Kulturella Doris har noll koll

Kompisen, som är minst lika snurrig som jag, ringer tre gånger till Sigge.
Sigge svarar från kloaken nånstans. För det var väl där mitt nummer hamnade när jag spolade ner mobilen för tre år sedan.
Varför kompisen plötsligt får för sig att ringa det gamla numret när hon skall meddela att hon är klar att möta upp, fattar jag inte.
Inte hon heller. Till slut sjunker det tydligen i vart fall in att nått är fel och hon cyklar tillbaks till jobbet för att leta efter rätt nummer.
Vi hinner i vilket fall som helst och därmed går slutet av veckan in i sitt kulturella skede.
Ett teaterbesök, ett vernissage och så lite ”våga måla mera”.
Nån ledig plats på Kulturkvarten, kanske?

Teaterbesök ja, tur att kompisen finns. Hade väl inte sett en endast föreställning de senaste åren om inte hon med jämna mellanrum fått för sig att släpa med mig.
Att det sen oftast är gratis gör ju inte saken sämre.
Värre då med operan.
Fyra timmar Wagner är inte att leka med!
Eller om det rent av var fem den gången hon absolut skulle ha med mig eftersom operan i fråga heter nästan som jag.
Fattade inte riktigt vitsen förrän hon i alla pauserna (jo, det var en hel del såna också) irrade runt och ropade på mig. I ett kör.
Kul va!?
Hon är lite knäpp, kompisen.
På ett mysigt sätt.

Men nu var det ”Järn” på Studion som gällde. Ett psykologisk drama med tagline: "tappa inte kontrollen med en kökskniv i handen".
– Vi skulle ha haft med näsdukar, säger kompisen när hon kommer ut igen efter att ha hämtat biljetterna.
– Damen i kassan sa att hon grät jättemycket.
Jag fimpar cigaretten och vi hinner precis med ett glas vitt innan det är dags att bänka sig.
Nja, några stora tårflöden vart det väl inte, även i en så intim salong som Studion är teater ofta lite ovant teatralisk – jämfört med film.
Skadad som man förstås är.
Fast när det väl tänder till på teatern, då är det magiskt!
Så jo, lite vätskar det allt till en bit in i föreställningen då känslorna mellan mor och dotter blir så verkliga att de nästan går att röra vid.
Å andra sidan, återigen skadad som man väl är, gissade både jag och kompisen rätt tidigt vilket trauma som egentligen döljer sig under allt.
Konstaterar vi, efter att föreställningen är över och övrig publik är på lämpligt avstånd.
Det där med att fälla kritikerkommentarer direkt när du kommer ur salongen är ingen hit.
Vi skippar den sedvanliga efter-teater-ölen, kompisen har fullt upp nästa dag, och cyklar hem. Åt varsitt håll.

Dagen därpå är det vernissage. En kompis från förr har plåtat nattliv världen över och ställer ut på ett litet fotogalleri.
Han är glad och fin, dagen till ära uppklädd i mörk kostym, och som alltid är hans bilder talande. Inte minst ihop.
Jag försöker gissa var folk hör hemma och lyckas placera tjejerna på nattklubben i New York i nån obestämd storstad i Ryssland.
Noll koll, som vanligt.
Fast kompisen är snäll och säger att det mycket väl skulle kunna vara så.
Jag lyckas bättre med nattmänniskorna i Bosnien.

Vidare i kvällen – dags att kludda lite själv.
Men se det, är en annan historia.
Öl blir det i alla fall. Efteråt.
På vägen hem ser jag Kurt.

 

// For your ears: Ray Charles – Ive Had My Fun (Goin down Slow) {192} (The Essential Collection, 2005) //

Annonser

11 svar till “Kulturella Doris har noll koll

  1. Ja, jag har fastnat. Bla här. Men vill bara påpeka att film visst kan bli ännu bättre än teater, fast det ska tilll en jäkligt bra film till det, annars sitter jag bara och undrar hur de har fixat till än det ena och än det andra för att liksom lura oss. I teater behöver man ju aldrig undra över sånt för det är ju så tydligt, och så kan man fundera över vad pjäsen egentligen handlar om. Istället! =)Och fortfarande tycks det gå att klicka på "lägg till". Så då gör jag det. 😉

  2. Ojojoj…. här fanns det en hel del läsning =)Jag vill oxå gå på teater och vernissager å sånt, men utbudet e inte överdrivet stort här på landet. Fast biblioteket brukar ju iofs hålla med barnteater och lite kludd från traktens wannabekonstnärer. Man tager vad man haver =)

  3. Shhhh Quilin!Och vad då herr B? Bara för att man är ute och rasslar lite med juvelerna ibland så ….Monsieur CY, jo såg också det där Tältprojektet då det begav sig. Över huvudtaget var det mycket Nationalteatern och även Nynningen här i Göteborg under 70-talet.Favoriten genom åren?Hmm… sånt är svårt.Hair i USA tidigt 70-tal (fast då var den redan på turne) och Rocky Horror Show i New York var väl sånt som "gjorde intryck" ordentligt.Annars, så där på rak arm, så tror jag att Svansjön med Kirovbaletten i dåvarande Leningrad är bland det som gjort störst intryck.Fast, får nog tänka efter lite.=)

