Mamma Dodos otåliga väntan – Avsnitt Femtioelva

 
"New York tillhör en grupp av få städer i världen som kallas BAJS." !!! Oroväckande info hämtad från svenska Wikipedia . . .

Och så satt Mamma Dodo där igen och väntade. Den här gången på att Unge Herr Son skulle höra av sig efter sin dodoflygning till New York.
Ja, så kallas det tydligen ”over there” när man flyger baklänges för att komma framåt. Typ österut till Helsingfors för att sen åka vidare västerut över Atlanten.
Men vad gör man inte för att åka billigare.
Två timmar ungefär, trodde den väntande släkten det skulle ta för sonen att ta sig från flygplatsen med the A-train in till Brooklyn. Väl där skulle han ringa sin okände morbror.
När det gått tre timmar utan ett pip, började Mamma Dodo skrapa lite lätt på väggarna. Ytterligare en timma senare började hon leta telefonnummer och ringa automatiska telefonsvarare. Vid såna tillfällen är en livlig fantasi en förbannelse!
Efter att till slut även skrämt upp grandma herself ägnade sig Mamma Dodo åt att klösa de nymålade tapeterna i strimlor, alternerat vagga fram och tillbaka genom lägenheten.
Närmare sex timmar efter beräknad ankomst kom så det förlösande telefonsamtalen, inte från Unge Herr Son själv, för han hade slocknat på nån nyfunnen bonuskusins soffa, men väl från mormor som hade rätt nummer i sin telefonbok.
Sen gick Dodo-mamman och la sig.

Och just precis kom mail om att Unge Herr Son uppdaterat sin resdagbok. Och nej, verkar inte som om han tappat bort sig på vägen, somnat på tåget in till stan och åkt till ändhållplatsen eller nån av de andra mer eller mindre onämnbara varianterna Dodmamman fantiserat om.
Istället var det över två sega timmar i migrationskontrollen, med lämnande av fingeravtryck, bild m.m. som höll den lille sysselsatt större delen av ”förseningstiden”.
Nu hade han just varit uppe på takterrassen och kollat över mot Manhattan där på andra sidan East River.
Själv undrar jag vad fasiken jag gör HÄR!!!!

10 svar till “Mamma Dodos otåliga väntan – Avsnitt Femtioelva

  1. Ahh. Din unge herr son verkar vara helball.

  2. fotoalbum å filelodge?
    Ja, det är ju det jag säger..fattar noll
    =)

  3.  
    §1.
     

  4. Ja nu väntar vi bara på Doris 😉

  5.  
    Hm… och mig kommer du oxå att känna igen, dé é jag som sitter på utefiket med en Mollbergare i näven.
     
    Ja, eller nått.
     

  6. Du skall vara i Göteborg och dokumentera med mera, tycker jag. Du kommer att känna igen mig på min ljusblåa springkeps.
    Jag cyklade också sista kvällen och lämnade in deklarationen, men inte i Göteborg utan i en närliggande kommun.

  7. Jag säger bara My God över att sonen är i New York och att ni har släkt där..
    En av mina drömmar att en dag komma till NY…fast i min värld känns det utopiskt…
     
    Tror att det måste bero på alla filmer man sett med scener från NY som gör att jag har sån dragning..
     
    Hare bra Dodo!!
    Min lilla tändsticksask-kamera har kommit…
    trevar mig fram
    peace

  8. Tssss…sa ja ju till dig…..
    såna fruktansvärda köer där….
    men Kära Dodo Mamman…varför ska hon låta fantasin fara så….men ska inte oroa sig för sånt man inte vet nått om……oro för att det ska hända något….för något som kanske aldrig händer….. oro som bara är fantasier…hm…
    Inga nyheter är goda nyheter. Det vet du väl….
     
    Nu far vi ut med Badaren i stället…skön dag….
     
    (;-) ska Norrlänningarna ha mina bacelusker då menar du…hihi

  9. Oh my God, att du överlever en sån pers…men musiken är skön (och cool titel !)!

  10.  
    Gör nog inte unge herr son… He he…
     
    Eller nått.
     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s