Om konsten att överleva i en flygplansstol

En, två, tre, fyra, fem. I timmar sitter jag och trängs. Rör mig sakta och kalkylerat, med armbågarna tätt inryckta intill sidorna, för att inte stöta till mina grannar.
Rotar och gräver i väskan under stolen utan att knuffa till det lilla bordet med sin Sprite och Pretzelpåse. (Vad är det med tyskarna och pretzels egentligen!?) Flankerad av en välvuxen amerikansk drasut på ena sidan och en övervuxen äldre tysk på andra sidan, gäller det att manövrera på millimetrarna. Får upp pennan och börjar fylla i emmigrations- och tullpapprena.
Unge amerikanen gör sitt bästa han med, sina åtskilliga decimetrar och bamsefötter till trots.
Herr Deutsch öppnar å sin sida med att sprätta iväg plastpåsen till hörlurarna i MIN tidningshållare. Tre minus på direkten!
Dessutom springer han hela tiden fram och tillbaka till någon odefinierad plats i planet. Varje gång jag tänker att, yes, nu försvann han – nu blir det bättre med plats – så dyker han upp och knôr sig ner på nytt.
Även unge herr Drasut tror till slut att fältet är fritt och byter plats när hans egen tv-skärm inte funkar. Düsken tar det med fattning då han återkommer och slår sig ner på min andra sida. Han tänkte visst ändå inte kolla på film.
Tror för övrigt att det är Frau Düsk han hälsar på mellan varven. Hon verkar sitta några rader längre bak och ha flera platser för sig själv. Herr Düsk får sitta bredvid när de äter, annars får han trängas med oss andra.
Hm . . .

Tillknäppta damen längst ut, bortom unge herr Drasut, har underhandsförhandlat med flygfolket och försvinner framåt i planet. Behövde en hel rad för sig själv, eller nåt. Aj fasiken, missade nåt där!
Maten är på gång, düsken försvinner till frun.
Mannen med lilla kalotten längst ut, bortom düskens för tillfället tomma plats, får även han ett erbjudande. Hans unga familj sitter på andra sidan gången i tvåsitsraden och de får nu förenas i en rad längre fram. Innan han försvinner gestikulerar han till mig att det är fritt fram att breda ut sig.
Hm, men hur gör jag det smartast då? Sitter ju i mitten. Den vandrande düskens plats kan jag ju inte ta och drasuten på min högersida verkar inte ha fattat att han kan flytta ut ett snäpp. Sitter som fastlimad och försöker att göra sig liten.
Svårflörtad är han också, erbjöd honom tidningen jag lyckades roffa åt mig strax innan vi lyfte – sista på engelska och allt – men inte tinade han upp nåt värst för det.
Till slut har vi dock kommit så långt att jag får hans glass och han tar emot en läkerol.

Tjoigare blir det när jag till slut reser mig för att ta en liten flygplanspromenad. På väg bakåt får jag syn på damen från Frankfurt-upploppet. Hon studsar upp och hakar på. Längst bak luktar det kaffe och jag lyckas tigga till oss varsin kopp.
Långt därnere glider New York förbi i natten.
Men så sitt still er tokdjävlar! Ni kan inte alla rusa över och glo ut genom fönstren på vänster sida. Planet kan tippa!
Floridadamen är röksugen som fan. Hann ju inte röka i Frankfurt. Ger henne en rad nikotintuggummin och tar ett själv.
Jösses, det smakade lika apa som jag minns från förra långresan.
Och hjälp, kan inte andas ju!
– Som att tugga i sig en cigarett, konstaterar Floridadamen och skrattar lika glatt som tidigare.
Vid det här laget har herr Düsk, som för övrigt visar sig vara italienare (ok, så jag förutsatte tysk, för han förstod inte engelska och reagerade åtminstone på mitt lilla tyskafösök) också börjat promenera runt i planet ordentligt. Han stannar till och vi kör en omgång blandspråk, ihoprörd av aningen spanska, lite tyska, en handfull portugisiska kryddat med några väl varda italienska uttryck. De skall visst hälsa på fruns dotter och barnbarn.

Tillbaks i raden tinar unge herr Drasut upp en aning han med. Visar sig att jag tagit fel på hans nationalitet också. Eller tja, lite åtminstone. Ursprungligen från Serbien och på väg hem till Florida.
Ja, jag tyckte väl att det var svårt att placera hans dialekt.

Och så var det dags att gå ner i Washington.

10 svar till “Om konsten att överleva i en flygplansstol

  1. Nu är det vår i Göteborg. Jag måste komma ihåg på morgonen att inte ta på mig vinterjackan.

  2. Vilken smältdegel av nationaliteter det blev. Låter rätt jobbigt… Enda gången jag åkt långt satt jag vid fönstret på ena hållet det var trevligt, då såg man lite utanför, som t ex Dovers vita klippor vill jag minnas.

  3. …tjoho..ja visst är det fantastiskt att flyga…att det överhuvudtaget går…varje gång jag stiger ombord..i detta blanka silverskimrande "hölje" förundras jag över att det kan komma upp i luften..med så många ton…och sen förundras jag igen..över att man som personal orkar jobba i denna "pyttelilla" arbetsmiljö…de gör ett fantastiskt jobb..en eloge till alla dem som överhuvudtaget kan tänka sig att jobba som flygvärdinnor…eller stewerter..eller..ja you name It….vart bar resan nu då?…och är det på G igen?…spännande….have i nice tripp!! Kraaamizz  "Lilla" My

  4. Det är kul att flyga…eller nåt sånt. 🙂

  5. Att byta en Läkerol mot en glass och sedan ha mage att klaga på komforten …Vart är världen på väg … eller i det här fallet … planet …Ja menar inte att planet trillar ner utan går .. går? …  in för sin sedvanliga buklandning …typ.Nu går jag och köper en glass … blev en smula sugen … fast inte på Läkerol ..!

  6. Hm, fattar inte riktigt. Flyger ni omkring i nåt? Hur då? Det kan man väl inte Skojar du med oss? Och går omkring helt oberörda inne i det där flygande nånting. Konstigt. Varför har jag aldrig hört talas om sånt tidigare? Gör det ont?
     
    Der Schwartze
     
     

  7. Hoppas att det gick ganska bra iaf. Låter lite knivigt. Hoppas på en resa så småningom så jag vet vad jag har att vänta. Ha det bäst, ska bli kul att fortsätta läsa. Kram
     

  8. Är du nåt jetlaggad då?
    eller bara jättetaggad??

  9. Ah…och har du en flygplansresa till efter det här ? Undrar vilka grannarna blir då ……Spänningen stiger…..

  10. Undrar om det är så att det mest är stora och/eller breda människor som flyger eller om det är något fysikaliskt fenomen. En vanlig dag på stan är väl folk ändå i medelsnitt förhållandevis små och smala, tycker jag. Någon borde kolla upp det.
    Mox

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s