Kategoriarkiv: Underliga ting

Hurra, hurra – vad bra!

 
Hurra, hurra! säger vi till de båda skogsmullarna Eva och Millroll som båda tycks veta hur ett träd skall fällas.
Den gode Badaren, som inte för så länge sedan lämnade den lantliga idyllen nånstans i Svearikes inland, tycks ha blivit helt stadsifierad och kan numera inte se skillnad mellan träig svamp och äkta trä.
Kanske har han fått skånsk mylla i ögonen, kanske är det, hm – öl?
Vara hur det vara månde med den saken, tävlingsledningen på Hello Dois har envåldigt beslutat att det tjänar föga till att dra ut på tävlingsplågan när de rätta svaren redan står som spön i backen och därmed sker även prisutdelningen omgående.
Först, men sist, i denna lilla tävlingsomgång var den träsvampstippande Plaskmannen, som denna gång får en hel radda priser. Så han inte blir ledsen i ögat!
Äta eller inte äta, det är frågan.
Grattis i vilket fall som helst!
 
På en delad första plats kom så de båda skogsmullorna, ops . ..  Eva och Millroll.
För sin duktighets skull får de båda varsin handfull gult gull från skogen, som självklart går att äta, eller?
Räcker dock bara till ett styck minimini bröd.
 
Och det var det hele, för nu.
Tchau!
 

Once bitten, twice . . .

 
 
Jaha, nu när vi ändå är igång så tänkte jag ni kunde få nåt nytt att bita i.
Nej, inte vattenbiff, det delikata receptet ber vi att få återkomma med, utan något lite mer hårdsmält och aningen träigare i smaken.
Ni ser föremålet på bilden ovan. Det flöt i land efter en stormig natt på lilla oceanen. Mjuk och len efter att ha putsat med klart insjövatten.
Så, vad jag undrar är helt enkelt:
Vet ni vad det är för nåt?
Kom igen nu, take a guess!
Och ja, du till fadershuset åetervändande, Plaskman – du med!
Nu går jag ut och kollar fall gräset växer.
 
// Gissningsmusik: Tim Buckley – Make it Right //
 

And the Winner is . . .

 
Med fara för liv och lem ger jag mig med dödsförakt åter ut i fästingsnåren för att jaga rätt på priser till alla de fantastiska medbloggare som deltagit i den nyss avslutade gissningstävlan ”Vad är det för trämojäng”.
Synnerligen välförtjänta, om än något anspråkslösa, små belöningar som på inget sätt motsvarar de ytterst  förtjänstfulla prestationer som ni, nästan alla, gett prov på.
Ja, vad kan jag säga? Superlativen undflyr mig, helt enkelt!
Tyvärr är dodon för tillfället inte så stadd vid kassa som önskvärt vore, semestertider och allt, och tvingas därför leva upp till ett annat trevligt uttryck, nämligen ”tid är pengar”.
För ja, en hel dyrbar semestertid spenderades där i snåren innan de utlovade priserna kunde bäras hem under triumfartade former.
Diverse, för mig okända, fågelarter utbrast i jubelsång och inte en slemsnigel var torr.

Nåväl, utan att gå vidare in på de faror och strapatser undertecknad utsatte sig för under den omnämnda prisjakt, är det nu hög tid att inleda själva prisceremonin.
Fanfar! (Ja, ni får liksom tänka er den.)

På en ytterst hedrande förstaplats kommer naturligtvis allas vår
Nr 1 Pova
Inte bara visste den värda damen på ett ungefär vad spelet gick ut på, hon hade dessutom avsevärt bättre koll på vad det heter än både säljare och köpare av den aktuella trämojängen.
Bravo, bravo, bravo!
Priset? Naturligtvis den excellenta bärblandning som kunde skådas ovan. Straight from the Woods!

På en minst lika hedrande andraplats kommer självklart ingen mindre än vår sköna
2. Eva
Spel, hon sa, spel det va’ och därtill med tärningar som den sköna damen minsann också hade klart för sig. Pris: Bärhögen ovan till vänster.
Bravo, bravo!

På en nästa lika hedrande och därtill med extra pluspoäng för ett ständigt kreativ och fantasifullt problemlösande angreppssätt – ja, hon rent av spruttlade ur sig helt felaktiga, men ändock, gissningar –  kommer selvfølig allas vår musikaliska resefotograf
3. Millroll
Pris: Bärhögen ovan till höger.
Bravo!
 
