Skördetid

Helg – snabbvisit på landet.
Stora himmelskranen står vidöppen. Allt som inte kom i somras, för nu – jo, jag insisterar – är det HÖST.
Plantorna i växthuset har överlevt två veckors frånvaro. Tomtarna har vattnat lite under tiden.
Tomaterna är ynkliga och spruckna. Physalisarna (ok kapkrusbären då) hänger som små prassliga pluppar och verkar inte bli mer än dekorativa.
Gurkorna är feta men korta. För många att äta upp.
Kör i plasket över till gamla amerikafaster som sitter på udden bredvid med det brutna benet i skena. Hon blir glad för gurkan och ynktomaterna.
En ny omgång amerikasläktingar har löst av. Den gamla damen behöver dygnet-runt-passning.
Hem vill hon inte åka. Hem är här.
Hon vill bara sitta, titta ut över sjön och sen dö.
Det har hon sagt flera somrar nu och varje gång har jag trott att hon skall lyckas.
Men nu har nog tiden runnit ut.
Hem, bort, till Amerikat kommer hon.
Men hit kommer hon nog aldrig mer.
Inte levande.
Vem skall nu kalla mig ”lilla flickan”?

 

Plask, plask. Kör försiktigt igenom pölarna.
Häromåret körde jag på kanterna istället.
Då gick det som det gick.

 

Komplett med haiku och allt. Repris från år 2005.

 

Mitt i vägen växter det björksopp. Eller är det asp?
Plockar dem inte. Räcker ju ingenstans och det är för blött att gå ut och leta mer svamp.
Dessutom dammsuger amerikasläktingarna skogen då gamla faster vilar.

 

       

Inser att det nästa år är dags att ta grönsaksodlandet till nästa nivå.
Förra året lyckades jag få några stackars plantor att överleva halva sommaren innan de dog av törst.
Totalt två gurkor och några stycken gröna tomater.
I år är det fortfarande full rulle i växthuset och det är snart september. Men förutom ett antal stadiga gurkor är det ganska magert med skörden.
Nästa utmaning blir att se till att få lön för odlingsmödan också.
Hur nu det skall gå till.
Får väl köpa ännu en bok.

 

//For Your Ears – Ok Svärtan, den här då? – David Bowie – Rebel, Rebel (Bootleg 11/11/1999, Montreal, Canada) //

Ops, den 22/11 skall det ju vara!

Annons

Trying to catch times that escaped – svengelsk version

 

Hej hå, hej hå, så var det dags då.
Gruvan väntar om blott några timmar..
Två veckors lössläppthet försvann innan jag ens hunnit räkna baklänges till 14.
Ja, eller tio eller fem heller för den delen.
Eftersom siffrorna är betydelselösa i sammanhanget tar jag istället fasta på det där med baklänges, ställer fram madeleinekakorna och ger mig i kast med en tillbakablick över den tid som flytt. 

”Mor? . . .!
Sms:et ploppar in strax före två på natten.
Tre veckor utan ett pip och nu detta?!
Eftersom umgänget normalt sker på förnamnsbasis hade ett vanligt ”mamma” varit oroväckande nog. Mor låter riktigt dyrt det.
Jodå, 1500 US dollar dyrt.
Fortsättningen är inte mindre oroväckande . . .” de vill ha bevis för att man har pengar”.
Den formella avslutningen, ”OSA”, gör inte dodomamman lugnare.
Förra livstecknet kom från Florida, där unge Herr Son lyckats ragga upp en ung syssling med bil för en Road Trip över kontinenten. Därefter fanns det tydligen inte en dator, mobil, fast telefon eller brevlåda att uppbringa.
Istället tvingades listiga dodon försöka tyda transaktionerna på Visakortet. För jo, hon hade fått i uppgift att hålla koll på sonens konton och föra över pengar på kortet allt eftersom. För att inte alla ägg skulle ligga i en korg, liksom.
Nu sa dock ”EXXONMOBIL26 09”, ”SHELL OIL 93002” etc inte dodomamman särskilt mycket mer än att det tankades bensin.
”OSCO DRUG 92”, ”WALGREEN 00” ? Ok, drug store-kedjor, men VAR låg just de affärer som kortet använts i?
Enda säkra geografiska angivelsen var Las Vegas och där verkade unge Herr Son med resesällskap ha fastnat.
Var det där som ”nån” krävde bevis på att pojkvaskern hade pengar?

Äpplen och päronträd, att slita unge Herr Sons far från Black Jack-bordet i Vegas hade inte varit det lättaste, då på 70-talet.

