Flyg lilla fluga, flyg



Jars of lingonsylt
and sill tumble around in my oversized suitcase as I drag it to the cab.

– Airport, please!
On the way there I learn everything there is to know about vacations in Turkey, Thailand and a few other places I don’t care to remember. Where upon the driver proceeds to lectures me on the use of cell phones abroad and why there really ain’t no need to use computers or internet.
In sheer happiness of the prospect of soon being able to rest my ears for a bit, I tip the man way to generously.
Avoiding an energetic attack to plastify my already “supersafe” suitcase (how come they let street mongers into the hall?) I rapidly get caught by a soft-spoken airlady who gives me a royal “check in yourself” lesson.
Voi la, here I go through the Pearly Gate!
Och ja, mascara är ok, bara den läggs I den lilla plastpåsen. Tändare frågade de inte om.
Växla pengar, köpa cigg, tre snabba bloss I en bur och se där försvinner siste man genom gaten. Skynda, skynda.
Och se på tusan, bytte jag inte språk I rena farten också.

Göteborg – Frankfurt. Vänliga damer hälsar välkomna på tyska och byter snabbt till engelska då jag nappar åt mig en svensk kvällsblaska.
Äsch, och jag som gärna övat lite på aus, ausser und so weiter.
En liten macka med kaffe och juice senare går vi ner i Frankfurt.
Alla amerikaresenärer beordras att bege sig nånstans jag inte hör vart, fast det löser sig. En ung man i signalgul väst står och viftar med en skylt när vi sätter fot i flyghallen, bara att hänga med.
Och hänger som små remmar efter gör vi, jag och den andra tjejen som skall vidare. Ut genom baktrappan, ner i lilla flygplatsbilen, brum brum till nån annan korridor långtbortistanien, uppför rulltrappor, ner för trappor och tjo flöjt vad det går.
Lilla damen skall till Florida. En bra bit kortare än jag, som inte är superlång heller, får hon ta minst ett och ett halvt steg för varje jag tar. Jag får i min tur ta ett och halvt för varje vår långbente vägvisare kliver iväg med.
Fast den unga damen är glad ändå och skrattar andfått åt mina försök att snacka tyska med den långbente.
Hon skrattar inte lika mycket när hon lite senare fastnar i den extra säkerhetskontrollen som amerikaflyget kräver. Men hallå, räcker ju inte bara med telefonnummer till nån okänd boyfriend! CIA, FBI. Stasi och alla de andra vill ju veta exakt var alla utlänningar befinner sig.
Själv har jag, dutti idiot, både namn och adress och passar istället på att smita iväg för ett sista bloss.
Flygvärdarna lyckönskar mig till att ha hunnit med planet . . .

Puh, det var värst vilken lång historia det vart det här.
Fortsättning följer – typ.
För illustrationer, vänligen se fotoalbumet här bredvid.
Musiken då?
Börjar bli enformigt?
Hm, vi får se, klarar inte att byta just nu.

Until later,
Yours truly,
Doris
Annonser

5 responses to “Flyg lilla fluga, flyg

  1. Doris, din medresenär ser ut att vara en askkopp, är det? Eller är det batteriladdaren till din kamera? Fortfarande inga uppgifter om eventuella cappuccino, har du hamnat på någon landsort där det inte finns caféer?
    Hoppas du får en trevlig vistelse i Amerikat.

  2. Spännande! För lilla mig som inte rör mig speciellt mycket längre än max tre mils radie… Men jag minns från mina få flygresor ovan molnen att jag brukade fundera på om man kunde bygga sig något litet place på en plattform så högt upp så man slapp moln framför solen hela tiden… Fast det är troligen inte nyttigt. Och tänk om man ramlar ner…
     
    Jag måste säga att jag är lite nyfiken på ditt lilla ressällskap, den lilla statyetten eller vad man ska kalla honom. Vad är det för något?

  3. hoppas du återvänder till oss dina trogna läsare…..greken sittandes hemma

  4. Hoppas att du blev insläppt i landet också. Där (i slutet av en lång kö) brukar det alltid sitta en mycket allvarlig, mycket storvuxen människa (undrar om de föds upp speciellt för detta ändamål) och ställa frågor om allt som man trodde att alla var helt ointresserade av. Hoppas att din väska hängde med också.
    Ha en fortsatt fin resa!

  5. Men det är ju väldigt roligt att följa dig på resan (för oss som inte reser just nu, bara i fantasin)…och ändå är vi inte där än ! Knappt halvvägs…..Undrar om vi kommer fram innan du kommer hem igen ? Spelar mindre roll. Underhållande är det i alla fall. Som en Jaques Tati-film, eller nåt. Speciellt dessa flygplatsmiljöer. Och musik ? Något "amerrikannskt" kanske, som motvikt till vår schlagerfestival här hemma…;-) Du hittar nog nåt…. 
    Kram over there !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s