Och veckorna rusar förbi

Und so ist noch eine Woche passiert gegangen haben wollen bleiben – äsch!
Tiden går djävulusiskt snabbt i vilket fall som helst. Skulle nästan kunna tro att det är nån som stjäl den.
Vem?
Tja, svaret på den frågan lär du inte finna i denna blogg, däremot kanske du får reda på vad jag haft för mig den senaste tiden.


Först la stora morgondraken beslag på annonsmarknaden och knäckte den ena och sen den andra ”konkurrenten” i stan.
Men något monopol, nej se det var det inte tal om. Som oberoende liberal hade draken sina ben placerade lite här och där på den politiska kartan och då blir det inget åsiktsmonopol, eller? Dessutom dök lilla gratis tunnelbaneblaskan från kungliga Hufvudstaden lägligt upp på arenan och säkrade ”mångfalden”.
Att blaskan sen mest innehöll korta notiser från TT och en och annan rallarsvingar-krönika, tja det hade liksom inte med saken att göra. Här handlade det om att sno åt sig annonspengar. Fri och seriös press är mest ett spel för gallerierna.
Och så började den lilla gratisblaskan knapra i sig av annonskakan.
Sen ville fler vara med.
För några veckor sedan kom Bonniers lilla röda till stan.
Då vart det trängsel runt kollektivtrafikens knutpunkter.

 

Vem skall vi nu ge tidning till? Och vem hinner först fram?

Vi tar dem i farten!


Men se, bak pressarna väntade minsann ännu en mediajätte på att göra entré. Även Aftonbladets ägare Schibstedt vill vara med och knapra på annonskakan. Och så irrade där, en tidig morgon, omkring både röd-, orange och gulklädda små tidningsnissar.
Lite sen i starten står Schibstedts guling här ovan halvt gömd bakom parasollskaftet till vänster.
Hann inte få upp glasögonen för att riktigt se vad jag plåtade. Skulle med vagnen ju . . .


På vagnen kan vi numera vada i gratisblaskor.
Är de värda att säga upp prenumerationen på den riktigta morgondraken för?
Svar, nej. Alltså, då pratar jag inte om stadens egna liberaldrake.
Är blaskorna värda alla de extra trän som går åt i det pågående tidningskriget?
Svar, nej. Skulle inte ens vilja hänga dem i granen.


Valfrihet i all ära, ovanvisade katalog ruvade på mitt bord när jag till slut anlände till Gruvan. Med följde en cirkulerande beställningslista och en uppmaning att välja almanacka för nästa år.
Hjälp!
En liten mini? En Jupiter, en planner, business eller rent av en Regent?
Kanske skall slå till på en chefskalender?
Kan man få en liten smidig, fast med pennhållare och myntfack?
Blädder, blädder – där gick den förmiddagen.


Och sen förstod jag hur moderaterna kunde "vinna" valet.
En del låter sig faktiskt köpas för lite godis!
Och de finns i Gruvan.
Huva!

Torsdag, stormöte nere i stan. Lämnar gruvan tillsammans med trojkan jag är fjärde kvinna i för att lyssna på lite ditt om datt.
Intressantast är snubben från det danska företag som jobbar med Googles sökmotor.
Fick till och med lärt mig lite.
Fast på danska då.


Lyckas lura med mig trojkan på en stående kopp java på det numera lite väl "inne" kaffestället i lilla mysiga passagen.
Sen skall de nånstans och jag nån annanstans.
Typ, tillbaks till Gruvan.


På väg hem märker jag att det verkligen börjat bli höst.
Det känns visset på nått vis.


Ännu mer höst blir det dagen därpå. Mellanlandar på torgkaféet och studerar hurusom grannkrogen packar ihop sin uteservering.
Det är visst nått om att de inte får tillstånd för ölpimplande utomhus längre än till siste september.
De måste ha fuskat lite.


Fredag och återigen dags för Kulturnatta.
Programmet är fullspäckat. Tror jag, får inte tag i nått på biofiket. Slut.
Plåtar "installationen" utanför istället och går hem för att läsa programmet på nätet.
Sen blir jag så seg att jag aldrig kommer ut igen.
Den dagen åtminstone.
 