  4. Shit…Nu ser hon säkert 4-dubbelt stackarn!?!~CY,cyber-irriterad just nu…

  5. …Usch vad skämmigtt länge sedan man var på levande biograf.Vad jag däremot minns är mitt första möte med teater-världen…i vuxen ålder alltså…det var Tältprojektets "Vi äro Tusenden" och året var 1977……ur Tältprojektets presentationsfolder:Året är 1879. En flicka föds mitt i den smällkalla vintern i Sundsvall.Den stora strejken är över, men stenen har satts i rullning. De svenska arbetarna börjar sakta men säkert sluta sig samman och bilda fackföreningar. Socialdemokratiska partiet bildas, klasskampen skärps. Arbetarna kämpar för rösträtt och ordnande arbetstider.Vi får följa flickan under hennes uppväxt, genom fyra äktenskap, och ålderdom – 100år framåt. Parallellt med hennes liv får vi också möta de stora händelserna inom Svensk arbetarrörelse under samma tidsperiod…http://www.nationalteatern.nu/historik17.htm—————————–Året därpå var jag och såg en av mina favoriter…det var Skånska teatern med Lars Forsells "Wärdshuset Haren och Vråken", med Ulla Sjöblom (Claire Wikholm) i huvudrollen…http://members.fortunecity.com/jarnet/haren.html—————————Kan inte komma på vilken som varit min absoluta favorit nr1. genom årens lopp…men The Fantom Of The Opera var storslaget magnifik…och effektfulll…såg den på Scala i Sthlm…i samband med en Finlands-firma-fest-resa som jobbet bjöd på…Fast i de flesta fall är nog de mindre teater-scenernamånga gånger fan så mycket mer givande…——————————Kurtan ja……Och på vägen hem efter öhlen ser vi dubbelt!?!*Må sejdlarna vara med eder frk.Trast*~CY,tillfälligt vissnad kultur-varelse…

  6. …Usch vad skämmigtt länge sedan man var på levande biograf.Vad jag däremot minns är mitt första möte med teater-världen…i vuxen ålder alltså…det var Tältprojektets "Vi äro Tusenden" och året var 1977……ur Tältprojektets presentationsfolder:Året är 1879. En flicka föds mitt i den smällkalla vintern i Sundsvall.Den stora strejken är över, men stenen har satts i rullning. De svenska arbetarna börjar sakta men säkert sluta sig samman och bilda fackföreningar. Socialdemokratiska partiet bildas, klasskampen skärps. Arbetarna kämpar för rösträtt och ordnande arbetstider.Vi får följa flickan under hennes uppväxt, genom fyra äktenskap, och ålderdom – 100år framåt. Parallellt med hennes liv får vi också möta de stora händelserna inom Svensk arbetarrörelse under samma tidsperiod…http://www.nationalteatern.nu/historik17.htm—————————–Året därpå var jag och såg en av mina favoriter…det var Skånska teatern med Lars Forsells "Wärdshuset Haren och Vråken", med Ulla Sjöblom (Claire Wikholm) i huvudrollen…http://members.fortunecity.com/jarnet/haren.html—————————Kan inte komma på vilken som varit min absoluta favorit nr1. genom årens lopp…men The Fantom Of The Opera var storslaget magnifik…och effektfulll…såg den på Scala i Sthlm…i samband med en Finlands-firma-fest-resa som jobbet bjöd på…Fast i de flesta fall är nog de mindre teater-scenernamånga gånger fan så mycket mer givande…——————————Kurtan ja……Och på vägen hem efter öhlen ser vi dubbelt!?!*Må sejdlarna vara med eder frk.Trast*~CY,tillfälligt vissnad kultur-varelse…

  7. Huvudet mitt gungar i takt med Ray Charles…Här är det slirigt värre…Kompisen kom just över med dunken…Faan i kväll är det fest…

  8. Kurtan sitter bra där….Kvalitetsmässan….den lär vi få vänta på ! Var på skolmässa i veckan, men mässa som mässa… Provade massagestolar, massagekuddar och en fotmassagegrej som mest gjorde ont. Annars över förväntan skönt. Men på en skolmässa ? Är det personal eller barn som ska masseras ? Man slår inte den som man har masserat eller masserats av stunden innan. Så skönt för stolen då !

  9. Jaha, väntade mig nästan dé.Nu ska hon försöka inbilla oss att hon är kulturell oxå…Hur ska dé här sluta!?

  10. Jag vet inte jag… Gbg – Sthlm kändes mer rätsidigt än avigt. Å andra sidan kändes tågresan i sig som en ut-och-in upplevelse…Do I make sense?Nä… jag vet.Nöjer mig med att konstatera att Gbg är en sjuhelvetes trevlig stad, Sthlm likaså.

  11. Nyss hemkommen eller nyss uppstigen? Det är inte gott att veta. Man kan fråga farbror Torsten, han vet allt, även sånt han inte vet är han tydligen expert på.Jag vill gå på opera. Ja inte just nu kanske men snart.Finns ingen i min stad. Det är en brist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s