Wannabee Michelangelo

 

Motivbeskärning. Papphammar, någon?
 
Med målarpenslarna i högsta hugg lämnar jag avskedsmiddagen för den flyende gruvdamen och beger mig till vårens kursstart.
Där buklandar jag snabbt och omilt, idag är det mjuka pennor och skelett som gäller.
– Det är så tråkigt med skelettet, klagar en av damerna.
– Ja, men det är för att vi inte har så mycket mer levande här, replikerar herr lärare i sedvanligt god ”det-här-måste-jag-citera” stil.
Han är en mästare på att strö visdomspärlor omkring sig, vår unge herr lärare. Den här gången skall jag fånga dem på pappret, skriv upp, skriv upp
En liten illustrerad ”Bevingade ord” kanske.
Protesterna tystnar och snart hörs bara det stilla raspet av nyvässade pennor mot utmanande vitt papper.
Michelangelo, here we come!
 
Likt tiotusentals, hundratusentals – miljoner? – andra svenskar med bristande självinsikt odlar jag konstnärliga drömmar.
Sannolikt hopplöst, tämligen frustrerande men även ganska kul mellan varven. Måste ju göra annat än att bara slava i gruvan.
Så jag kluddar. En stund, då och då, på kurs.
Fast sällan när andan faller på.
Blir därefter, typ.

Vi tecknar skelett, vi tecknar bänkgrannens mest stillahållna kroppsdelar. Rasp, rasp.
Efter kafferasten är det dags för kvällens stora stilleben-överraskning – klädhängaren med jackor.
Hurra vad kul, inte.
Unge herr lärare försöker på nytt entusiasmera sina något motvilliga elever. Och kanske sig själv också.:
– Ett sånt där motiv är nog rätt bra att sätta sig in i egentligen.
– Hur känns det egentligen att vara en jacka som hänger där?

Jag tar min jacka och går tillbaka till krogen.
 

Tänk dig att du är en jacka som hänger här!
 
Ett ögonblickscollage – alla får lägga ut sina respektive skelettdelar på golvet.
 
// Playing: Jan Johansson – Nära hemmet //

12 svar till “Wannabee Michelangelo

  1. Imponerande med konstnärlighet. Flera av mina vänner tillhör de som satsar på konstnärskarriären (OK, lite på sidan om den "vanliga" karriären då…"). Själv saknar jag totalt anlag för sånt. Trist men sant.
     
    Och Spaces krånglar (näh, är det nåt nytt?). Fick hålla på bra länge för att komma åt att lämna denna kommentar.

  2. Kul med konsterier! 
    Anatomin verkar också lite konstig på vissa av skeletten, blir väl så när man skapar. 
    Men, du gjorde nog rätt som pep iväg när det var dags för klädhängaren. Bättre att hänga på krogen än på kroken 😀

  3. Vilka delar är dina ? Skelettdelar alltså …..Eller är de inte med på bilden….kanske längst ner i högra hörnet, så man knappt ser dom ? ;-Ser gärna mer ….Ser snyggt ut, ju ! Alltihopa !!! Och att det bor en konstnärssjäl i dig är jag övertygad om.
    Inte bara en wannabee. Och det är inte "bara" det, att våga vara wannabee….Och så Jan Johansson 😀 Perfekt !
    Ha det !

  4. Man måste väl börja med skelettet antar jag för att kunna \’se\’ hur formerna ska se ut sen, skelettet är ju liksom grunden…. Jag har tecknat en del fast aldrig med någon vägledning, så har det blivit därefter också.
     
    Just nu känner jag mig nog som en jacka på en galge, en som glömdes kvar när alla gick…

  5. Oj! Jag är impad, vilka benpipor!
    Själv fick jag 4 JÄTTESTORA akvarellpapper i julklapp och på den vägen är det…
    Hur gör man när man har målarkramp?

  6. Jaha ja,då är det väl snart dags för vernissage?Prislapparna får hon försöka pruta på,så en annan stackare har råd med ett alster eller 2.Själv har jag börjat kludda med oljefärger.Började en helt vanlig helg ihop med en pava whisky.Jisses så det såg ut på morgonen dagen efter.Det var färg både högt och lågt :-)*See Ya*

  7. Blev "dödsbra" – det trodde jag aldrig där vi stog och plitade med våra trimmade ritkolspennor!!!
    kram. Och visst kände jag mig som en jacka! Till slut…..

  8. jag kan bara konstatera att jag är här alldeles för sällan! rocka på pinglan, du som uppskattar de blå tonerna….eller kör cadillac ranch o grunna på din bil/musik blogg som inte blivit skriven än….

  9. Konstnärer blir sällan rika på sin alster. Deras arvingar blir det!
     
    Ha en skön söndag

  10.  
    Jag häpnar över kreativiteten!
    Ja, eller nått.
     

  11. Kämpa på även Michelangelo kluddade ocj gjorde streckgubbar i början och se vad det blev av honom . Lycka till

  12. Fast sällan när andan faller på.
    Vad menar du? Kluddar du när andan faller på eller inte???
     
    Jag tycker att du gör mer än odlar drömmar eller så är det just det du gör och det växer så det knakar rätt ut i verkligheten (cyberspace). Här på bloggen skapas ju stor konst. Inte alla förunnat att bli rika på sin konst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s