Så har vi då hamnat utanför prispallen, men se det är inget att hänga läpp över. Det viktigaste är, som alla vet, inte att vinna utan att kämpa väl.
Och med det bullshit-uttalande ger vi oss rask på fjärdeplatsen.

På en ganska hedrande fjäderplats dyker tävlingens förste manlige deltagare upp med sin något säregna pollynöttknäppar-variant.
4. Carlos
Riktigt var han får allt ifrån är osäkert, men vi misstänker att det möjligen kan vara från, typ Japan. Pris synes ovan till vänster.
Bra jobbat


Om femteplatsen var kampen hård och juryn tvekade länge mellan två begåvade deltagare.
Tillslut vann, med en näslängd, det ständigt lika yra vädret
5. Lilla My
Motivering: Två är fler än en. Inte bara föreslog den rackaren möjliga vägar på vilka trämojängen skulle kunna bli ”känd genom TV”, så småningom levererade hon även en konkret gissning – som dock var fullständigt fel.
Men i alla fall, jobbat – typ. Pris ovan till höger.
 
Direkt från de djupa, fuktiga, mörka, mögliga  – ja, vad allt otäckt ”have you” – katakomberna, slank den skugglika
6. Svärtan
förbi och mindes sin ljuva ungdomstid (?!) då liknande trämojänger användes till diverse otäcka saker. Visserligen förekom tydligen tärningar i sammanhanget, men huva – nej, de där otäckheterna gav dodon mardrömmar och så vart placeringen därefter.
Pris synes ovan till vänster, komplett med både mask, mygga och en på bilden osynlig liten bärfis i blåbäret.
 
Något oförtjänt nedpetad men ändock med stort beröm godkänd dyker den kramgoa skojaren
7. Dr Mox
upp likt gubben ur lådan. Trots påtagliga problem att räkna sina fingrar fick han till sist ihop en konkret, om än vild, gissning  för vilken han ska ha tre snabbiskramar som lite extra plåster på fingerstumpen.
Pris ovan till höger.
 
Så finns det då somliga figurer som studsar in och studsar ut, nästan som olydiga tja – badbollar kanske. Ständigt lika morske män som tyvärr ofta bara slänger ur sig en känga för att dölja att de kanske egentligen inte har nån som helst aning. Eller nåt.
Just det, självklart avses allas vår förlupne
8. Badaren
som ändock ror hem en hedrande åttondeplats på grund av visat intresse. Ett styck blåbär finnes för avhämtning!
 
Som sagt, visat intresse skall man ha all heder av och därför delar vi ut tröstpriser även till de bloggare som de senaste dagarna tittat in, tjoat till lite men som av olika outgrundliga anledningar valt att avstå från att gissa.
Först ut, ogissad men med ett synnerligen visat intresse och därtill spänningssökande är förstås den äntligen till bloggeriet återkomna
Tröstpriset, som vi hoppas ska smaka, återinnes ovan till höger
 
En som arbetat så hårt i sommar med att flytta komposter hit och dit att han självfallet inte orkade gissa är vår käre
Enligt eget uttalande en stor hallon-fan så ett ett par nyplockade dylika hoppas vi skall sitta fint i gommen.
Ovan till vänster.
 
Vår nästa tröstprismottagare levererade inte heller hon någon gissning, men även där tycks hallon gå hem. Så varsågod:
Anka
Det ovan till höger är ditt – garanterat maskfritt!
 
Så har vi då slutligen ett par rara ärtor, höll jag på att skriva och gjorde det visst också – ops! – som också får varsitt litet bär för att de varit här. Typ.
Först ut är en man som möjligen inte har sån pejl på det där med spel och dobbel men desto mer på den blåtonade musiken:
Varsågod, ett styck rött guld direkt från skogen!
 
En dam som rest långt och som numera lämnat spaces men ändå finns på en "plats nära oss" behöver även hon ett litet bär att suga på då hon slösar bort sin dyrbara tid med datorvarianten av det, vid det här laget tämligen uttjatade spelet Tric-Trac.
Hoppas du inte fastnade för länge!
Vem som skall vilket bär? Tja, det får ni göra upp om själva.
 

För alla eftersläntare som eventuellt hade velat delta i gissningstävlingen och vinna fina priser de med, har vi slängt in några extra små lingon. Varsågod och ta för er.
Kanske kan det extra lingontillskottet göra er lite snabbare i vändningarna nästa gång!
 
Nu skall segmoset Dodo ut i naturen och kolla efter vart solen tog vägen.
Ha det!

