Innan mörkret faller

– En stor cappucino, tack.
– Bara en storlek? Hm, så liten? Ok då.
Omdöme på en skala? Typ två.
Bland det mesvattnigaste jag druckit på länge.
Men hallå, vadå?! Sa jag nått om att jag skulle sluta redogöra för mitt cappuccino-intag?
Ha, gick ni på den latte!?
Uh, lätte.


"Skogen" som inte är vad den heter.

Ja, ja, för en gångs skull söker jag mig dock till lite mer sporadiskt besökta jaktmarker. Åtminstone nuförtiden och, inte minst, för årstiden i fråga. Till skogen som saknar slott, men ändå begåvats med just det namnet – Slottskogen.
Och det utan att ha vare sig barn, hund eller ballonger med som ursäkt.
Ugglade bort hela den strålande lördagen och rätt som det var höll söndagen på att gå samma väg.
Ut, ut, ut!
Helst innan solen gått ned.
Ovanligt äventyrslysten knatar jag planlöst iväg för att se vart färden skall leda. Typ två kvarter längre bort. Det rycker i avtryckarfingret.
Vid bergets fot hittar jag nått att plåta. Blåmålad gammal cykel. Himla intressant
– Och här står du och flummar igen!
– Hm, jaaa.
En gammal bekant poppar upp. Han har stött på mig flummandes bakom kameran förr. Såg mig på långt håll tydligen.  Han tycker att jag är lite knäpp, men det säger han inte.
Vi tjôtar ett tag.
Men solen sjunker och jag måste vidare.
Ut i vida världen.
Dit hjulen rullar.
Till änderna i Skottskogen.
 
Plask, plask, plask.
Himla spännande
Rumporna i vädret har en del.
 

Andra står och funderar på torra land.
 

Efter att gjort sig av med sitt gamla bröd är det dags för familjen att cykla hem igen.
En barnfamilj kommer cyklandes och tömmer påsar med gammalt vitt bröd över dem.
Änderna är lindrigt intresserade.
Vidare, vidare.


Välkommen i det gröna!

Till stora dammen, till fiket. Och ja, de har fortfarande öppet. Och ja, man kan sitta ute.
Så jag sitter ute och dricker vattenskadad cappuccino tills solen går ner.
Sen fryser jag, går ner till det frysta vattnet, plåtar lite, grenslar min hjulhäst och rullar ut ur parken igen.
Till affären, handlar lite käk, hem och oj, då – hade glömt ta med mobilen.
Flera missade samtal och ett lämnat meddelande.
Vill jag kanske hänga med på bio?
Filmfestivalsbio kanske rent ut av.
Hm, hade jag kanske velat.
Om jag inte velat
runt och gjort strunt
istället.
 

Himla geggsmarrig kaka. Nått med limemousse. Men nej, jag stod över. Tog en liten torr dröm istället.
 

Kanske aningen mysigare om sommaren.
 
Dammen åt ena hållet.
 
Dammen åt andra hållet.

Och snart är det måndagmorgon.
Gruva sig . . .

 
// Music along the ride: Josh Ritter – In the Dark //
Annonser

9 responses to “Innan mörkret faller

  1. Slottsskogens slott låg vid Älvsborgsbron, på södra sidan om älven. Fast någon bro fanns inte då. Men slottsruin finns kvar. Kan man få se den på fotad på bloggen.

  2. Hej damen … vid den dammen skulle jag lätt kunna sitta borttid och rum, med eller utan kamera, och kaffeskum;-)

  3. Fina bilder..Ha de gott!

  4. …Do Dodo do Dodo Dodo do do…jojamensan…e de inte om fr. Doris han nynnar där i inledningen…men va e de han vill att hon ska DO…för där efter försvann han som en avlöning…hmm…blyger kanske?
    Vackra saker har smugit sig in igenom linsen som vanligt ser jag! 🙂
    Föresten…vad är det där vita som är i chokolad-drycken i glaset…ser nästan ut som Prädd???
    Var det inte sådant den gode Gillberg tvättade sina skjortor i en gång i tiden…när det begav sig…
    Och det gjorde jag också nu…
    Alltså begav mig…
    Härifrån…
    Men…
    Kommer…
    naturligtvis åter…
    en annan dag…
    eller kväll…
    eller…
     
    …*Poff*
     

  5. För att spinna vidare på "dumma uttryck": Mycket kaffe men ingen whisky. Hm
    Gläder mig åt de fina ornitologiska bilderna, för att inte tala om kulinariska, med syftning på tårtan.
    Ha en trevlig afton!

  6. latte är inte för mig dricker svart som synden o syndar ofta ja ja mensan

  7. Och där har snön försvunnit ser jag….har nog suttit på fiket där i lite varmare temperaturer. Du får se upp med, inte bara cigarettrökningens vanliga biverkningar, utan också följden av att sitta på café i ur och skur…lunginflammation och blåskatarr är inte heller att leka med. Men tur då att du är uppe och rör på dig i din fotografiska nit. Änderna var ju fina ! Jättefina. Måste ut nu snart…Det rycker i "knäppfingret"….
    Och i säng kom du före midnatt ? Grattis !

  8. Ja, Aniara borde väl veta hur en cappuccino bör smaka, jag hade troligen inte märkt någon skillnad. Men jag har faktiskt varit på det fiket, jag tror det är det iaf, eller ligger det fler vid Slottskogens kant? Fast jag tycker jag känner igen mig. Min kusin, en av dem, dog för några år sedan och vi samlades där och åt och pratade efter begravningen. Det var inget rökförbud där, inte då iaf, så jag blev \’utkörd\’ eftersom jag är så vrålallergisk så jag fick vandra runt i parken istället. Och eventually knata tillbaka till bilen och sätta mig och plugga på databastentan… usch….

  9.  
    Hm…
     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s