Dreamin’ of a lean, mean and silvery screen

Näää meeen, nu får hon änna sluta plåta kaffe på torget!!

Shit, just can’t help myself!
En sista cappuccino innan veckan är över. Insvept i filtar på cigarrfikets uteservering.
Grupper av påpälsade människor rör sig målmedvetet i riktning mot biograferna på andra sidan torget. Filmfestivalen har börjat och själv har jag inte ens orkat bläddra igenom programmet.
Kulturmörker, ditt namn är Doris de Dodo!

Fyller jämt gör festivalen i år men det var bra många år sedan jag gjorde en äkta cineastvända på den.
Nostalgin slår till med oanad styrka och jag minns nästan hur det kändes att flyta in och ut på film efter film dagarna i ända.
Hur intrycken staplades på vartannat och den ”verkliga världen” försvann i ett stordukstöcken.
Bra film, dålig film – udda film.
Träsmak i baken var inte uppfunnen på den tiden!
Men det var då och nu är nu, i själva verket är det en bit över 20 år sedan jag senast på allvar gick in för en filmfestival. Med mage i kolossalformat köade jag i timmar (kändes det i vart fall som) för att få biljetter till alla filmer jag ville se. Fick dem, bara för att lagom till starten av den första inse mitt nederlag.
Dåvarande sambon fick ringa en kompis som i sin tur fick springa över till biografen för att haffa lillsyrran som stod och väntade på att biljetterna skulle dyka upp..
Och ja, tala om att hon höll på att bli moster.

Sen dess har det bara gått utför.
Gjorde ett ryck några år senare, fast när det väl var dags att gå iväg, i nått barnpassningsskift sent om natten, var det för kallt, för mycket snö och . . .
Vekling, ditt namn är Doris de Dodo!

Någon gång emellanåt kom jag trots allt iväg. Bara för att upptäcka att jag tappat den rätta touchen.
Ok, visst försökte jag välja de knepigaste filmerna – de andra kan man ju ändå se på bio så småningom – men hur sjuttsingen kunde jag till exempel få för mig att jag gillade skräckfilm?
Ensam, sent om natten?

Så småningom blev unge herr Son (ja, det var han som satte stopp för festivalgåendet då för länge sen) gammal nog att locka med på en film eller två.
Inte för att han alltid uppskattade de filmval jag gjorde, men lite variation på actionfilms-temat vart det väl åtminstone för honom. Och kanske breddade det hans preferenser en aning. Tror och hoppas jag.
Men min egen passion för film tycks fortfarande i det närmaste totalt uttorkad.
För bökigt, för trött, för – ja, för nått.

 

Lätt frustrerad sitter jag och funderar på om jag trots allt ska bläddra fram en film eller två ur katalogen. Är ju faktiskt gångavstånd till flera av biograferna.
Då ringer telefonen, halvbekanten i huset bredvid har fått ett ryck och vill dra med sig några tjejbekanta på bio med lite öl efteråt. Nästa fredag, på redan vald film nere i stan. Vill jag också?
Hm, hm, näää, ääääh, tror inte det.
För mycket nått, för bökigt, för kallt, för . . .nått . . .
Segmos, ditt namn är Doris de Dodo!
Nu går jag och sätter på dumburken.

PS. Och NEJ, jag snodde inte damernas biobiljetter!
Bara pillade lite på dem och lät bli att ropa till dem
att de glömt dem. Och sen vaknade en av deras vänninor till liv, spanade lite och kom fram och hämtade dem. DS

// Meanwhile in another dimension of time: The Moody Blues – Dear Diary // 

Annons