Alea iacta est

Den är len, snygg och ganska tung. Jag står och vrider på trämojängen ett tag, fattar inte vad sjuttsingen man ska ha den till.
Fast det vet man mannen bak loppisbordet.
– Det är ett gammalt indiskt tärningsspel. Man spelar om pengar. Ja, eller tändstickor om du hellre vill.
Jag leker lite med de gängade luckorna på ovansidan. Fäll upp, fäll ned. Och sen då?
Mitt visade intresse förlänar mig raskt en ingående beskrivning av hur spelet går till:
Två tärningar och alla luckor uppfällda. Man spelar en åt gången. Spelare ett slår två tärningar och fäller ner luckor motsvarande siffran han får. Siffran 11 kan t ex bli 6 och 5 eller 7 och 4 eller ja, vad det nu kan bli.
När de översta tre luckorna, dvs 7, 8 och 9, är nedfällda, använder du bara en tärning.
När du inte längre kan fälla ner luckor motsvarande det tärningen visar är det näste mans tur.
Ditt resultat är totalen av siffrorna som fortfarande är öppna.
Den som har lägst resultat vinner.
Busenkelt ju, lite som Yatzee nästan. Fast enklare.

 
För 40 kr är det gamla spelet som hittat. Ja, fast i själva verket är förstås inte just det här exemplaret uråldrigt utan tillverkat i Svenska Fläktfabriken i Calcutta 1973. Det delades ut som julklapp. Loppisförsäljaren var där på besök och fick ett han också.
Så vart det liksom ännu lite roligare.
Riktigt vad spelet heter vet dock inte den gode mannen. Han tror det var nåt med Tic Tac, för det låter så när man smäller med luckorna.
Fast google spottar tillbaks: Tic Tac Toe –  luffarschack som vi säger på svenska.
Så, kör på Povas föreslagna variant, tric-trac och tja, kanske det.
Fast det mest välkända tric-trac spelet verkar vara nån slags variant av backgammon, påhittad i Frankrike på 1500-talet och spelad med stor entusiasm om ja, pengar förstås..
Men se där, i danska Spillehulen finns nåt som liknar mitt calcuttska spel.
Fast både fulare och dyrare.
Sa ju att det var ett kap!
 
Ännu mer info hittar jag när jag lägger till några k:n och får upp den tyska varianten trick-track. Vilket sägs ha varit de normandiska sjömännens älsklingsspel. Ett spel de spred över världen under sina resor.
Nåja, vara hur det vill med den saken, nu tror jag i vart fall den ärade läsekretsen fått ett hyfsat hum om vad den tjusiga trämojängen skall vara bra för.
 
Men, hur var det med eventuella vinnare i gissningstävlingen då?
Ack kära vänner, tyvärr måste jag be er ha ännu lite mer tålamod.
Tävlingsresultat presenteras typ imorgon.
Och då blir det minsann prisutdelning också!
 
PS. Självklart finns det även en datorvariant av tric-trac. Rekommenderas särskilt för barn, som övar huvudräkning på kuppen. Kan laddas ner HÄR.
 
// Seriös spelmusik: Leonard Cohen – The Stranger Song //
 

Och nu blir det . . . reklamfilm


Meine Damen und Herren!
Så mycket kunskap, sån fantasi – ett sånt överväldigande intresse! Bloggsidan har av gått varm av de anstormande besökarnas frenetiska aktivitet.
Förslagen på vad den lilla trämojängen nedan skall användas till, har fullkomligen vällt in!
Stått som spön i backen, haglat in. Alldeles nedlusad ju.
Visst är det härligt att skåda?!

Visserligen skulle en mindre välvilligt inställd skriftställare kunna påpeka att den normalt så kunniga läsekretsen besitter vissa luckor då det kommer till just trämojänger, men en sån besserwisser är minsann inte dodon.
Hon häpnar istället förtjust över den friskt fläktande fantasi som medbloggarna visar prov på.
 
Ta till exempel allas vår Millroll, där vindlar det iväg så att det är svårt att hänga med.
Återvändningshållplats? Vattenskydda brevlådekonstruktion? Behållare för bin i olika honungstillverkarstadier?
Inte en siffra rätt, men dubbel stilpoäng för kreativt tänkande!
 
Den gode dr Mox går mer handfast tillväga, räknar sina fingrar och får dem inledningsvis till nio. Så är han också, som vi alla vet, en väldigt händig man.
Däremot visste vi inte att han var så bevandrad i matematikens historia. Det är rent av som om kunde han räkna den på sina, numera, tio fingrar
Men just den här lilla mackapären greppar han inte.
Sorry.
 
