Kategoriarkiv: Gruvliv

Varde tillfälligt ljus i Gruvans mörker

Jodå, för första gången på xx år står jag där igen – med glitter i håret och leker eine kleine Weisswurst.
En sån där rund, välstoppad sak som farmor brukade bjuda på om jularna anno da zumal. Apa smakade den, vill jag minnas.
Och särkarna är gjorda, om inte för apor så i vart fall för anorektiska tonåringar. Volumniösa damer i sin bästa ålder borde få slippa!
Men i Gruvan ges ingen pardon, jag står där tillsammans med övriga utkommenderade nykomlingar, om morgonen den trettonde dagen i den tolfte månaden.
Varde ljus – eller dra ner ridån, nån . . .
Själv borde jag ärligt talat ha sluppit undan, inte så himla ny längre. Fast det vart visst en miss förra året och tja, nu blev det dubbelt upp istället.
Så vi sjunger, hellere än bra, skrider fram och tillbaka med stearinet droppande över nävarna.
Och de rödklädda tippar och tappar mellan låtarna.
Särskilt de unga förmågorna.

Applåderna är åskdönsliknande, vi är tvungna att skrida tillbaks in och dra den om de tunga fjäten en gång till.
Vad allt gör man inte för att glädja sina medgruvarbetare.
Tur att det bjöds på pepparkakor till!

// Playing: Arcade Fire – My Body is a Cage //

Useful stuff


Plockar fram och upp sommarens USA-present.
Unge herr Son känner sin gamla Pappenheimare till mor.
Fast Bushen faller väl snart på eget grepp – jag limmar dit ett annat ansikte istället.
Ett härskarface från Gruvans korridorer.
Nu är det dags att låta nålarna jobba!

// Till tonerna av: A Mountain of One – Ride //

Flitig som ett gruvbi? Äh, gör nåt kul istället!

 

And just who do you think you’re fooling?!

Den excessiva nederbörden till trots är det rejäl nyhetstorka i blaskorna, inte minst i gratisblaskan med stort M.
På väg till Gruvan får jag tips om vad jag kan ägna mig åt i den öde korridoren.
Minst ett av dem (ok, två då) har jag redan följt, vilket/vilka får ni själva lista ut.
Nöjer mig med att sno och presentera listan rakt upp och ner. Eller kanske uppifrån och ned.
Eller hur det nu blir.

 
Tidsfördriv för ensamjobbare:
 Gå näck, i pyjamas eller byt om flera gånger om dagen. (Fast hm, finns ju folk på de andra våningarna i Gruvan, tänk om . . .)
 Sjung i kapp med radion för full hals. (”Dunka mig gul och blå” – på SKÅNSKA?! Shit)
 Flexa om du kan och gå hem när uppgifterna är gjorda. (Allt är relativt.)
 Blogga om din ensamhet. (Ops)
 Rensa i mailkorgen. (Vilka mail?)
 Peta dig i näsan, rapa och fis närhelst andan faller på. (Alltså, jag är en väluppfostrad liten tant . . .)
 Ta med bärbara datorn ut om det är solsken. (Bärbar och bärbar, IT-avdelningen kanske har förlängningssladdar?)
 Ring kompisar i samma sits och beklaga er tillsammans. (Kompisar? Sits? Tillsammans?)
 Spring så fort du kan mellan skrivbord och skriva, ta tid och försök sätta nya rekord. Ställ ut papperskorgar som hinderbana. (Hallå, har ni hört talas om det ”papperslösa kontoret”, f’låt gruvan?) 
Nä, mitt Herrskap – nu drar dodon ut till grönskan.
Plask på er!     


Är det ensamt och tråkigt på jobbet?
Sitt inte där och låtsas som du gör nåt vettigt
klä om till nåt litet lätt och öva havsfiske istället!

// Kulmusik att sjunga med i: The Boswell Sisters – Concentratin’ //

PS
Just det ja! När jag läser den gode Svärtans skojiga tips om vad man mer kan ha för små hyss för sig när man lämnats ensam och övergiven på jobbet, så minns jag plötsligt den de lustifikationer som cirkulerade för någa år sedan.
Här nedan kommer de.
Go for it!

 

Wasting time

Alltmer arbetsblyg för var dag som går, stoppar jag kameran i fickan, mumlar nåt (till alla frånvarande) om ett ärende och ger mig iväg att försöka nå ner till vattenlinjen.
Inte det lättaste i Göteborg där det moderna sjöröveriets rederi lagt beslag på större delen av kajerna i centrala stan.
Så värst mycket finner jag heller inte att plåta – seen that, cklicked that. Boring.
Fast trutarna nere i Fiskhamnen har just fått tillslängt sig resterna av dagens fångst.
Lite liv, lite kul, en liten stund – tills de övergödda gaphalsarna tröttnar och flyger bort till bryggan för att mingla med måsarna.
Och se, ett, tu, tre, så är det fredag igen
Tchau, Gruva!
Oî Vida Livre!
Hm nåja, tills måndag då.
 
// Meanwhile: John Prine – Long Monday //