Konsten att ta i så du kräks

Vem minns idag Hållsta Karlsson, kallad Sveriges Löparstjärna
nummer 1 i Rekordmagasinet år 1949? Kanske spydde han för lite?

 
Med anledning av Millrolls inlägg om hur små snälla pojkar förvandlas till "hetlevrade gaphalsar" och rena översittartyper, allt för att i idrottens ädla namn "meja ner allt motstånd" – dammar jag idag av en gammal reflektioner från Friidrotts-VM 1995. Som faktiskt gick av stapeln i, just det, Göteborg
Det där med idrott på elitnivå, är allt en konstig företelsee det . . .
 
Han skulle ha kräkts efter loppet, inte före, säger en av grabbarna rått efter att Sven Nylander misslyckats med att ta medalj på 400 meter häck.
– Han skulle ju satsa allt den här gången. Vinna eller försvinna! Alla riktiga idrottare tar i så de kräks!
– Gör de? Var? Flämtar den vekt äckelmagade kvinnliga arbetskamraten och ser framför sig hur spyorna ligger tätt på upploppet.
– Tänk om de andra halkar i det? Eller kräks de efteråt, på gräsmattan? Där går ju också folk!
– Typiskt manligt, muttrar jag tyst för mig själv och bestämmer mig för att i fortsättningen försöka få sonen att intressera sig för enbart intellektuella aktiviteter.
Slut på fotboll, tennis, simning, löpning, judo och allt vad fysiska aktiviteter heter. Detta ständiga tävlande!
Jag tänker minsann inte ägna de kommande åren till att torka spyor!
 
   
Vad är det förresten som får somliga att ta i så de spyr och andra att begeistrat titta på?
Och varför är åskådarna aldrig nöjda? Räcker det inte med att göra sitt bästa?
– Nej, det är bara vinnare som räknas, häver den kaxige experten ur sig och fortsätter att beskriva Nylander i termer som mes, feg och en total förlorare.
Alla kan ju inte vara allra bäst, tänker jag obstinat för mig själv. Fjärde, femte eller sjätte – ja, tionde bäst – är väl också världsbäst!
Fast bäst av allt är att tiga still i sportsammanhang. Så himla viktigt är det väl ändå inte.
Och under större delen av VM-tävlingarna lyckas jag också med att se och höra så lite som möjligt av och om själva tävlandet. Att knô sig upp och ned för Avenyn är ju också ett slags deltagande.
 
   
På lördagen är det dock kört. När helikoptrarna nästan vispar taket av huset inser jag att det inte längre går att hålla sig undan. Något händer där ute!
Jag slår på tv:n. Jaha, de springer i Slottskogen, maraton tills de nästan stupar. Finns de verkligen? På riktigt?
Undrar om de kräks?
Snabbt drar jag på mig tofflorna och hasar iväg ner till stora gatan där de snart skall komma förbi, på väg in i centrum för sista gången.
Och ja, där kommer polismotorcyklarna, bilen med den hastigt tickande tidvisaren och nu börjar folk klappa i händerna.
Svettiga, grimaserande och tungfotade, flåsar de förbi. Små seniga kämpar som verkar ha tagit i så de lämnat efter sig både det ena och det andra. Varandra inte minst.
– Hur kan de? Hur orkar de?
Jag märker plötsligt att mina egna händer rör sig i takt mot varandra och känner hur ansiktet vrider ihop sig i en grimas.
Jag är på väg att börja lipa.
Varför? För att de stackars männen verkar vara på väg att falla ihop av trötthet? Eller för att det nånstans, trots allt, känns rätt så mäktigt att folk tar i så att de nästan spricker?
För att jag själv aldrig skulle orka springa ens en kilometer?
– Nu är det inte långt kvar, ropar en farbror tröstande till en av löparna på efterkälken.
Och jag tänker att jag gladligen skulle torka upp en hel del spyor bara han orkar i mål.
Det går inte annat än att beundra nån som tar i så och genomför en fysisk kraftprestation. Åtminstone inte här och nu.
Undrar om hans mamma önskar att han blivit filosof istället?
 