Lilla My är listig som få.
Istället för att slänga ur sig hugskott om VAD mojängen används till, vänder hon på baletten och ger istället förslag på VEM som skulle kunna använda den..
Se här kan man snacka om att blanda korten!
Nu ser vi dock genast att kortet tillhör en annan lek och nöjer oss med att ge pluspoäng för orginellt angreppssätt.
Så var det då herr Carlos, en berest man som snabbt genomskådar dodons bakomliggande syften.
Klart barnen skall ha nåt att ärva!
Vem skulle inte vilja ha en sån där fin mojäng att ställa på spishyllan?
Fast inte för att knäcka nötter i, även om tanken var god.
Bra mycket bättre än det ganska illasinnade förslaget om att använda det fina träarbetet som pedagogiskt verktyg.
Fy på sig herr C!
 
Men, så VAD används då den fina lilla trämojängen till?
Ja, det skall jag alldeles strax berätta.
Fast inte just nu, för nu vart jag plötsligt väldigt trött och får nog gå och snarka istället.
En liten ledtråd finns dock i dagens bild.
Kanske.
 
zzZZ zzZzz  zzZZz zzZZz zzZZz ZZzzz  zz zZZz  zz
 
Jaha, godnatt jag sa – en ny dag det va’
och däremellan slocknade dodon med näbben i (soff-) kudden. Utan att vare sig ha fått tryckt på "publicera" eller inhöstat några som helst pengar.
Och förslagen har förstås fortsatt att rasa in.
 
Vildmamman Åsa, gör även hon en snygg undanmanöver och frångår sakfrågan genom att sätta fokus på själva spänningsmomentet.
Smart drag i brist på annat. 😉
 
Smart är förstås även den gode "Mörkasidan", som för en handfull hallon mer gör ett snabbt nedslag innan han på nytt drar hem till sina mjukmysiga små skyddslingar och sätter saker på sin spets.
Men så har vi då skönkluriga Eva som utan att tveka lägger iväg ett stenhårt skott  rakt i krysset.
Och det utan att ens ha sett dagens lilla hjälp-på-traven-bild.
Snyggt jobbat Eva!
Nu återstår bara detaljerna!
 
Men nej, nej Millroll, som kommer igen starkt på upploppet med ett ANDRA förslag – mojängmanicken har ingenting med ägg att göra!
 
Men ja, ja, jag SKA tala om vad det är för en mojäng och hur bra den är att ha.
Måste bara jobba lite till först.
Typ
 
//Klurerimusik: Susheela Raman – Mamavatu //

Vildhallon, vin och ?

 
Varsågod, en handfull hallon kanske kunde smaka?
Egenhändigt plockade av Yours Truly.
Utan att nämnvärt ha dragit någon lärdom av det nyligen timade fästingäventyret, kastar jag mig på nytt ut i snåret.
Där hänger de, Ripe and Ready – Hallon Gratis für Alle!
Blir alldeles till mig och talar olika tungomål i rena farten. Typ.
Har ni förresten tänkt på att det krävs en viss teknik för att plocka vildhallon?
Du måste liksom smyga på dem, underifrån. Försiktigt fatta de mogna bären mellan fingrarna och låta dem falla mjukt ner i handflatan. Eller möjligtvis i hinken, fall du lyckats placera den tillräckligt strategiskt. Ja, den du har i ett snöre runt halsen alltså.
Dundrar du på i vanlig god tyskmulle-ordning, så är risken stor att bären smiter iväg och spårlöst försvinner ner i undervegetationen.
 
Det var ungefär så där jag stod och beundrade min egen teknik, då fästingen slog till . . .
Nåväl, glöm det!
En annan sak som ni kan ta och tänka på ett slag, kära läsare, är vad man egentligen har nedan avbildade mojäng till.
Rätt, eller närmast rätt svar (?!), belönas med . . . tja, det återstår att se.
Det kan ni ju också ta och fundera över.
Gissa på nu bara!
 
 
Liten lurig pryl inköpt på sommarens loppis i Lilla Hålan. Fin va?
Men vad har man den till?

