Arriving in Siberia

– I only collect papers with my left hand, the right hand I use for my gun.
Tjejen som sitter och samlar in tulldeklarationspapper i ena fållan är ett pucko. Fast det säger jag inte till henne. I själva verket är jag fortfarande glad och lättad över att passkontrollen i Washington flöt på såpass smidigt. Flera timmar tog det för sonen i New York i somras. Här gick det fort som attan, trots att jag fick bakläxa för att jag glömt fylla i baksidan av lappen.
Ops, hur kunde jag missa det? Ursäkta så hemskt mycket.
Inte ett smil på passgubbens läppar och längst bak i kön hamnade jag på nytt, men eftersom den var så kort så . . . Den för amerikanerna själva var betydligt längre och segare. Nåt att minnas nästa gång jag får för mig att det kanske vore bra med ett litet amerikanskt pass i alla fall.

Vid bagagebandet stöter jag på nytt ihop med Floridaresenären. Hon skrattar fortfarande glatt och tycker allt är ett enda stort äventyr.
Igenom nålsögat kom hon, trots att hon bara hade telefonnummer och ingen adress till sin amerikanske pojkvän.
Våra upphämtade väskor tas ifrån och försvinner in i ett par jättelika röntgenmaskiner. Men hallå??!
Sen är det dags att ta av sig skorna, muddras – av med koftan! – och oj, där åkte Floridatjejens tändare också.
Min såg de inte och dessutom hade jag köpt en ask tändstickor, fall i fall. Om man nu fick ha det. Hm.
Ingen tid att förlora, nu gäller det att hitta ett rökrum innan det blir för sent. En och en halv timme mellan planen, borde räcka gott och väl. Fast i Frankfurt krävdes det specialförflyttning med expertishjälp för att hinna på en timma. Äh, let’s give it a try!
I rökrummet är det rökigt. Och minst lika trist och aningen patetiskt som i dylika rum på andra ställen. Stämningen stiger dock en aning då ett gäng non-us travellers börjar jämföra sina erfarenheter av tändarkonfiskeringar. Inte ett ord om tändarförbud på de två tidigare flygen men nu, inför amerikanskt inrikesflyg är det tydligen aja baja.
Dock tycks ungefär en av tre ha klarat sig igenom med tändare.

Vara hur det vara vill med amerikansk tändarkontroll, nu är det hög tid att vinka hejdå till Floridatjejen och leta rätt på gaten till nästa flyg.
Och ser man på, där är det och så en liten ”shuttle” och sen vääääääänta. Var visst ute i lite väl god tid, kunde gott ha rökt en cigg eller två till.
Dessutom slår sig en ”nånstans-från-fjärran” dam ner i fåtöljen bredvid mig där i väntrummet och sätter med högljudd energi igång att babbla i sin mobil. Personen i andra ändan kan inte ha fått en suck i vädret! Är tvungen att plugga igen mina öron med lite Tom Waits för att inte få spader.

Så är det bara 45 minuter kvar tills det är dags att möta delar av familjen. Efter ja, en himla massa år.
Här krävs nåt stärkande, en liten vodka kanske, men med vad?
Ljudet i kabinen är öronbedövande och flygvärdinnan hör inte ett skvatt av mitt försök att ta reda på vad hon har att spä med. Till slut pekar jag helt enkelt på burken hon just öppnat och hällt ur till grannen på andra sidan gången. Ser ut som om det skulle kunna vara nått limeaktig bubbel.
Det är äpplejuice, inte helt lyckat som vodkavirke. Rena rama blä faktiskt, men jag står mitt kast, dricker och lider i tysthet.

Pilotens rapporterande från cockpit får mig att lida än mer:
– It’s pretty cold out there. Eight degrees. Säger han apropå att vi nu närmar oss Rochester, NY.
Och hur kallt är det då? Hur var det, 30 grader i Washington tidigare ikväll, uppgavs vara detsamma som minus en grad Celsius.
– Minus tretton, säger bror min en stund senare. Efter att snabbt ha konsulterat handdatorn.
Nästan som hemma då, med andra ord.
Eller?

