Dreamin’ of a lean, mean and silvery screen


Näää meeen, nu får hon änna sluta plåta kaffe på torget!!

Shit, just can’t help myself!
En sista cappuccino innan veckan är över. Insvept i filtar på cigarrfikets uteservering.
Grupper av påpälsade människor rör sig målmedvetet i riktning mot biograferna på andra sidan torget. Filmfestivalen har börjat och själv har jag inte ens orkat bläddra igenom programmet.
Kulturmörker, ditt namn är Doris de Dodo!

Fyller jämt gör festivalen i år men det var bra många år sedan jag gjorde en äkta cineastvända på den.
Nostalgin slår till med oanad styrka och jag minns nästan hur det kändes att flyta in och ut på film efter film dagarna i ända.
Hur intrycken staplades på vartannat och den ”verkliga världen” försvann i ett stordukstöcken.
Bra film, dålig film – udda film.
Träsmak i baken var inte uppfunnen på den tiden!
Men det var då och nu är nu, i själva verket är det en bit över 20 år sedan jag senast på allvar gick in för en filmfestival. Med mage i kolossalformat köade jag i timmar (kändes det i vart fall som) för att få biljetter till alla filmer jag ville se. Fick dem, bara för att lagom till starten av den första inse mitt nederlag.
Dåvarande sambon fick ringa en kompis som i sin tur fick springa över till biografen för att haffa lillsyrran som stod och väntade på att biljetterna skulle dyka upp..
Och ja, tala om att hon höll på att bli moster.

Sen dess har det bara gått utför.
Gjorde ett ryck några år senare, fast när det väl var dags att gå iväg, i nått barnpassningsskift sent om natten, var det för kallt, för mycket snö och . . .
Vekling, ditt namn är Doris de Dodo!

Någon gång emellanåt kom jag trots allt iväg. Bara för att upptäcka att jag tappat den rätta touchen.
Ok, visst försökte jag välja de knepigaste filmerna – de andra kan man ju ändå se på bio så småningom – men hur sjuttsingen kunde jag till exempel få för mig att jag gillade skräckfilm?
Ensam, sent om natten?
Så småningom blev unge herr Son (ja, det var han som satte stopp för festivalgåendet då för länge sen) gammal nog att locka med på en film eller två.
Inte för att han alltid uppskattade de filmval jag gjorde, men lite variation på actionfilms-temat vart det väl åtminstone för honom. Och kanske breddade det hans preferenser en aning. Tror och hoppas jag.
Men min egen passion för film tycks fortfarande i det närmaste totalt uttorkad.
För bökigt, för trött, för – ja, för nått.
 
Lätt frustrerad sitter jag och funderar på om jag trots allt ska bläddra fram en film eller två ur katalogen. Är ju faktiskt gångavstånd till flera av biograferna.
Då ringer telefonen, halvbekanten i huset bredvid har fått ett ryck och vill dra med sig några tjejbekanta på bio med lite öl efteråt. Nästa fredag, på redan vald film nere i stan. Vill jag också?
Hm, hm, näää, ääääh, tror inte det.
För mycket nått, för bökigt, för kallt, för . . .nått . . .
Segmos, ditt namn är Doris de Dodo!
Nu går jag och sätter på dumburken.


PS. Och NEJ, jag snodde inte damernas biobiljetter!
Bara pillade lite på dem och lät bli att ropa till dem
att de glömt dem. Och sen vaknade en av deras vänninor till liv, spanade lite och kom fram och hämtade dem. DS

// Meanwhile in another dimension of time: The Moody Blues – Dear Diary // 

16 svar till “Dreamin’ of a lean, mean and silvery screen

  1. Filmfestivaler tror jag aldrig de har här på landet… ser sig om, nej just, vi har ju inte ens nån biograf… Kanhända att de försökt sig på något sådant i Jönköping men då har jag missat det… jag är nog ingen biomänniska överhuvud taget, för snål troligen, eller om det är fattig kanske. Men jag gjorde en liknande grej, gick på disneyfilmen Lejonkungen på beräknat nedkomstdatum bara för att lura ut ungen, tyckte det hade dröjt länge nog. Men det funkade inte, en hel vecka till fick vi vänta.
     
    Det låter på övriga kommentarer (som måste vara mycket äldre än lilla mig som knappt är torr bakom öronen) som om bio var mycket roligare förr.