Verkligheten visade sig vara mindre slösaktig om än ej mindre coco loco. Unge Herr Son hade vägrats inträdde i Kanada, vilket han och sysslingen snabbt tänkt genomkorsa för att nå upp till Alaska.
Att de bara hade en dryg vecka på sig att ta sig från Seattle till New York innan flyget hem, tja det var bara sånt där strunt som oroliga morsor bryr sig om.
Och kanadensiska gränsvakter. Som påstod att det skulle ta sex dar upp och ned och därtill ville ha bevis för att resenärerna hade minst 100 dollar om dagen att leva på – var.
Sånt begär man förstås inte ostraffat.
Fast nej, dodomamman satte inte in tusentals dollar på Visakortet .
Och ja, unge Herr Son, som fick nöja sig med att ha avverkat dryga 14000 km sedan Florida, hann med flyget hem.
Och nånstans längs vägen fick han i vart fall slickat på Elvis gamla mikrofon.
Inte illa det heller.

Ensligheten ute på landet bryts.
Huset fylls av ungdamer och ungherrar på besök från både när och lite mer fjärran.
En och annan tysk har också lyckats smyga sig in.
Unge Herr Son dyker in i hallonsnåret tillsammans med lillmoster.

Och se på f*n, lyckas de inte få igång båtmotorn  . . .

Hejdå!

 
Hitta gamla spön 

Fånga småfisk till middag

Noch ein kleinen Fisch?

Nein, ein Hecht!

 
Det äts en hel del.

Det gäller att utnyttja den tillfälliga arbetskraften.
Vedstapling inför höstens brasor.

Skaran utökas med kusin med kompis – det är maskerad på bygden.
Delar av gänget klara för avfärd.

Till sist kan jag inte hålla mig, åker till stora lilla Hålan för att testa om Cafépuckot lärt sig göra en stor cappuccino än.
Beställer en och får till svar:
– Men det blir som en latte då.
Suck.
– Vi har haft den här konversationen förr, påpekar jag.
– Du kan väl låta bli att hälla i så mycket mjölk?
Puckot säger att han minns och tömmer därefter rask mjölkkannan ner i glaset.
Resultat? Det mest urvattnade kaffeblask jag någonsin haft oturen att smaka.
Och jo, han hade ju gått på kaffeskola . . .

Den långa torkan får hösten att anlända tidigt.
Jag krattar bort den.

Och nu – GRUVAN!!!

Days lost

 

Så vart det morgon och älvorna dansade.
Sen sov jag bort hela dan.

Gamla faster som, vårens allvarliga sjukdom till trots, med snälla dotterns hjälp lyckats ta sig över Atlanten till det älskade sommarparadiset, snubblade och bröt benet.
Andra dagen här.

Nu ligger hon på lasarettet.

Jag har nog inte så mycket att klaga på i allafall.

Nu skall jag vattna blommorna i trädgården.

 

//For Your Ears: Jan Johansson – På ängen stod en björk //

 

På tillfällig flykt från asfalten

 

Inte är jag snabb, men till slut bestämmer jag mig för att ge f*n i att spela på organ-et och fly asfaltsgrytan.
Hinner precis se solen försvinna när jag kommer ner till viken.

 

 

Och försvinna lite mer.

 

 

Och lite till.

 

 

Och så kolla när det skymmer.

F*n vad jag är vacker!

 

Jätteljuset Allan från andra sidan skär över sjön.
Undrar fall de är väldigt mörkrädda där borta?

 

 

Och idag skiner solen, vågorna kluckar.

Tänkte just hälla upp en stadig drink då kusinen nästudds ringde och bjöd på middag.

Så fastna jag här och nu hinner jag inte ro över.

Brummm, brumm, får det bli istället.

Och så var snart den här dagen slut den med.

Lyckligt törstiga

Här har det minsann festats till ordentligt!

 

”Den bästa dagen är en dag av törst” skrev Karin Boye.
Hade hon rätt så är de små liven i mitt växthus lyckliga nästan jämt.
Så törstiga som de är hela tiden.
Det stora problemet är att släcka denna enorma törst. För särskilt långvarig lär inte glädjen bli fall de vissnar ner och dör.
Ja, eftersom de är där och jag är här och nej, jag har fortfarande inte fixat någon automatiskt bevattning.
Och nej, snälla grannar som har tid och lust att springa och vattna dem dagarna i ända har jag inga heller.
Än så länge har de små tomaterna, gurkorna och kapkrusbären nöjt sig med att halsa helpavor.
Med en extra påfyllning häromveckan, serverad av lillsyrran. Inte för att hon egentligen bor på grannavstånd, utan för att hon är så snäll.
Fast då söp de gröna rackarna till rejält.
Slurp!

Sommaren kan bli lång – måste lösa det där.
Typ igår!

 

Hör Karin B själv läsa första versen av dikten ”I rörelse” samt första versen av ”visst gör det ont”

 

Fyllda buteljer skall förhoppningsvis hålla växthusets invånare lyckliga ännu en vecka. Fast det är allt frågan det.

