det nån lasange kan jag tänka… håhåjaja…
     
    PUSSPUSSKRAMKRAM

  2. *Sätter på sig glajjerna*…hmm det va nog ingen kavaj utan en t-shirt ser jag nu…hmmm.

  3. Åh, jag bara älskar såna här bloggar som ger en glimtar ur livet accompanjerade av foton….jättehärligt!
     
    Den där abborren såg ensam ut….hade behövt ett par nypotatisar med dill. Sonen i blå kavaj i busken är misstänkt lik ett av mina ex bakifrån…hmm
     
    Jag hatar kaffe så jag är nog också ett cafépucko…i alla fall ett vanligt pucko enligt mitt ex….hahaha

  4.  
    Härligt!
    … och det är förstås Göteborgskalaset oxå? 😦
     
    underbart skriven blogg!!
     
    *kram*
     
     

  5. Det är sista veckan i "gruvan" för min del..Jag vill aldrig mer gå med mopp och städvagn utom möjligtvis i mitt eget hem någon gång per år…
     
    Konstigt att det ska vara så svårt att få en cappucino av en kaffepojke på kafé?
     
     

  6. Så där ja…nu står hon inte och stampar i farstun längre….Och tack för inbjudan..See you !

  7. Och förresten…jag har sagt ja till att bli din "vän " (fast det trodde jag redan att jag var, typ ?) men hos mig står det bara en konstig skylt under dig att du är inbjuden ??? Det är ju bara att stiga in vetja ! Och det var ju du som bjöd in mig….De har lite svårt med identiteterna där på MSN ! Inte konstigt att en del stollar virrar till det och tror att alla är en och samma här…(ja, du vet att det finns de som tror på sån´t här, men det är ju bara illusioner och extremt fria fantasier).
    Och förresten, igen…om du vill ha ett nytt "pratdatum" kan jag lägga in det innan jag ev. drar ut till landet för lite extra "nära sol & bad-upplevelse"….
    Ha det gott i gruvan…det brukar iaf vara svalt där nere ?

  8. HaHa…vad roligt att han kom hem till slut, men om du hade satt in de där pengarna så kanske han hade kunnat köpa loss mikrofonen åt dig, det hade nog gått bra…han hade ju ändå slickat på den !

  9. Här är det snabba ryck under täcket sedan iväg till "Gruvan".
    Man kan inte få allt här livet och inte skall hon gråta över spilld mjölk från ett Cafépucko.
    Det låter ju extra exotiskt ju.
    ~i~ See Ya ~i~

  10. Härlig dagbok – för att igenkänningsfaktorn var så stor. Så skönt när de återvänder -ungherrarna och huset fylls av liv, gamla spön åker fram, gamla motorer startas…Just nu går jag och hoppas att min herr mellanson som gått på kalaset i Göteborg, ska ge ett livstecken ifrån sig…Trycker tillbaka oron så gott det går.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s