 
Appendix:
Friidrotts-VM 1995 gick som sagt i Göteborg, nu försöker man som bäst få ett nytt friidrotts-VM till Sverige år 2011.
Vem Sven Nylander (som för övrigt blev femma i VM 1995)  är och vad han håller på med idag, kan den intresserade läsa mer om HÄR.
 
//For Your Ears: The Amber Ensemble – Pitos //
Annonser

17 svar till “Konsten att ta i så du kräks

  1. =) Kan inte annat än le….

  2. Jag tycker det är trevligt att svettas och känna mig lite trött men för det mesta är jag en sån mes så jag lägger av långt innan jag använt min fulla kapacitet så att säga. Fast jag håller mig helst till cykel och låter bli att tävla med någon.
    Jag vill inte heller att mina barn ska bli såna där hemska människor, tror inte det är nån risk heller, deras sportande inskränker sig till ridning och dykning, jag tror inte det är riktigt lika illa där…
    Kartan var trevlig och se du hade fått träffar i vad var det Spanien och Sydamerika förutom Sverige…

  3. Hm…kartan…ska du ha den på bloggen…tror mig bestämt sett någon sådan på någons space….
    Det e bra man ska vidga sina vyer heter det ju….
     
    Lider du med av bloggleda ?!
     
    Ha en bra dag fröken Hattöverskan 😉

  4. Hej.

    Originell blogg du har. Småkul att du skriver om Hållsta-Karlsson. Jag minns hur han förekom i radioreferaten på fyrtiotalet. Senare råkade det sig så att jag och min familj slog oss ner i Näshulta, dit man kommer genom att bl.a. köra genom Hållsta. För länge sedan stannade tågen mellan Eskilstuna och Katrineholm i Hållsta. Det går dom inte längre. Och sedan IBM slagit igen i det stora schabraket till hus längre in i samhället har det blivit rätt tyst i Hållsta. Kiosken finns kvar och butiken Handlar\’n. Men sedan är det slut.

    Du får gärna hälsa på på mina bloggar:
    http://www.bossesblog.blogspot.com/

    Bosse

  5.  
    Själv åker jag nog helst i bilen med klockan…
     
    Ja, eller nått.
     
     

  6. Häftig text. Och i år är det em i friidrott i stan. Jag skall provspringa ett varv på maratobanan i början av augusti. Jag hoppas att du hejar och klappar händer då. Och på göteborgsvarvet förstås. Jag är lite mesig, brukar inte spy.

  7. Hej vännen! Tack för kommentaren! Kul att du hängde med i svängarna när jag flyttade. Som svar på din fråga, skrev jag en helt ny blogg! Kom gärna och läs! Kram!

  8. Och du har tagit upp stafettpinnen ser jag…en slags bloggsport?
    Kul, hursomhelst ! Själv har jag aldrig behövt sporta för att bli spyfärdig, gammal migränpatient som jag är. Skönt att slippa svettas samtidigt !
    Det där med att gråta när någon spränger mållinjen känner jag väl igen…särskilt så här på äldre dar. Tänk vilken tjock klump man kan få i halsen när någon snorig Wassberg eller Gunde Svan med is i hår och skägg spyfärdig kastar sig över mållinjen en halv pjäxlängd före någon norrman eller finne. Så var det aldrig förr…ett ålderstecken? (fast Gunde åkte ju medan jag fortfarande var relativt ung…hm ?)Och nu vet man ju ändå att finnen kan vara dopad och att Sveriges landslag leds av en norrman…och det är ju i alla fall en slags förbrödring och försystring. Vi blir som en enda stor familj, till slut där alla hejar på alla och gråter dessemellan. Nästan som ett väckelsemöte ! ?
    (En tröst till slut till alla som undrar: Man spyr inte bara rakt fram på vägen utan företrädelsevis i närmsta dike. Lite snett åt sidan alltså och ingen behöver trampa där ! Fast på löparbanan vet jag inte…om man har mittspåret ?)

