Häng och kläng

Goda intentioner har lett mången god man och kvinna käpprätt åt Helvetia, så möjligen även mig.
Fast den här gången kom jag förstås inte till Schweiz utan, som den goda Millroll för länge sedan listat ut, blott till huvudstaden i vår gamla unionshälft Norge.
Om det hade jag tänkt berätta, länge och väl.
Fast det slipper ni nog läsa så mycket om, har inte hunnit med ju.
Å andra sidan bränner de miljoner bilder jag klickade ihop på utflykten nästan hål i datorminnet, så några små snuttar kanske?
Så kunde jag till exempel, under den sedvanliga utflykten till en av Oslos huvudattraktioner, Vigelandparken, inte låta bli att reflektera över – och så smått reta mig på – hurusom de små glina släpptes lös att hänga och klänga i statyerna.
Är det verkligen ok?
Håller statyerna för extensiv hand- och fotpåläggning? I längden?
Finns det så ont om lekplatser i Norge?
Är det kanske bara jag som är en gammal surkärring?
Kanske det i själva verket är den ultimata konstupplevelsen, ett exempel på hur konst kan och bör nyttjas då den verkligen tillhör folket?
Varje större stad med självaktning har väl nåt monument det går att klättra på. I Göteborg har vi till exempel Poseidon på Götaplatsen.
Dags att hänga en repstege på honom?
Fakta:
Vigelandparken rymmer totalt 212 statyer av Gustav Vigeland (1869-1943 ) som även utformade själva parken.
Läs mer HÄR
 
Bara lite musikbyte: Tom Petty – Turn this Car around
Annons

12 svar till “Häng och kläng

  1.  
    Nja, jag tycker nog inte att det är OK att kidsen klänger i statyerna. Nån ordning får det vara liksom. Vad är det för fel på klätterställningar? ;-)Ha det gött, Dodo!

  2. Där har jag faktiskt varit, när jag var ung nog att nästan kallas barn. Fast jag klängde inte på dem. Faktiskt. :-)(Länge sen jag hann läsa här, och ännu längre sedan jag orkade logga in och kommentera. Bloggandet hamnar lite efter numera. Inte blir det bättre när solen skiner och det tar emot att vara inne vid datorn. Men ska se om jag kan få ordning på det igen framöver… om det regnar, eller nåt.)

  3. Konst ska kännas … och små barn är taktila.Heja "funktjonella" Norge!< Anna-Lys >PS Finner du någon norsk oljeshejk i lussekofta? DS 

  4. Härliga bilder. Oslo minsann… där har jag aldrig varit, kanske värt att åka. Men jag har för mig att jag läst någinstans att det är ok att klättra på alla statyer men jag kan ha fel. Hoppas att du får en trevlig helg. Förresten hur funkar bilen? Hoppas den rullar på utan missöden. Kramelikram från ankan

  5. Sonja Heine, fanns det nån som hette, eller ? Jag menar isprinsessan. Det här börjar allt mer likna "På spåret". =)

  6. Jag vet inte om statyerna håller, men bilderna blir definitivt mer levande med barn klängande i dom. Och en slags brukskonst blir det väl ? En repstege på poseidon ? =) Kul grej !
    Fast du kanske gör rätt i att sura…i döda konstärers sällskap. Ja, för att dom är döda alltså. Utanför Moderna muséet här i stan finns det ju gigantiska färgglada damer som ungar också gillar att klättra i. Undar om det skulle kunna kallas kvinnoförnedrande. Eller ett utnyttjande av kvinnokroppen på ett otillbörligt sätt. Tja, det spörs. Om jag hade gjort en staty som stod i en park hade jag nog hellre velat att den hade använts till klättring än att ingen skulle se den. Och förresten….barn är ju mjukvara och statyer är hårdvara. Antagligen är det barnen som tar skada i första hand om dom slår sig. Bara en gissning, alltså. Och hoppsan…nu blev det långt igen !
    See you ! =)
     

  7. Läs längst ner först 😉
     
    Ja, låt dom klänga och klättra. Konsten är till för att brukas. på det sätt som folk finner bäst. Man skall inte visa för överdriven respekt för konsten. Då upphör den att vara konst och blir ikoner eller avgudar. Det är en del av det smärtsamma med att vara konstnär, att när verket är färdigt och sålt eller installerat på sin nya plats, så upphör konstnärens makt över sitt verk, ett verk som kommer från konstnären själv, är en del av honom eller henne. Antagligen därför det finns många konstnärer som aldrig säljer sin konst.
     
    Äh, jag vet inte. Bara gissar allt ovanstående. Du behöver inte läsa det här.
     
     

  8. Näee … jag klänger inte  ….Sen må vara sura kärringar, 5-ams torg eller, Kötterdala´

  9. Och jag som hade tänkt vänta in den berömda tummen…..men den göre sig icke besvär, tycks det mig. Och redan tre före ;-)…det går ju inte !
    Men egentligen räcker det ju med ett stycke suveränt bildreportage för mig ! =) Fast å andra sidan vet jag ju inte vad jag missar för en genialisk reseskildring ?
    Kanske tummen vilar sig inför kommande resor, vad det nu ska bli…har jag redan listat ut :D, och bidar sin tid. Det har ju varit lite mycket resande på sista tiden. Men om jag sjunger barnvisan "var är tummen, var är tummen?", kanske den svarar "här är jag, här är jag !"…? Prova själv får du se ! Den kanske är musikalisk och behöver känna sig sedd ?
    Ha det bra, going……?!

  10. Jisses, där var jag anno 1964 =l  Fanns det verkligen sååå många skulpturer? Vi hade ingen digitalkamera, förstås. Blev väl sådär 5 kort, högst. Kanske var det inte riktigt det vi tänkt oss; jag vet inte för de var de vuxna som tänkte åt mig också…
     

  11. Antar att skulpturen föreställer två norskar som slår sina kloka huvuden ihop.

  12. Jag njöt av alla bilderna. Jag vill dit igen.
     
    http://whynoteric.blogspot.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s