En huvudlös historia

En, två, tre, fyra
Alla byxor äro dyra.
Fast Eva-Ulla hade inte betalt ett öre för sina. En dag, på väg hem från jobbet, såg hon ett färgglatt byxben sticka ut ur inkastet på en klädinsamlingscontainer och eftersom hon behövde nya sommarbyxor, ryckte hon helt sonika till sig dem.
En 40 graders tvätt senare var de som nya och passade dessutom som skinnet på en ål.
Att byxorna var magiska märkte hon först då underkroppen plötsligt vandrade iväg på egen hand. Förlåt, fot.
Benlös men inte rådlös kontaktade hon genast den lokala BL-föreningen (de BenLösas-förening) och anmälde sig till nästa intensivkurs i armgång.
Träningslägret var förlagt till en holme och gratis snorkel ingick. För att stärka kursdeltagarnas självkänsla medverkade den arm- och benlösa optimistkonsulten Polly-Anna Tvestjärt. Hennes bidrag låg framför allt i att heja på deltagarna med glada tillrop om att de minsann hade armarna kvar.
Själv var hon sååå lycklig över att fortfarande ha huvudet påskruvat.
 

Efter en intensiv månad av holmgång var Eva-Ulla åter fit for fight. Snabbt och smidigt tog hon sig fram genom tillvaron på sina långa spänstiga armar. Chefen hennes vart så imponerad av den uppvisade kämparandan att Eva-Ulla snabbt avancerade i organisationen. Ena dagen frimärksslickare, nästa ”Deputy Customer Service Processor” – här gick det undan!
 Men säg den verklighet som slutar lyckligt. Just som alla i bekantskapskretsen yvdes över den fantastiska framgångssagan bar det sig inte bättre än att Eva-Ulla gick och tappade armarna också.
Under några veckor lyckades hon dölja det inträffade genom att nåla fast skor över axlarna. Och sitta pall på jobbet.
Stackars Eva-Ulla! När sanningen så småningom uppdagades tvingades hon avgå från sin upphöjda plats och fann sig förvisad till en ovisst lemlös framtid.
Lägligt nog lossade i samma veva slutligen Polly-Anna Tvestjärts huvud och Eva-Ulla erbjöds den nu vakanta tjänsten som optimistkonsult vid BL-föreningens intensivkurser.
Med glada tillrop hejade hon på de nybenlösa och påpekade med skärpa att de minsann skulle vara glada för de åtminstone hade . . .

Resten vill ni inte veta.

 
Tipstack till Emmaus inspirerande skyltning.

Earfill: Andrew Bird – Imitosis

6 svar till “En huvudlös historia

  1. Tack för bra läsning. Flyger vidare men kommer tillbaka nån dag igen. Hoppas att solen lyser på dig lite i alla fall. Kramelikram

  2. Tror jag måste åka till GBG och skyltshoppa.

  3. Äh, ska man tro på det där? Men jag har alltid undrat hur man nålar fast skorna när man varken har armar eller ben 😀
    Mox

  4. Var får hon allt ifrån … tänkte jag skriva, men så kikade jag liite bättre på bilderna och då gick de upp ett Liljeholmens. Klurig du!

  5. Man behöver inte undra varifrån inspirationen kommer i alla fall…."Grymt, fett kul, typ" ! *lol*
    =) !!!!
     
    (Fast jo…resten verkar nog så intressant ;-))

  6. Du milde vilken skröna, jag önskar jag hade din fantasi! Det påminner lite om den där riddaren i monty pyton sketchen. Komner ni hit slår jag ihjäl er säger han, då hugger de armarna av honom, då sparkar jag ihjäl er säger han då, och då hugger de benen av honom och då skulle han bita ihjäl dem, men då hugger de huvudet av honom…. Kanske kan han hjälpa Eva-Ulla att konsulta? Han verkade ju ha rätta kämpaandan i alla fall…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s