Möss och våp

Skit här, skit där.
– Sätt musfällorna, beordrar jag sonen och förtränger snabbt att det fanns en tid då jag satte en ära i att själv svinga min hammare.
En bra kvinna reder sig själv, men både mössens och tidens tand kan få den mest emanciperade av kvinnor att falla tillbaks i våp-rollen.
Mössen för att de är så himla äckliga där de springer runt och gnagskiter. Tiden, för att man blir lat med åren. Och dessutom inser, att så himla kul är det inte alltid att borra, skruva och spika.

Tillbaks ute på landet efter allt för lång tid, upptäcker vi snabbt spåren av den höstliga musinvasionen.
Lika ologisk oväntat och äckligt varje gång.
Jag menar, vet ju att de finns där ute i skogen och alltid söker sig in så här års och inte är de väl egentligen så äckliga i sig. Om de bara kunde hålla sig i just skogen!
När de springer omkring inne i huset och gnager och skiter så har de definitivt passerat gränsen för det gulliga.
Lovligt byte, är vad de är.
Om jag bara kunde få mig till att ta hand om äcklen. När de väl fastnat i fällorna, vill säga.
Blääääää!!
Och inte blir det bättre av att de ofta redan suttit en vecka eller två i fällan när jag väl kommer tillbaks ut på landet.
Lagom äckligt ruttna. Apa luktar rosor i jämförelse.
De gånger jag är tvungen att ta hand om avfallshanteringen själv brukar jag kitta hela skiten. Musrest och fälla.
Sätta en klädklyka över näsan och peta upp eländet på en skyffel och hiva iväg utåt skogen. Nån där ute äter väl rent eländet innan våren kommer.
Fast för det får jag på moppo. Sonen tycker att det är dålig stil. Slit och släng, bortkastade pengar. Och jo, en del av musfällorna är nog sedan hedenhös. Inte sjuttsingen slängde far min iväg barnet med badvattnet.
Nej, han brukade låta hunden ta dem. De som var dumma nog att bli upptäckta levande. Mössen alltså.

Usch och fy. Hur skall det här gå?
Fortfarande milt och fint utomhus och redan fullt med musspår inomhus. Och sonen åker bort om några veckor.
Får väl hålla mig härifrån resten av hösten. Och vintern. Låta dem härja fritt bäst de vill.
Frågade elektrikern om det häromåret. Det där med att mössen skulle gnaga sönder ledningar och att det kunde börja brinna.
Han påstod att det inte funkar så. De dör när de kommer åt metalltrådarna.
Sa att de brukar hitta fullt med döda möss bak proppskåp och liknande.
Vilken tröst!
Om de åtminstone kunde hålla sig i köket! I favorittillhållet under vasken.
Men nej då, av nån anledning verkar de tycka att det är jättekul att springa över varenda säng i huset och småskita.
Och skulle de sen upptäcka något lite fluffigt att slita sönder . . .
Som det kvarglömda cigarettpaketet inne i mitt rum. Inte visste jag att möss gillar tobak.
TV lockar tydligen också årets möss. I vart fall har de gnagt på fjärrkontrollens volymknapp.
Tyckte väl ljudet var för lågt. Idioterna fattade förstås inte att både antenn och kontakt var utdragna.
Grrrr!

Höjden av äcklig muslig illvilja råkade jag dock ut för förrförra vintern då jag kom ut till ett iskallt hus. Värmen hade pajat, men tapper som jag är beslöt jag mig för att härda ut och ta tag i eländet dan därpå. Efter ett par timmar var jag så stel om fingrarna att jag insåg att det bästa var att gå och lägga sig tidigt och dra ett lass filtar över sig.
Sagt och  . . .
Tror ni inte att de djävlarna försökt bygga bo i just min säng!!!
Gnagt hål i täcket och skitit och pissat.
Det ultimata föraktet!
Döda, döda!!
Ok, jag erkänner. Hade inte lagt på överkastet. De tyckte väl det såg nybäddat och mysigt ut. Eller nått.
Samlade ihop sängkläder och madrass, stuvade in i bilen och åkte hem till stan.
Och den musfria lägenheten.