PS
Jakten på drickbart kaffe pågår för tillfället på annan ort.
Den nyfikne hittar adressen HÄR.
Sorry about that, men snurrar visst till det lite för tillfället.
Det var det där med här och där etc.

12 svar till “Arriving in Siberia

  1. Vill bara skicka en hälsning och hoppas att du får tag på ditt kaffe. Väntar redan på din nästa blogg. Å du ta det försiktigt när du tar dina bilder om det nu är så att det ligger lite skarpladdade vapen både här och där. Kram från svedala

  2. Tretton – där
    Tretton + här
    Tror jag föredrar här=)
    Ha de
    Putte

  3. Hej Doris!
    Du glömde visst inte pälsen hemma i Sverige?
     
    Japanska kan jag inte så mycket. Varje år lovar jag mig att jag ska lära mig, men tiden går alldeles för fort nu för tiden. Det hinner alltid bli en ny resa till Japan innan jag ens hunnit öppna en bok och då blir de två sista veckorna före resan som jag försöker plugga. Men jag lär mig aldrig att göra det på rätt sätt. Att börja plugga så fort jag kommer tillbaka från Japan.
     
    Du kan passa på att åka skridskor.

  4. Och medan vi väntar får vi se skymten av dina släktingar i det gamla landet, fast "unge herr" inte tycks vara här just nu, utan i ett ytterligare annat "där".
     
    Var man sig i världen vänder,
    finns en släkting till dig i alla länder !

  5. – 13 är bättre än fuktiga +36 dag in och dag ut. Har fatt jobb som religionslärare pa en skola förresten.
    önskar dig allt det bästa
    kram kram och hälsa!

  6. – 13 är bättre än fuktiga +36 dag in och dag ut. Har fatt jobb som religionslärare pa en skola förresten.
    önskar dig allt det bästa
    kram kram och hälsa!

  7. Det var mycket resa där… Hur var det med släkten? Släkten i det gamla landet försöker få kontakt. Kanske funkar det med en kommentar?

  8. Dedär kontrollerna blir visst bara värre och värre med åren. Bara en tidsfråga innan man själv också åker igenom röntgenapparaten,blir flamberad och genomklämd. En viss tjusning kanske, om man har den läggningen. Skönt att du kom fram så smidigt ändå, med tändare och allt. Måste bero på din ärliga uppsyn 😀
    Väntar otåligt på din återkomst.
    Mox

  9. Tja några minus tretton har vi inte här, men uppåt plus tretton kryper det närapå… Det har varit ett gudomligt vårväder här med strålande solsken, blå himmel, vanvettslyckligt kvittrande pippi och krokusar och annat blommande som bara den. Och i Rochester har ni fortfarande snö och is, vilket trist byte, fast det måste vara kul att träffa släktingar efter så lång tid (hur lång tid det nu var).

  10. Åh, är vi framme nu ? 😉 Skönt att skaka av sig resdammet….ska bli roligt att få träffa de amerikanska släktingarna nu….och säger som Svärtan….hur mår han egentligen ? Ressällskapet ?
    Och jaha, tack..Rochester NY 😀 ! Då vet jag i vilken riktning jag ska flyga med Google earth !
    See You ! Vinkar när jag far förbi….Airhugs to you ! =)

  11. Visst är de rara, de där kontrollanterna?
     
    Jag har köpt min resa till Japan. Åker den 8 april.
     
    Ha en bra tid hemma i USA och hoppas du hittar ditt kaffe.
     
    Fortsätt att rapportera.

  12. Skriver en kommentar mest för att än en gång slå millroll på fingrarna genom att vara först. Det börjar bli för lätt 😉 Kan passa på att framföra ett klagomål; "länken" till den för oss nyfikna så spännande jakten på drickbart kaffe, är ingen länk. Men det kanske bara var en luring. Sen undrar jag hur det går för din lille resekamrat. Har han frusit ihjäl? 
     
    Svärtan
     
     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s