Kategoriarkiv: Runt omkring

What to do, when the sky ain’t blue

 
– Vill ni se film eller baka?
Mamman är ute och vallar sina telningar mellan två regnskurar.
Själv spetsar jag öronen i väntan på svaret. Med mina fördomar om det uppväxande släktets förkärlek för passiv konsumtions, är det väl närmast givet.
Fast det dröjer. Tvekan?
– Baka!
Surprise, surprise.
– Fast vi kan väl se en film sen?
I rest my case.

Den enda sanna . . .

 
  
Takbjälken
i huvudet, timmerman Ernst!?
Den enda sanna glädjen målar ett brett flin på mina av väta sammanknipna läppar och jag tar mig igenom resten av gruvdagen med hjälp av frekventa bläddringar i semestrande gruvgrannens kvarlämnade Ernstologi.
Visualisera, mera!

 
”En tanke i mitt huvud vill ut.”
”Jag vill göra det här lite galet.”
”Efter att ha pratat med dig, pang! Så börjar det hända saker.”
”Verandan här kommer jag inte riktigt överens med.”
”Verandan ska få sig en omgång också.”
”Rött sticker till, härligt.”
”Taket och golvet tillsammans gör att det här rummet känns jättespännande.”
En sån här vägg får mig verkligen att gå igång.”
”Jag måste få väggarna här uppe att hålla tyst!”
”Vik upp, vik ner, försvinn in i väggen.”
”Väggen tar tacksamt emot vad den får.”
”Pang bara! Ser ni vilken schwung det blir! Nästan som någon slags fartlinje i köket.”

”Har man möjlighet, släng upp en kristallkrona. Det skadar ingen!”
”Det är lite knixigt att spika uppåt, men det går.”
”En massa ledningar, det ser ut som något ur Stjärnornas krig.”
”Då tänker jag, symaskin och såg.”
”Jag lägger an, så drar jag en blyertslinje.”
”Jag har också rundat kanten på hyllan så den inte ska kännas så aggressiv och arg.”
”Jag kan inte sticka under stolen med att det är väldigt kul det här att slå sönder porslin. Det känns nästan lite märkligt, men frigörande på något sätt.”

”Var rädda om er. Använd skyddsglasögon.”
 
Aj!
 
 
// Pysselmusik: Freddie Wadling – Plugging Him Into The Wall //

Tomtarna anfaller

Ok, allesammans på en gång nu:
TOMTE, TOMTE, TOMTE!

En gång till:
TOMTE, TOMTE, TOMTE!

Ni trodde jag lyckats låta bli honom i år, va?
Eller att jag helt enkelt inte sett till honom?
Kanske att han rent av försvunnit?
Att han druknade då Nordpolen smalt på grund av den globala uppvärmningen eller möjligen att den ökände Svärtan tog kål på honom redan förra julen?
Ha!
Jag säger bara: Ha!
Så har jag inte sagt allt det där jag skulle kunna säga men för mitt liv inte kan komma på längre vad det egentligen handlade om.
Klockan är lite för miss-i-nassen för det.

Nisse-i-massen rent av.
 

Eller typ nisse-i-marsipan?
För just så är det, kära påsar julnötter – TOMTEN lever och frodas!
I år, liksom alla år, dyker han upp där vi minst anar.
 

Som till exempel inne i kaktusen hos frisören.

Lurpassande bak gristillbringaren.

Huvudlöst (fast tvärtom) dinglandes i klädnyporna

Eller – HUVA – biter till precis när du skall norpa åt dig ett paket socker att ploppa ner i kaffet.
Allt är sig likt
fast olikt.
Eller hur de nu säger det på amerikanska?

Och så, när jag nu fått hur mig denna häpnadsväckande nyhet, lämnar jag er alla åt att fröjdefullt njuta anblicken av årets tomteskörd. Ni hittar den både här och där på sidan.
Nej, en sak till var det ju!
Vill i sammanhanget passa på och ge en eloge till herr Tierra som oförtrutet fortsatt att hålla koll på den lömske rödklädde skäggingen under de gångna veckorna.
Bra jobbat!

 
// Äkta Christmas Spirit is brought to you by "Chris Isaak". Tune of the Day: Gotta Be Good //

Katter och hundar


En del gasar på andra står på sned och tvekar. Kanske hoppas de på att vattnet skall skvättas undan först.

Parkeringsplats eller bilbassäng?
Återigen gjorde Göteborg skäl för sitt gamla epitet, "lilla London".
För vad skall man kalla det som föll häromnatten om inte "cats and dogs"?

Plums i baljan! Avlopp någon?!

– Mjau, sa jag och gick in på banken för att se vad de hade för sig efter tre.

Och nej, de spelade inte Fia.

Klockan är över tre, banken är tom på kunder. Dörren låses. Dags att plocka fram Fia-spelet?
Bäst jag smyger ner kameran igen så de inte tror att jag är ute och rekognocerar inför bankrånet.

//Noice of Today: Leon Russell – Watching the River Flow (Tangled up in Blues 1999) //

Katten åxå

 
Que? Hajar ingenting. Så är jag från Barcelona också. Ja, eller inte.
 
