Närkamp med pälsklätt odjur

Feg, fegare – lite modig tvingade jag mig till slut att vara, greppade ratten vackert mellan händerna och tog mig ut till landet.
Det var det där med musfällor.
Ja, alltså det där tjoget vi satte för över dussinet dar sedan.
Tänk om . . .
Just det där tänk om, har gnagt i samvetet sedan dess. Ganska dåligt har det hunnit att bli.
God jul i stugan! Här luktar det – nej, det var just det.
Och ingen unge herr Son att pusha före sig in i värmen. Eller någon annan stark, modig och villig karl att stå och fjompa sig bakom.
Bara me, myself och ruttna möss.
Sova över var det inte tal om. Ensam i stanken av ruttnat kött, mitt inne i mörka skogen, nej så mycket mod står inte att finna i detta tantiga bröst. En snabb tur- och retur före solnedgången fick duga.

Väl framme borstade solen just tänderna och mörkret kröp fram mellan trädstammarna. Försiktigt låste jag upp, stoppade in näsan och sniffade lite lätt. Okay så långt.
Upp på andra våningen, fortfarande okay luktmässigt sätt.
Skall jag dricka en kopp kaffe först innan jag kollar runt? Eller skall jag spar det till belöning efteråt?
Äh, lika gott att inspektera först. Smyg, smyg, med halsduken virad över näsan – fall i fall.
Ok, den är tom och den är tom och hur jämrans många fällor satte vi egentligen!?
Ingen mus så långt ögat når. Och inget färskt bajs på sängen min.
Så var det köket då. Under slasken. Älsklingsstället.
Vira halsduken ett varv till.
Och jo, se där sitter en. Liten äcklig sak och luktar apa.
Bläää!
Peta upp den på sopskyffeln och hiva ut i skogen. Lätt och smärtfritt – om nu inte mushelvetet hunnit bli så upplöst och geggat fast sig i botten på skåpet.
Dubbelt bläää!
Och vad skall jag använda att tvätta rent med? Får ju ta nått jag kan slänga sen. Nått jag kan peta runt med ändan av ett långt skaft eller så. Stoppa in huvudet, för att inte tala om näsan, där under går ju inte. Hur länge kan man hålla andan egentligen? 
Trippelt blä senare var mus och fälla förpassade bak närmsta större sten. Där skall den väl ha försvunnit innan våren kommer.

Två koppar kaffe senare funderade jag nästan på att sova över.
Fast sen fick jag syn på den, fullmånen. Minst lika full som i torsdags kväll.
Får räcka med en otäck pälsklädd varelse per dag..
Halkade tillbaks till stora trygga ljusstaden istället.
Och tillbringade resten av kvällen med att leta efter en ledig parkeringsplats.
Blä!

Ops, ursäkta!

För att tvätta bort den otäcka bilden från hornhinna, bjuder vi självklart även idag på ett litet
Dagens Tomtespan: 

Gullepluttena då! Ja, så här gulliga kan de små spionerna
också se ut. Men låt er inte luras!!

Tjusiga dojor kräva tjusiga tomtar! Här har santaspionen
fått piffa upp sig med guldkläder.


Sist ut idag är två ögonvittnesbilder från stora världen:
Till vänster Santa och Rudolf tagna på bar gärning när de passar på att tjuvåka.
Till höger: Ja, säg det!

//For Your Ears: Lyle Lovett – Black and Blue (Pontiac, 1987) //

6 svar till “Närkamp med pälsklätt odjur

  1. Den högre där, är inte det en tomteterrorist i aktion? Kanske kallas terroristtomte istället?Skrev inte jag nåt här för ett par timmar sen eller tänkte jag bara? Nätänkte väl inte alls förståss. Din blogg fick mig av en underlig anledningatt tänka Rattmuff!Har du sån?

  2. Fullmånen mmm…den var jag väldigt medveten om:)Eh…soldattomten…hur fan tänkte de när de satte på den en tomteluva…

  3. Godafton…i musstöket…ljusstöpet eller julstöket…kanske allt passar in hos dig? Jag har precis lagt min fromma själ i det sista "stöket" och ser djävligt belåten ut…..när jag ler mot mig själv i spegeln! !Men vad fan..är det inte honungsmarinad på kronan?Tror det var mina svarta kängor du hade på bilden…kände igen stilettklackarna..men som sagt med en opererad rygg i läkning blir det inget med den trippande gången ännu!!! Ditt tips om broddar var helt rätt….har länge grunnat på vad de små fötterna ska ha förutom dessa tingestar jag köpt nu…..fnys..usch..Men så fort jag blivit återtälld ska jag inta den ljudlösa rollen….dvs flyga-högt-av-lycka-rollen..Kom gärna över en sväng till slottet så kan vi ha lite skoj och provsmaka julmaten!! Jag har bjudit över Qilin också…..kram /Q, grillad o provsmakad av WD och blev best in test

  4. Stopp och belägg!!Jag vägrar att ens tänka tanken att möss skulle ha ett själsliv!Snälla, snälla – måste ju få sova också. Lugnt, utan mardrömmar.Alltså, hm jo, lite oroväckande är det allt att det bara var EN mus om gått i fällan.Antingen är det som du säger, att du flytt. Eller – å hemska tanke – bara så att de blivit listigare.Gnager på ställen som inte upptäcks direkt och så sopar upp bajset efter sig . . . .Hilfe!!!

  5. bara EN mus.. har de flytt till ett mer musvänligt ställe..?Santeatern presenterar:"Mousetrap by the lake ""Spring, fly, lämna mig. Huset är minerat""Nej, Minnie. Vi lämnar inte dig – aldrig. Det borde gå att lossa på den här haken som slagit ner om din hals. "Åh hej, åh hej! "Ungar hugg i!" "Aghh..ahh, det är försent. Såå ont. älskar er…………..""Minnie! Neeeej! Varför!!!Minnie! Du var den bästa. VArför skulle du fångas i denna fälla? Du var ju bara på jakt efter mat…åt oss!""mamma! pip, pip, pip."En dramatisering av vad som föregick den där döda musens ….hädangång..

  6. Ja du Doris, tänk vad en liten mus kan ställa till sig och sin omgivning…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s