Samma sak som senast

Lördag: klarar deadline, solen står fortfarande på himlen om än lågt.
Same park, almost same tour as last weekend.
Borde kanske kalla det "weakend", en fan så vek avslutning på en gruvvecka!

 

Ok, kunde inte hitta på nått roligare i brådrasket än ett nytt besök hos fåglarna.
Här en stackare som missat allt det gamla mögliga vita brödet och får nöja sig med påsklämman.
Undrar vem som snodde plastpåsen?

 

Fågelmatarna lämna fältet. Här en ung man som kör dubbelgarderat – hjälm, stödhjul och skjutapåpinne.

 

Hittar ett nytt håll att betrakta fågleriet från. Omväxling förnöjer, typ.

 

Väg att välja? Njae.

 

På bryggan ut i vassen då? Njae, inte det heller.
Cyklar vidare.

 

Yeah, you wish!
Å andra sidan, French Quarter, New Orleans, kanske inte är nått ställe att önska sig vara på längre?
Ah, jag minns 197 . . .  =)

Till sommaren kommer här att vara knôkfullt. Var är ni nu, alla veklingar till semesterfikare?
Eftersom parkkaféets cappuccino är så usel, nöjer jag mig med en vanlig kopp brygg. Och får lära mig att även den är usel och kostar skjortan.

 

Fast 38 kronor för en tårtbit är väl som hittat?
Hittar mig en liten torr småkaka istället.

 

Spår efter en trollkarl som besökte parkkaféet tidgare på dagen. Att jag alltid missar det roliga! Eller hm, kanske inte.

Tror jag hoppar toaletterna i det fria. "Friizing" ju!

 

Och vem bor här då? I det clownmärkta huset. Kan det vara . . .

 

Que? Om jag sa till ungf*n?
Nä, han var väl gammal nog att kunna läsa. Och förresten är det väl på egna misstag man lär sig?
För övrigt höll den, isen alltså.

 

– Varför känner jag igen dig?
Hon låter nästan anklagande tjejen, som sitter en bit bort vid bordet jag slagit mig ned vid. Hon och hennes manliga sällskap har just fått sig en avhyvling för att de inte ätit rent på tallrikarna. Nu kommer servitören med min tallrik och ser uppfodrande på mig.

– Doris brukar minsann äta upp, säger han med adress till det skamsna paret som just viskande oroat sig för att bli utkallade och ställda till svars i köket.

Det är nu inte sant, det där med att äta upp. Brukar ofta lämna grönsakerna och få skäll för det. Men bara på pin kiv lyckas jag för en gångs skull peta i mig allt.
Det är då tjejen kommer med sin anklagelse.
Och vad fasiken skall jag göra åt det?
Ler och säger att, tja jag har ju bott länge här inne i stan. Vi kanske har setts nånstans.
Tjejen mumlar nåt om eventuella gemensamma bekanta, släpper ämnet och återgår till att se sin manlige bekant djupt i ögonen.
Själv känner jag mig aningen skakad. Det händer lite för ofta det här! Att folk påstår sig känna igen mig.

För det mesta lyckas de inte komma på var, när, hur eller varför – och inte jag heller.
Har jag då en Doppelgänger som går omkring och låtsas vara jag?
Skrämmande!
Där ser man att man inte skall få för sig att slinka in på krogen och käka mat på väg hem!

 

Hemma i huset tycks barnvagnsmaffian ha årsmöte. Noterar med viss fascination att de flesta verkar ha fixat till perfekta medelsvenssonska familjer. Tvåbarnsvagnarna dominerar.
Nu skall vi se om jag kan knô mig förbi också.
Föröken Eder och fyll världen!

 

Framåt småtimmarna är det dags för lite nattamat. För kallt ute för att dra ner till burgerrestaurangen, nöjer mig med godisvarianten jag inte kunde motstå att inhandla tidigare under dagen. 
Bläää!

Söndag: sent skall syndaren vakna. Skynda, skynda, solen är snart borta. Cyklar iväg på en liten stenstadstur och kollar in hus jag skulle kunna tänka mig att bo i. Tja, nåt skall man väl roa sig med när den svaga helgen nästan är till ända?
Det här? Vet inte precis, men fina lejon har de som vaktar ingången.

Men det här är kanske ändå ett av de mer ultimata husen? Tinnar och torn och stora balkonger. Hur gör man för att FÅ en lägenhet här?

Kommer hem igen, frusen och dan. Kliver över högen och undrar för femtioelfte gånge varför "somliga" envisas med att prenumerera på en morgontidning.
Kanske skall tillbringa resten av söndagskvällen med att  . . .
Eventuellt.
Nää.
Och snart – GRUVAN!

// Ear ventilation: Sly & the Family Stone –  It takes all kinds //

Annons