Saker måste uträttas och jag beger mig motvilligt till staden.
Besöket drar ut på tiden, magsäcken gör sig påmind och jag tänker: What the heck.
En Simpson till burgaren är ju aldrig fel. Det får bli ett kids meal då, vrålhungrig eller ej.
Får en dr Hibbert och undrar: Vem fan är han?
Skrattar elakt gör han när jag trycker på gula knappen.
Och mätt vart jag inte heller.
När jag ändå är på gång passar jag på testa min parkerings-karma.
Den är inget vidare.
Musik till burgaren: Talking Heads – This Must Be The Place (Naive Melodi)
Aniaras Place 
Det fanns en period i mitt liv när jag åt mycket hamburgare, nu kan jag inte med smaken längre, möjligen stripsen men de ska ju inte vara nyttiga sägs det… och bilen var ju i alla fall inte utanför rutan…
Men …inte ska du hålla på att parkera bilar i stan sista lediga helgen, eller….? Ut och doppa fötterna i lilla ocenanen nu !
=)
Nä, inte blir man mätt på en sketen kids meal. Konkurentens trippelburgare kan eventuellt fungera i nödfall.
Ha förresten en trevlig helg!
Mox
Duger bra tycker jag. Lyckades äntligen lägga in din sida som min favoritblogg nr 1 och flytta den från neders på sidan under allt bloggande dit den förvisats av msn till toppen. Fortsatt trevlig semester
Berit
Denna ruta var ju i alla fall åt rätt håll, jag menar tänk när man ska in i en ficka på längden? Jag brukar inte ens pröva utan kör flera km för att hitta en rymlig p-plats.
Apropo Simson så tror jag det skulle kunna vara mitt favvoprogram om tillgängligheten till apparaten var större.
Tror dom som gör Simsons är sköna lirare.