  9.  
    Kan mycket väl förstå dem som utför prestationerna, däremot svårligen dem som sitter hemma framför TV:n iförda nätbrynjor och beter sig allmänt illa … för att inte tala om hur de luktar …. tvi … värre än idrottarna själva.
     
    Att som du vara deltagande publik är däremot en viktig prestation för att de där presterarna ska tya lite till. Var själv på NHL match mellan Capitols och Florida nånting typ Tigers eller, nått… he he … skithäftigt! 
     
    BRA BLOGG !
     
     

  10. Va, var springer dom? vilka då? Varför?
    Tack än en gång för bästa reklamplats. Inte för att jag tror att det hjälper. Du är nog min enda läsare nu för tiden. Alla gamla vänner verkar ha försvunnit. Gått upp i rök. Gått över gränsen till den andra sidan. Ett problem har också uppstått. Kan inte surfa på Spaces alls med IE via min favoritdator. Kom på just nu att det funkar med Opera. Men Opera är inte fullt kompatibel med Spaces vilket försvårar bloggande. Får jobba lite på detta. Ständigt denna vessla…

    BNXIV

  11. hej o tack för ditt besök ..
    att ta i så man spyr känner man igen, sen den tid
    man var aktiv inom idrotten … som du säger vad får
    en att ta i så svårt veta men det har hänt ..
    solen har glimmat hela dagen här, så nu har man fått
    litefärg på sig dock röd men en start..
    he en trevlig kväll
    bennthy

  12. JAg tror vissa har en enorm energi och så hittar de former för att få utlopp för all den energin…kanske..det är kanske en utmaning och en lycka att klara av det..Kämpa till det yttersta och tänka "I did it".Men nu tänker jag på maraton..fr a
     
    JAg är mer lagd åt att hasa runt i tofflor eller nya skor, som Doris
     
    peace

  13. JO men visst kan man väl ryckas med i det där…även om jag aldrig sprungit maraton…vet man ju hur det känns när man lyckats väldigt bra med något annat…denna tillfredställese som då infinner sig….är det det som driver dom…har dom större behov av den kicken än vi andra dödliga 😉
     
    men nej….inget för mig…avskyr blodsmak i munnen vilket jag skulle fått efter att bara spring runt kvarteret utan paus….
     
    men jo…jag beundrar människor som är så drivna….undra om det är samma anda som finns i dom som ger upp allt…säljer hus och bil…ger sig av på den där världsomseglingen dom alltid drömt om….folk som vågar språnget för en utmaning…viss är det härligt….
    det längsta jag kommer i dag…blir kalas hos ena dottern…men det ska bli kul det med…
     
    Ha en bra dag !

  14.  
    Sån tur att det finns datorspel och tv, enär dessa fantastiska uppfinningar avhåller våra ungdomar från den hemska idrotten.
     
    Ja, eller nått.
     
     
     

  15. Ja idrott i all ära,, jag tycker vissa saker är skönt o roligt att hålla på med,, aerobik o lite tyngder, men där går gränsen,, men som du säger varför pressa sig så att man i nte klarar hålla magen i skack,, men jag tror att när det går av stapeln så blir goet så stort att det inte går att hejda,,
    För de säger ju att det är såååå skönt efteråt,,,

  16. Det där med sportande är inte riktigt min grej… inte riktigt beredd att slita ut mig på det sättet… men visst kan det vara imponerande, eller nåt.
     
    Nu har jag fått dator och börjat läsa ikapp lite på olika bloggar medan jag väntar på att nedladdning av Open Office ska bli klar. Bra med bredband, och underbart med ny fin snabb dator. 🙂 Hoppas den klarar sig lite längre från krasch, bara…
     
    Påsken gick mig helt förbi här borta, men hoppas det varit trevligt hemma i Sverige i alla fall. 🙂 Ser fram emot att se hur kommunisterna firar första maj. Sista april lär de kanske vara mindre intresserade av (säger jag, som kommer från studentstaden Uppsala där det firas desto mer…).

  17. Som tur är sportar dom flesta för att dom tycker det är roligt.
    Ha en fortsatt trevlig helg
    Vicke

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s