En huvudlös historia

En, två, tre, fyra
Alla byxor äro dyra.
Fast Eva-Ulla hade inte betalt ett öre för sina. En dag, på väg hem från jobbet, såg hon ett färgglatt byxben sticka ut ur inkastet på en klädinsamlingscontainer och eftersom hon behövde nya sommarbyxor, ryckte hon helt sonika till sig dem.
En 40 graders tvätt senare var de som nya och passade dessutom som skinnet på en ål.
Att byxorna var magiska märkte hon först då underkroppen plötsligt vandrade iväg på egen hand. Förlåt, fot.
Benlös men inte rådlös kontaktade hon genast den lokala BL-föreningen (de BenLösas-förening) och anmälde sig till nästa intensivkurs i armgång.
Träningslägret var förlagt till en holme och gratis snorkel ingick. För att stärka kursdeltagarnas självkänsla medverkade den arm- och benlösa optimistkonsulten Polly-Anna Tvestjärt. Hennes bidrag låg framför allt i att heja på deltagarna med glada tillrop om att de minsann hade armarna kvar.
Själv var hon sååå lycklig över att fortfarande ha huvudet påskruvat.
 

Efter en intensiv månad av holmgång var Eva-Ulla åter fit for fight. Snabbt och smidigt tog hon sig fram genom tillvaron på sina långa spänstiga armar. Chefen hennes vart så imponerad av den uppvisade kämparandan att Eva-Ulla snabbt avancerade i organisationen. Ena dagen frimärksslickare, nästa ”Deputy Customer Service Processor” – här gick det undan!
 Men säg den verklighet som slutar lyckligt. Just som alla i bekantskapskretsen yvdes över den fantastiska framgångssagan bar det sig inte bättre än att Eva-Ulla gick och tappade armarna också.
Under några veckor lyckades hon dölja det inträffade genom att nåla fast skor över axlarna. Och sitta pall på jobbet.
Stackars Eva-Ulla! När sanningen så småningom uppdagades tvingades hon avgå från sin upphöjda plats och fann sig förvisad till en ovisst lemlös framtid.
Lägligt nog lossade i samma veva slutligen Polly-Anna Tvestjärts huvud och Eva-Ulla erbjöds den nu vakanta tjänsten som optimistkonsult vid BL-föreningens intensivkurser.
Med glada tillrop hejade hon på de nybenlösa och påpekade med skärpa att de minsann skulle vara glada för de åtminstone hade . . .

Resten vill ni inte veta.

 
Tipstack till Emmaus inspirerande skyltning.

Earfill: Andrew Bird – Imitosis

Haile Ihnen, Schwartze!

En liten ekorre viskade i örat på Skogens Konung, det spred sig som en löpeld mellan stammarna, genom dag och genom natt.
Det var dags nu. Nu, precis i denna stund, i verkligheten, idag!
Just som ryktet far, landar ytterligare ett sekel i dammet på den Svartes axlar.
Och bergen rister så att stenarna rullar.
Mossan far.
Vulkanerna morrar.
Och långt, långt ner i de underjordiska gångarna hörs hasande steg.
Är det någon som flyr undan stora tårtan?
Är det nån som skyr tidens gång?
Nej, det är . . .
 
Magico el Grande!
Dagen till ära lämnar han sin dunkla håla och erbjuder den Svarte sina tjänster.
– Säg vad du vill!
– Jag flyttar berg åt dig. Jag flyttar slemmiga stenar som somliga misstar för potäter.
– Här och nu uppfyller jag din minsta  – och din största – önskan!!!
 
Och från den fåfängt flaxande dodon kommer en liten önskan om att ett SMIL ständigt skall leka på den Svartes läppar.
Ta’t lugnt med huggtänderna!
 
// Sounding: Beatles – Spiritual Regeneration/Happy Birthday Svärtan (White Album Sessions Volume 1) // 

More Love to All!

 
                                                           William Bouguereau
 
Pyss på er allihop!
 
Lou Reed – Satellite of Love
 

Är det inte det ena, så

 
Knappt hade jag hittat hatten, förrän huvudet försvann.
Nu hägrar "Fritterat für Alle", halvsekelsfirande av:
• den första kvinnliga taxi-föraren i Sverige
• att Tunisien och Marocko blev självständiga
• att spritservering utan mattvång införs på försök på ett femtiotal restauranger i Sverige
• Volvo Amazon
• Harry Martinssons Aniara
• att ketchup lanseras i plastflaska
• att Nasser nationaliserar Suezkanalen
• framför allt att hårddisken uppfinns av IBM!
Ja, och så var det nån gammal bekanting som just fyllt femtio också.
 
Huvudstupa kastar jag mig åter förväntansfullt i Bacchi armar.
Huvudslöst,
skulle man också kunna säga.
Ses