Till sist vill jag trösta Knytten, f’låt Svärtan, och säga att:
Se här, de "otäcka djuren" i dagsljus.
Inte alls så farliga ju!


Fast det är klart, när jag ser dem ur en lite annan vinkel så upptäcker jag plötsligt att de faktiskt blivit några fler sen sist!
Och ja, jag tror att myndigheterna redan vet om det . . .


Nere vid vattnet återser jag även den förvirrade mannen från torget.
Han letar, säger de som påstår sig veta.
Efter en kvinna som försvunnit. 

//Hörs i öronen: Jerry Garcia & David Grisman – Blue Yodel #9 (The Songs Of Jimmie Rodgers: A Tribute, 1997) //

12 svar till “Och veckorna rusar förbi

  1. MAKI .......damen med rosor

    Hello, Doris!
    Hinner inte läsa Din sida ,,,,
    Vill bara önska Dig en skön helg och njut av det fina veckoslutet man har lovat just i Gbg..
    Kram m a k i ,,,damen från Gbg.
     
     

  2. Vinglar förbi en sväng …

  3. Men hösten är ändå väldigt sen om man ser sig om, vi har nästan bara gröna träd, och jag har fortfarande bara en kavaj som ytterplagg när jag går ut. Det känns onaturligt på något sätt, men mig gör det egentligen inget, bara det att det inte får fortsätta vara ur led.
    Jag gillar att läsa metro, det är vad en utbränd stackare orkar, korta grejer och lättsmält och så en sudoku i slutet men det har ju alla tidningar numera…
    Fast när man tänker på alla stackars träd känns det ju inget vidare…

  4. TACK!*kram*Anna-Lys

  5. Ja, du  ser…  Dom förökar sig.
    Nu är det bara en tidsfråga. Jag tror att jag samlar ihop mitt pick och pack och går under jorden. 
    Eller..?
    Det har jag ju redan gjort. För länge sen.
    Får väl flytta ner en våning eller två.
    De verkar kunna nå långt ner med de där snablarna eller halsarna eller vad det nu är.
     
    Der Schwartze 

  6. Hävdades det inte en gång i tiden att vi gick mot det papperslösa samhället? Något gick visst snett någonstans på vägen dit…Välja, välja, välja… hur ska man hinna annat än att sätta sig in i alla val? Som val av almanackor… 🙂

  7. ja du har nu så det räcker me bilder o ord att du kan väl starta di n egen Doris blaska,, o det me min story var väl att lite skratt o lite positivt tänkande kan bringa oss långa vägar,,((kanske))

  8. http://whynoteric.blogspot.com
    Jag måste visa upp min riktiga adress också.

  9. Tack för den fina spindelsamlingen. Jag tror att jag har fyllt min dos med spindelgodis i dag.
    Gratistidningarna är lagoma att bläddra igenom samtidigt som man äter sin medhavda mat. Det har dom väl räknat ut. Men någon riktig tidning är det ju inte.

  10. Jag brukar kunna komma över något lösnummer … av Stridsropet eller vad det nu är jag ögnar genom när jag sitter och trycker på muggen.Nu ska jag skynda över till granntrappen och busringa lite på tokiga kärringens dörr.Hon brukar bli helvild,skriker och gormar i flera timmar så att hennes grannar får försöka lugna henne med piller och rödvin.

  11. Jag läser rätt sällan nån av dom där blaskorna, oftast Metro isåfall, men nyheter tillgodogör jag mig mest på nätet, burkad som man är.
     
    Du kanske är kvinnan som den där mannen letar efter? Du kan ju alltid fråga honom det *hihihi* 😉

  12. Ett väldigt slöseri med resurser att ge ut så mycket tidningar. Och annonserna ? Vem läser alla annonser ? Kanske ingen. Alla bara sätter in annonser men ingen läser. Än värre lär det bli när det nu har blivit ett så "företagarvänligt" land så alla kan starta sitt eget lilla företag och därpå annonsera om det….hmmm…då blir det väl inte bara att vada i tidningar utan snarare bada i dem. Det ser väldigt fint ut där nere i Götet annars. Kommer snart ner(tiden går ju som sagt fort nuförtiden)….fast då är det nog ännu mer visset.
    Ha det bra, så länge !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s