Stockholm revisited – porque?

Återigen åker jag baklänges till Stockholm.
Varför då? undrar kanske den minnesgoda läsare som noterat att somliga Bästkustbor ogärna reser österut.
Och ja, det kan man ju fråga sig. Kunglig befallning, kanske man kan skylla på? Här gäller det att hålla besticken i rätt hand.
Baklängelseriet då? Symboliskt visserligen, men ändå. Särskilt kul är det inte när allting svischar förbi från fel håll. Typ.
Kul är det dock att på nytt stråla samman med unge herr Son, bara fem dar sen sist. Och yngsta fröken Lillasyster kommer hon med. Det var ett tag sen.
Kul som sagt, men aningen sjukt också. Att det kan kosta mindre att flyga från Berlin än att ta tåget upp från Göteborg.
Allt för miljön!

Ständigt med öronflax, beger jag mig till bistron och häckar en stund bredvid glada tjejtrion från Falköping. Här varvas snack om redovisning, övertidsarbete, chefer, etableringar och Munkedal med vilken lilla svarta som skall på i kväll och vilken som sparas till morgondagen. Försöker lista ut fall tjejerna är kommunala eller privata.
Fladder, fladder.
Ger upp och inser samtidigt att jag hade lite fel om den svarta, Piffiga tjej nummer två skall tydligen köra vitt med grön halvlångsärmad topp till.
Själv tänker jag byta om till blå knytblus.
Ja, fall jag hittar nåt dass på Centralen.

För övrigt är det lite kul att koppla upp sig på tåget också. Och skriva det här, bara för att.
Dyrt dock!

Annons