Hur det skall gå den här vintern, vågar jag inte tänka på just nu.
Ute jagar molnen över himlen och i gliporna passar månen på att spegla sig i sjön.
Det är vackert och lite vilt men tryggt för att jag inte är ensam.
Sonen har gått och lagt sig, brasan har brunnit ner och  – klafs! – nu lät det som en av fällorna under vasken slog igen.
Kladank! En till!
Inte fan tänker jag se efter.
Nån nytta skall man väl ha av gubbarna, nu när jag för en gångs skull har en till hands.
Vakna!

//For Your Ears: Nick Cave and the Bad Seeds – Red Right Hand (Let Love in, 1994)//

12 svar till “Möss och våp

  1. Känner igen problemet från släkthuset i norr…till exempel bygga bo, skita och föda musungar i något som är mjukt och gosigt (täcken och sådant) Vissa år är det värre och andra bättre…De vi har är urgulliga små möss…när man ser dem ute..Lycka till med de att bli av med dem (om det går)

  2. Hm….ta ut badarn…utan de djuphavsblå jympabrallorna….så löser det sig nog…kram../Q, som just saxat WD

  3. Hm. Jag ser att herrarna gör den typiska kopplingen mellan mus och mus. Mansgrisar! Tror jag ska slå mig ihop med den lede Fi !Fy Fan För Fi = FFFF, fick idé till en förening:-D/Qilin, som ber om ursäkt för sitt dåliga språk

  4. Inga problem. Jag har lösningen! Stäng till alla rum utom ett. Där lägger du ut något gosigt ulligt åt dom jävlarna (o f´låt de är ju söta) och sen ut med massa fågelfrö på golvet. De håller sig där, mår gott och gör ingen skada. Tipset kommer från goda vänner med sådär 40 års erfarenhet av sommartorp. Det du!Om du nu tittar igen hos mig så finns ett stort tack till Gia som hjälpte mig, länk till hennes sida också! Jag tror hon är proffs….jobbar med IT.

  5. Jag håller helt med millroll. Skaffa katt. Det finns inget bättre än en mjuk katt i knät som just kalasat i sig sin lunch.

  6. Det var ett väldigt frosseri i möss och….ja, inte människor men "kronor" på denna sida. Mössen är väldigt frånvarande på landet sedan vi skaffade katt, men det är klart att om de redan är döda kan de ju inte hellre fly än illa fäkta..så då är det väl bara att hålla för näsan. En flöjt hjälper inte heller så dags.Stiliga kronor ! Var har du snubblat över dem ?

  7. Länge leve mössen!

  8. Hej AniaraDet låter inte kul med mössen och ingen flöjt har du.Jag har ofta köksdörren öppen mot trädgården och brukar få in några stycken om höstarna.Brukar stjäla frön från fågeln och bosätta sig i hurtsen under buren. Jag gör som du slänger fälla och allt. Har försökt forska efter vem som målat tavlan till affischen till 1900 men misslyckats.Jag har letat på IMB och hos Ask jeeves och diverse postersförsäljar på nätetmen inget napp tyvärr. Den får mig att tänka på Gericault, mest för de utrycksfulla ansikterna men han levde ju på 1800-talet långt före bondeupproren under fascismen

  9. Här kan WD tryggt vandra, ety han har redan fastnat i en…

  10. Skaffa en flöjt!

  11. jag tror det är mer än en donna som frågat sig vad man skall ha gubbarna till….möss e för jävla tråkigt, o skiter de inne är det inte roligt…kan du lägga ut råttgift?

  12. Av förklarliga själ kan jag inte ge mig in i någon diskussion rörande musfällor.WD/ Som gått i ……

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s