Nya dörrhandtag? Vad sägs om lysande sådana, designade av svensken Alexander Lervik.
Efter som inspirationen lyser med sin totala frånvaro,
bjuds idag på uppvärmd skåpmat.
Ja, se det var tider det . . .
Jag måste kissa, sa damen i sällskapet, just som bilen svängde in i det lilla västgötska samhället.
Barnet, som aldrig ville vara sämre, kom genast på att han minsann var hungrig.
– Jag vill ha korv, pep det från baksätet. Och en glass.
De goda vännerna med vilka barnet och hans moder färdades hade genast en lösning på problemet. Det lilla samhället ståtade nämligen med en alldeles egen samlingspunkt, Schächer Grill. Ägd av de bägge bröderna Schächer, som dessutom drev ortens fastighetsmäkleri.
– Jag tror de har en toalett där också, sa den manlige vännen och avgjorde saken genom att sätta foten på bromspedalen.
Ut tumlade barn och vuxna i en salig ”på väg-till-landet-äntligen-är-det-rast-röra”.
Och vilken grillkiosk! Inte bara fanns det en lucka för korv och hamburgare, det fanns ytterligare en för godis, glass och dricka.
Samt, upplyste den unga flickan i glassluckan, en toalett.
– Fast den är inte så värst trevlig, tillade hon med ett beklagande leende.
Damen, som vid det här laget småstudsade runt i någon slags bondsk reggae, klämde fram en svarsgrimasch och sa, att det gjorde minsann ingenting. Var bara snäll och peka ut riktningen.
Och medan resten av sällskapet vant formerade köer vid kiosk- respektive korvluckan, gav hon sig snabbt iväg dit fingret pekat.
Och hamnade rakt i en spelhåla.
– Pling, plong. Klonk, rassel och plonk.
Här var det samling runt flipperspelen. Mopedslynglarna från bygden hade fredagskul.
Men toaletten då. Var fanns den?
Studs, studs, dansade den kissenödiga tanten runt.
Dörr, dörr, men inget handtag, var vad hon fann.
Med en ännu mer ansträngd grimasch än tidigare, trängde hon sig förbi de glassköande barnen och väste in genom luckan:
– Vaaar är handtaget? Hur kommer man in på toaletten?!
Glassflickan, vars leende även det började dra åt det ansträngda hållet, började rota runt under luckdisken samtidigt som hon ursäktade sig med den eviga sanningen ”jag är ny här”.
– Det skall finnas ett handtag här någonstans. Tror jag.
– Är du säker på att det inte sitter i dörren?
Ytterligare en stepprunda genom flipperhålan övertygade damen om att det inte bara saknades handtag i toalettens dörr, det saknades handtag i hålans övriga tre dörrar också.
Nästa luckbesök resulterade i en vidarebefordran av ärendet. Fråga i nästan lucka. I korvluckan.
– Jag är ny här. Men det skall visst finnas ett handtag där inne vid glassen.
Vid det här laget var mamman inte bara kissenödig, hon var ilsk också.
Här skall sjuttsingen inte köpas vare sig glass eller korv i en kiosk som inte har handtag i toalettdörren!
Ha! Försök att slita en glassugen åttaåring från en glasskö!
Damens ilskna uppsyn hade nu fått korvflickan att ropa efter herr Schächer själv. Och fram ur de bakre regionerna lunkade herr Schächer, muttrandes nått som lät misstänkt likt att han var ny där.
– Det skall ligga ett handtag här någonstans. Förresten är det inte min toalett, det är min brors. Det är han som har glasskiosken.
Vad damen i sin tur muttrade är bäst ohört.
Enstaka ord som ”lurkar”, ”spel och dobbel” samt ”fredagskväll på landet” nådde dock den manliga vännen, som fann det för gott att snabbt samla ihop det nu ihärdigt glassätande sällskapet.
– Hon brukar inte vara sån här, ropade han ursäktande i riktning mot kiosken.
– Det går över när vi hittat en buske.
Med en rivstart försvann bilen ut ur det lilla västgötska samhället.