Dåliga samveten – kapitel femtioelva

 

Ut och in, in och ut.
Efter det något skakande beskedet att min hjärna är mer Y än X, blev jag förstås tvungen att ta mig in till stan för att klippa mig.
Klipp, klipp, klipp.
Kungliga familjefrisörskan kände på sig hur det var fatt, hårtestarna rök så stråna yrde.
Karl på insida – Kalle på utsidan.
Ja, han med kaviaren då. För kronan på verket vart en snett uppjackad lugg.
Öh?

 

Ännu mer skakad men trots allt ganska orörd, rattade jag på nytt skorven ut i det gröna.  Det är ju kläm- och nationaldag och fullt med dåliga samveten att ta itu.
Klippa gräs, röja sly, rensa rabatt, skrapa och måla räcke och snickarbod, lägga tak och plantera alla de där växterna som jag roffade åt mig häromveckan.
Midsommar står bak ängen och släkten väntas. Duger inte att avslöjas som en dålig förvaltare av familjelandet.
Stora rishögen då? De sista (?) resterna av fjolårets Gudrunbesök. Bäst att passa på innan det torkar upp och blir eldningsförbud.
Vi satte igång, myggorna och jag. Fast de stack. Vart väl för varmt, kantänka.
Istället satte de sig att vänta på nätdörren.
Men jag lurade dem. Gick in från andra sidan där kvällsbrisen blåst rent.

Ut och in, in och ut.
Nu är det dags att på nytt ge sig ut i grönskan och beta av nästa punkt på måste-listan.
Frågan är bara vilken dörr jag skall välja?
Dörren som myggen glömde . . .
Jag säger bara: Mer Mygga åt folket!

 

Fulhög att brännas. Hamnade visst lite löv på också.

 

Alltid lika fascinerande!

Nästan klar nu.

Och så vart det morgon med tuppen igen. Eller nått . . .

 

Så här vill svenska folket se Kalle.

 

// For Your Ears: 10cc – Dreadlock Holiday //

Då du hör nått i luften som surrar . . .

Väl ute där gräset är som grönast, hinner jag knappt öppna munnen förrän en host- och frässmakande mygga flyger rakt in i den.
Mygg, mygg, överallt mygg!
Tvi vale!
Det här lär inte bli en sommar fylld av mysiga grillaftnar. Det här lär blir en sommar full av myggmedel och klåda.
Kli vale!
Men det är ju trots allt sommar och solnedgång och ståndaktigt viftar jag mig igenom en stund på bänken mot sjön.
När tre myggor drunknat i kaffet mitt, får det vara nog.
Jag petar bort de två som slagit sig ned på  kanten, tar koppen och går in.
Bättre fly än illa bli stucken, som de säger här på bygden.
Få se om det går att se grässtråna imorgon.

 

Som sagt, en god mygga är en död mygga! Så här fasttorkad inne i gammal kåda är den förstås ännu bättre.

En annan ok mygga är mikrofonvarianten, som ses ovan till höger.

 
Mer myggläsning för den kliande finns här och här.

En god mygga är en död mygga

Efter att förgäves försökt utrota kirskålen i  åtminstone ett hörn av trädgården, sätter jag mig med en kopp kaffe för att istället studera sjöfåglarnas kringsimmande.
Se, där far en and i racerfart med ungarna liksom fastlimmade på stjärtfenorna.
Och där en, hm kan det var en . .  skäggdopping? . . i ensamt majestät.
”ti da . . . please pick up the phone, now would you please pick up the phone . . ti da”
Fiskar upp mobilen, öppnar munnen för att svara och *sploff*  far en mygga rakt i gapet.
Harkel, tvi och blä!

För visst – en god mygga är en död mygga.
Men jag menade inte som tilltugg då.

Med ungarna fastlimmade i rumpan.

Fågel med cool frisyr. (Ta fram kikaren)

Se och läs om den norrländska supermyggan i en UNIK rapport!!

Läs mer om eländiga ogräs och dess kulinariska egenskaper:
Kirskål
Kvickrot
Eller i Naturhistoriska museets "Virtuella flora”

Rapportera sedda arter av diverse slag i "artportalen".

The Twilight Zone – everything must end

Måndag 22 maj kl 19.28

Uppehåll vid nedgång.

Måndag 22 maj kl 22.03

Ingen äkta hötorg idag.


Måndag 22 maj kl 22.29

Men jösses, vad har de skaffat för bamselampa därborta?

Tillbaks i stan tar det en och en halv timma att hitta parkering.
Rekord!
Det blir ett parkeringshus., bortöver.
Grr!

A new dawn

Måndag 22 maj kl 04:22

And now my friends
until later, much later . . .

Samma morgon, bättre kamerainställning.

Ja, alltså måste ju vakna igen och så.

//For Your Ears: Jan Johansson: På ängen stod en björk!! (Changed on request)