Katten också du har snygga öögon skulle jag ha spelat. Med the One and Only M.A. Numminen.
Fast har den bara på gammal rapsig vinyl. Så det vart inget med det.
Borde skriva lite också fast det blir visst inte heller av nuförtiden. 
Idag smet jag i vart fall tidigt från Gruvan. Utloggning var beordrad till klockan 14. Det skall migreras i helgen.
Måndag lär bli en rolig dag.
På min egen dator tycks kommateckenstangenten ha lagt av.
Himla irriterande!
Går och dricker öl med en arbetskompis från förr istället.
Bara en eller två är det sagt. (KOMMA!!!!)
Dalmasar är inte att lite på.
Det brukar bli en lång(komma) relativt blöt historia.
Kanske tur att bilen står på torget med körförbud.
Ja (komma) så jag inte kan ta den till landet imorgon.
Skål (komma) på er!

Clementine in the Mine

 
Hej hå, hej hå.
Ok då, om jag nu ändå måste slava långt ifrån all tjära (*) och ledighet, kan jag väl lika gärna ta en titt på den just nu pågående kalabaliken i stan.
Alltid fastnar det väl nån lus på linsen..
Tänkt och gjort, efter väl förättat värv, gränslade jag min tappre Rullare och kastade mig med dödsförakt rakt in i smeten på stadens paradgata, Avenyn.
Efter att ha knôtt omkring bland förvirrade turister med min nu ledda cykel, insåg jag att det nog var klokast att binda den vid ett träd och fortsätta strapatserna med kameran som enda sällskap.
Det gäller ju att odla myten om ”det go’a Göteborg”.
Hur gott och glatt det egentligen är här i stan råder det förstås delade meningar om.
Här kommer i vart fall en vanlig EM- och Göteborgskalaskväll som den tedde sig filtrerad genom min lins:
 
 
Kamp förr och nu.
Vid sidan om Johan P Molins, till döds kämpande, bältesspännare, visas den nutida arenakampen på storbildsskärm för pöblen.
Och tack för det, bör vi allt muttra. Att beskåda evangemanget live, au naturell, kostar till helgen mellan cirka 400 – 1300 kr. För en för- eller eftermiddag!
(En KOPIA av Bältespännarna finns i Stockholm)
 
Skönast är kanska trots allt att betrakta det hela på ännu lite längre avstånd.


Där, på andra sidan kanalen, är det tjo och tjim. 
 
Hit och dit irrar folket.
 

Idol nummer Ett
Och vem sjuttsingen är det här som står och gal på scen?
Ingen aning, men småflickorna hörs tjuta nånstans från scenhållet.
(Uppdatering 9 aug: Från säker källa kommer det rätta svaret, som är Sebastian. Que?!)
 

Ännu en okänd Idol?
Eller kanske bara nån lustig pajsare som försöker få publiken att allsångsyla.
Skönt att jag har staketet emellan till skydd!
 

Viktigaste platsen av alla!
 

Jaha du, dags att börja fundera på vad du gett dig in på nu?
På 60 meters banan kröks i tid.
 

En sport vi gärna sett i det ordinare friidrotts-EM!
 
Osignat och obokat.
 

Här gäller det ha koll på hålen.
Årets göteborgska upplaga av friidrotts-EM skall enligt uppgift vara extra miljöanpassat, vilket bland annat innebär att besökarna upppmuntras att sopsortera på plats.
 

Medelhavskomplexet breder ut sig.
Vad sjuttsingen är det med Göteborg och palmer nuförtiden?
Är det samma palmer som åker stan runt och krukar ner lite här och där?
Här, utanför gamla Park på Avenyn. Där, på Järntorget för några veckor sedan.

 
Framåt kvällningen samlas göteborgare med gäster för att tillbedja stadens gud, Poseidon.
F’låt, den här Poseidon, menade jag förstås!
 

Och se där, där sitter ju grannen och spelar fiol.
Nu kan han gå under benämningen "känd från bildskärm på Götaplatsen".
För exklusiv info om hur det lät och såg ut, klicka HÄR. (Kommer strax, måste bara fatta hur jag får den där filen i mobilen att bli ordentligt uppspelningsbar i datorn först!)


Och jodå, grabbarna var där också. En del nöjde sig med blott en häst mellan benen, andra föredrog en hel hjord.

Och innan jag visste ordet av hade redan två dagar förflutit i Gruvan.
En tröst i eländet är förstås att det här i staden går att få sig en anständig kopp cappuccino. <- Läs här, Cafépucko!
Och varför inte en liten morotskaka.

Till sist kan jag inte låta bli att grubbla över Västtrafiks lilla reklamsnutt ombord på spårvagnen idag:
"Att ta bilen till Friidrotts EM i Göteborg är som att springa 100 meter på en bädd av bananskal."
Hur menar de då?
Har de hällt såpa på vägarna?
Eller, att det går det lika lätt att åka bil till Göteborg just nu som att "halka in på ett bananskal"?
HELP!!!

 
Fotnötter och annat:
 (*) Tjära, ja det är ju så det ska dofta om sommaren enligt Olle Adolphson. Texten till "Om maskros och tjärdoft" och andra sånger hittar du HÄR. Sen är det bara att dra i gång allsången!