Kvar, i dörren till flipperhålan stod bygdens mopedslynglar med segervissa flin på läpparna.
Tänk så kul man kan ha med ett vanligt dörrhandtag.
Och stadsbor, en fredagskväll på landet.
På kylskåpet idag:
vart det visst fullt med magneter.
Hon är allt lite svårbestämd, den där Qilin. Man vet ju aldrig vad hon skall välja att bjuda på för kunskap när man kikar in hos henne!
Första förslaget vart hennes europeiska kusin, enhörningen.
Så till slut blev det en magnet att växla om med den madamen redan har på kylskåpet.
Den där med texten "Make yourself at home, clean my kitchen"
Oj, oj! Nu tycker hon allt att jag vart bra tjatig igen!!
//For Your Ears: Hank Williams – Honky Tonkin’ //
För mycket pepparkaksdeg och svart kaffe……ställer till det i kistan.Vad hjälper det om man har handtag eller ej……när den silkeslena trämassan är slut.WD/ Utan kallingar men med ren stjärt
Finns det något jag har svårt för så är det dörrhandtag! Och varför det, you might ask. Jo, det råkar vara så att jag är exakt så lång att dörrhandtagen sitter i exakt samma höjd som hällorna på mina byxor. Hur många gånger har jag gått för nära ett dörrhandtag och följaktligen fastnat med ett dörrhandtag i byxhällan? Tämligen många. Tur nog har jag ännu inte susat förbi med en sådan hastighet att hällor och byxor gått åt pipsvängen, men en vacker (eller den blir nog lagom vacker – beroende på vilka estetiska preferenser man har) dag kanske det händer. Trevlig 2:a advent. /Bj.
Toaletter på korvmackar och bensinmackar är sällan aptitliga. Men utan så många handtag …det har jag aldrig sett. Och så mycket ny personal…! Skönt då att ha så många självlysande handtag på bild att hålla sig till. Tänk om verklighetens handdtag hade varit lika självklart uppseendeväckande. Men vad får du allt ifrån ? En sådan uppsjö av bilder på handtag och locktänger…inte utan att man blir lite avundsjuk.Jaja…jag håller mig till kattbilderna så länge.
Handtag?Sånna man ger?Eller…
Va ä klockan..?Näeee..!WD/ På gränsen till, YES,here we go again..!
Ey… dörrhantagen var ju skojiga ju… såna vill jag ha!
my heart beats like a hammer fleetwood mac (peter greens version of course)
Handtag… Ähh…"Hålla handen"
Ja ibland kan man önska man kunde få ett handtag av någon annan nån gång.. 🙂 trevlig helg…
Handtag..ja, en bra kvinna är sitt eget handtag…../Q, i tagen
Åh vad läckra handtag, vill ha, vill ha! *skriker sparkar gråter* Hjälper det inte? Nehe.Och lika illa blir det ju mer jag läser.Jag är kissnödig! *skrik gråt tandagnisslan bryr-mig-inte-om-att-den-är-om-hörnet-måste-läsa-klart-först Kniiiiip*Kylskåpsmagneterna. Skratt. mera skratt. inte lätt skratta o knipa samtidigt. Jag vill ha!! Framförallt den sista. *får jag? snälla? jag vill ha! mera skrik….Ok jag lyder o går på kiss-huset istället. Fast det är mera som ett rum. Typ.
Ha ha ha…Bondsk reggae, den var bra! Underbar blogg, du skriver ju helt suveränt!
Ibland kan även ett handtag vara mycket värt. 🙂 Nu fick jag i alla fall något att skratta åt, för att komma ur det dåliga morgonhumöret… tack för det!Jag brukade förresten använda namnet "Aniara" på nätet förr i tiden. Tyvärr är det ofta redan upptaget… :-)Trevlig adventshelg!/Annika
hello doris!!:-)Trevlig "krönika" idag me´…Jag tog en datorfri dag i går. SAtte inte på datorn på hela dagen…Ägnade mig åt Real Life lite…Ha det bra
Vi kan alla behöva ett handtag eller två…WD/ Som kan de rätta greppen