  2. …tjoho…Ååååå..BIO (!!)) finns det något bättre..än att få sjunka (riktigt sjunka) ner i en av biofotöljerna..och ha en STOR låda med popcorn..och fri sikt framåt (alltså inga halv/hel punkare..med "spikhår"..eller någon j_vul..på 2,03 meter framför)..och sen låta sig sakta sakta "försvinna bort"..under 1,48…tim..eller mer…just nu vill jag se "Djävulen bär Prada"…mmmm…möjligen *L*  Kraamizz                                                                 "Lilla" My

  3. Ja !!! Kameran är ju fantastisk, men det beror väl på fotografen hur bilderna blir, eller ? För en del räcker det med 6 megapixlar, av vad det verkar…och fukt ska den tydligen inte gilla, kameran….min alltså….men du har rätt….."alldeles, alldeles underbar" är den. Och den manuella funktionen fick även sambon att tända till, så därför blev det ju "tvillingar". Men delad glädje, osv…och dessutom blir det ju fler bilder på mig, om det nu kan vara till någon fördel.
    Hoppas helgen varit god ! Själv har jag bevistat &0-årskalas i annan stad, och "inte utan min kamera", förstås.
    Kan bli en liten film såsmåningom, kanske…;-)
    Lycka till med nästa vecka (inkl.morgnar och  nätter) !

  4. Är du fortfarande på fiket,,
    ellerr va det bion,,
    nä visst det bidde ju hemma

  5. Jo, det börjar klia i fingrarna när du skriver så snällt. Du är en god och go människa. I går gick jag förbi Aniara och slank in på Istället och blev mätt. Och en halvliter Mariestad rann ner utan problem.

  6. Intressant och kul sida att läsa på,"cirkulärfundera" vilket underbart ord! Tack för titten och ha en skön Söndag!

  7. Roligast att gå på bio var på femtitalet. Då var det non stop bio och visades två filmer och en dokumentär och kostade bara 30 öre. Jo, biografen hade egen bar inne i salen där filmerna visades. En fördel med dåtidens bio var att, om det regnade ute, kunde man stanna inne och se på filmerna flera gånger tills det slutade regna. Om nån film var tråkig var det bara att sätta sig i baren tills nästa film började.
    Ha en trevlig fortsättning på helgen

  8. Fika – ute? Nu? Det är ju januari, ju! :-)Bio ja… sist undertecknad var på bio var före Kinaresan-Sisådär ett år sedan, alltså.Hmm. Det kanske är dags snart…

  9. …Tackar för erbjudandet fr. Dodo…men "velepellan" ångrade sig (någon inre röst kanske?)…Kommer tydligen iaf.
     
    Var dock inte ledsen för det…sänder upp en portion till dig med flygfrakt…och om du sätter dig till ro i fåtöljen och knäpper på HÄR så har jag fixat en alldeles egen TW-kanal…med en 45 minuters "Storyteller" från -99 (om du mot förmodan missade den?)
    För kallt å flyga ikväll ändå ju…
    Nä dags å checka av ugnen…climax börjar närma sig…
    Treflig afton dådå… 🙂
     
    *Kram*
     

  10. Förr va det hårda stolar torra popkorn om det ens fanns
    annars så gick det på kolor 5 öres i olika färger o smaker
    kommer ihåg carrie,, hua va rädd man var
    eller frankenstein,,
    Ja annat var det förr
    Ärlighet varar längs,,
    God for you

  11. Det händer att även Svärtan smyger sig in på en mörk biograf. Nån gång. Ibland. Helst ser han då nån film om olycklig kärlek, brustna hjärta. Och alla dör. I slutet. Kanske drömmer han då om en annan tillvaro. En annan verklighet. Han ser sig om i salongen. Efter nån att hålla i handen. Men…
     
    I biomörkret kan ingen se Svärtan gråta.
     
    Y Y
     
    PS. hoppas att du hittar nån bra film att gå på.
     
     

  12.  
    Bio, det var på den tiden då veckopengen (några futtiga kronor) räckte till både biljett och godis.
    Då reklamen visslades ut med hjälp av vikta biljetter, dé var vad jag kallar bio dé.
     
     

  13. Känner igen det där ! Sprang jämt på bio. Nu orkar jag inte ens när jag har fått gratisbiljetter….de bästa filmerna går ju inte på SF, så då sitter jag kvar här hemma och luktar på blommorna. "Satt kvinna sitter" 😉
    Trevlig helg, igen

  14. Nä det var roligare att gå på bio på sjuttiotalet när biografer var biografer var biografer, när en bio var en bio.
    Men jag var faktiskt på bio igår. På Möllan i Mölndal, An inconvenient truth, Al Gore "I used to be the next president of United States of America"
    En skräckfilm som inte tar slut när lamporna tänds i salongen.
     

  15. Nä, inte brukar det bli så mycket bio-gående. På något sätt försvinner lite av glädjen när man vadar in i knastrande poppkorn och tomma läskhinkar. Kan inte minnas att det var så förr…Nä, just det! Det var ju bättre förr* :).
     
    * ju förr desto bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s