Glasstället har öppnat för säsongen men än sitter inget folk på bänkarna utanför.
Ok, en sista sväng ner till ”centrum”, nån liten burk jordnötssmör ska väl ändå gå att hitta.
När jag ändå är på vift kan jag lika gärna passa på att slå till med en sundae i våröppnade glassfiket. Visserligen har de bara caramel och inte ren butterscotch men kan ju inte ha varit i USA utan att käka glass!
Köper en rejäl vodka när jag ändå är i farten. Har ju skaffat en liten väska till, som sällskap åt den bamsestora. Får ha hela 46 kilo med ombord. Ja, om man delar upp det på två, 23 och 23.
Så packas det och packas. Snokar runt för att kolla att ingenting är glömt – och så ut och vädra nosen mellan varven. Det var ju det där med den väntande avänjningskuren.
Ok, nu verkar allt vara med, kanske. Har jag glömt så får de väl skicka, eller hm – nåt.
Svägerskan står vid spisen, utländska besöket skall utfodras en sista gång.
Och se där, nu vräker det ner. Och PANG! Nu slog åskan till också.
Svägerskan sticker ut näbben i köksingångs-tamburen och flinar:
– You know, your plane might not fly today.
Dumheter! När stoppade lite åska ett plan senaste? Nae, fast lite läbbigt blir det kanske.
Ding Dong, dags att käka. Se där ja, åskan drar vidare.
Borsta tänderna, stänga sista väskan och är det tid att ta farväl.
Oväntat och otajmat krackelerar den tappra fasaden, det krisar.
Kan jag verkligen åka NU?
Det blir bättre, är nog bara tillfälligt. Kanske de senaste dagarnas myckna aktiviteter. Det extra sjukhusbesöket.
Planet går snart, måste åka, hejdå och ja, jag skall försöka att komma över igen innan det går allt för lång tid.
Vi åker till flygplatsen, svägerska och jag. Den ligger bara en kvart bort och wow, inga köer. Det här går fort.
En halvtimma senare kliver jag in i vardagsrummet:
– Hi, I’m back!
Stormar i Chicago, eller hur det nu var.
Går ner i morfars källare och letar rätt på mina lakan ur tvätthögen.
Aniaras Place 
Då fick hon rätt i alla fall din svägerska, att planet inte kunde lyfta. Var hon försmädlig? Typ vad-var-det-jag-sa hur de nu säger det i Amerikat.
Hej Doris, är du i luften nu?
Tja, bättre lycka nästa gång! Det går väl föresten båtar också om det nu ska vara så märkvärdigt att komma hem 😀
Ta du några glassar till när du ändå är där.
Jaha Du Doris!
Nu förstår jag, att Du inte varit hemma!
Försökte skrolla ner och läsa VAR Du befinner Dig……men lägger ner det för idag iaf.
Det är ju alldeles för fint väder att sitta och läsa från 7:de mars?
Önskar Dig ändå välkommen hem och hoppas allt ordnar sig ,!
Ska bli spännande och läsa hur det ha varit och hur och när Du upp hemma igen, tills dess må så gott
m a k i.,,,,damen här hemma!
Hej igen kompis, fick ditt sms. Ta´t lugnt, vi klarar oss. Men inte forever förstås. Ser fram emot att du dyker upp här hemma igen. Hälsningar från gul liten kanariefågel i Gruvan.
Njut av din extra tid,, men det låter illa me stormen,, hoppas det inte blir för illa
O kom väl hem igen
Se ya
Va, kom du inte iväg? Typiskt! Och jag som hade börjat förbereda middagen…
Svärtan
Hoppas det ordnar sig med resan… en storm varar ju inte så länge eller?? Ha det gott väntar med spänning till nästa avsnitt. Kram
Oj ! Bra att de inte flög iväg med dig i stormen. Och vi får väl vänta lite till….men hur länge ?
Men huvudsaken är ju att du kommer hem, inte när…
Och hur ska Gruvan klara sig ?
Kram !