Kalasfin på Halloween

Jag anade redan tidigt att Kurt-Åke skulle bli en tuff nöt att knäcka.
Han hade redan sedan länge slagit sina lovar runt den anspråkslösa boning där den vänlige lille mannen med de något spetsiga öronen slagit sig ner för många år sedan.
Hur många var det ingen som riktigt visste, men skulle man gå efter det faktum att den lille mannen skimrade något i grönt, kunde man lätt få för sig att han hållit sig stilla så länge att det rent av börjat växa mossa på honom.

Nåväl, föregivande sann och osjälvisk vänskap brukade Kurt-Åke komma farandes med öronen på skaft vid minsta tecken på slammer i kastrullen eller klink i glaset.
Kanske var han bara ute efter ett gratis mål mat. Kanske hade han andra och ondare avsikter.
Den vänlige spetsörade, som många av oss känner under namnet Yoda, var å sin sida fast övertygad om att Kurt-Åke var en god och lyssnande vän och bjöd gärna in honom på diverse festmåltider.

Själv var förstås även jag denna kväll framför allt ute efter mål färdiglagad mat. Följde det sen med lite gott sällskap på köpet, var det bara att tacka och ta emot.
För det var ju inte vilken kväll som helst, utan Samhain.
Kvällen och natten då dörren mellan dödsriket och de levandes värld står på glänt. Och då varje äkta häxa med lite självkänsla borde vara ute och svänga sina lurviga.
Problemet var bara att jag, klantigt nog, rakat benen häromdagen, då jag varit tvungen att för ovanlighetens skull uppträda, inte bara i knytblus utan även i KJOL.
Med följd att jag blivit avstängd från årets festligheter.
Suck! Häxor är minsann inget lätt släkte att hålla sig vän med alla gånger.

I vilket fall som helst satt jag där fram emot eftermiddagen i min ensamhet och karvade ut mönster i mina hemmaodlade pumpor.
Även om jag skulle bli tvungen att fira Samhain alldeles ensam, ville jag inte helt strunta i traditionerna. Vi häxor brukar ju tända ljus inne i och hänga upp, de med spöklika mönster försedda, pumporna för att hålla den nyfikna allmänheten ifrån våra sammankomster.
Lättskrämda typer!
Men vad gör man inte för att få vara ifred när det är dags att bränna det gångna årets alla frustrationer och tråkigheter på bålet.
Brukar kännas bra mycket bättre när det väl är gjort.
Eftersom det nuförtiden kan vara svårt att få tag på en druid att leda ceremonin, brukar äldsta häxan i ”församlingen” få rycka in som överstehäxa.
Förhoppningsvis skulle jag klara av det på egen hand, gammal och vis som jag hunnit att bli.

Så här långt i mina tankar kände jag plötsligt hur en underbar doft kom ringlande genom den kyliga kvällsluften.
Mat.
Och inte vilken mat som helst, utan stekt rea-kött med bakad potatis!
Och luktade det minsann inte lite moget rödvin också?
Yoda, den Yoda! För visst var det väl mästerkocken själv som ställt sig vid grytorna?!
Som förhäxad (ops!) reste jag mig upp och lät både pumpa och kniv falla till marken. Något, kanske den kurrande magen, uppmanade mig att följa doften till dess ursprung.
Bäst att ta kvasten. (Och jo, jag kallar den ibland för Akka, eftersom jag gillar att vara i täten.)
Knappt hade jag hunnit ner till plattlandet förrän jag fick syn på ingen mindre än Kurt-Åke i ett upplyst fönster där han stod och speglade sig ut mot mörkret.
Och som karln såg ut! Bästa gåbortstassen hade han på sig och ögonen hade han fixat stora som tefat med hjälp av en bit kol från gårdagens brasa.
Ingen tvekan om vart han var på väg!
Jag insåg vad klockan var slagen och vände hem igen.
Hur skulle väl jag …. sådan konkurrens . . .

Väl hemma, hungrig och slagen långt ner i de spetsiga häxstövlarna, satte jag mig vid datorn för att söka lite tröst i eländet.
Och vad ser jag då, om inte en inbjudan från den vänlige lille spetsörade – att jo, maten räcker nog till mig också.
”Häxans leende skrämmer barnen” brukar de okunniga påstå i elak travesti på ett känt gammalt djungelordspråk.
Om de bara slutat skrika, kanske de sett hur vilt och vackert jag klätt mig för den utlovade middagen.
Här gällde det minsann att ge Kurt-Åke en match om de bästa bitarna!

Nåväl gott folk, för att göra en lång historia något kortare, avslutar jag med att intyga att kvällen blev mycket lyckad.
Kurt-Åke visade sig, precis som Yoda hävdat, vara en osedvanligt trevlig prick och vi utbytte både kläd- och sminkråd.
Stackars Yoda, som kvällen till ära dammat av och hängt fram det gamla släktporträttet av faster Mona Yoda, kände sig nog lite utanför vissa stunder, men piggnade till när han fick låna några av mina galanta fjädrar.
Apropå utanför, så tyckte jag mig några gånger under natten skymta två tätt sammanslingrade gestalter fara förbi utanför fönstret.
Kan det möjligen ha varit Mörka Drottningen och hennes riddare Dräparen af Whisky?
Svårt att säga. Innan vi fick upp ytterdörren för att kolla efter ordentligt var de båda ”Gone with the Wind”.
Men det, mitt herrskap, är ytterligare en historia.

Natti, natti och tack Yoda, för middan!

Fler än Kurt-Åke kan klä sig fina till Samhain!

//For Your Ears. Neville Brothers – Voodoo (Live On Planet Earth, 1994) //

12 svar till “Kalasfin på Halloween

  1. Det var ingen bra idé att koppla in Persson. Han är ju en av DOM!Der Schwartze/På väg mot friheten?

  2. här får man reda på lite av varje.eva

  3. Det är så jävla bra att jag blir alldeles svettig mellan skinkorna.Får nog snart börja med inlägg (ej blogg) i byxan…svårt att hålla tätt…skrattar…(((Kram)))Johnny Blund sliter i mig

  4. doris/aniaratack för dina kommentareri morse var det ironi – här vilar inga howdydody eller klämkäckheter ännu:-I

  5. Du kan prova direkt..http;//evassida.tripod.com/dagbok/

  6. Hej….tack för hälsningen och omtanken..ja, det är ju fan att folk måste till sina jobb..när jag är hemma ett tag till….mitt uppe i seansen till råga på allt….Men livet är hårt ibland…Kommer du inte in i dagboken? Den är ju inte som vanligt bloggar, men du klickar under comments och sedan kommer mer text längst ner…kan vara lite knepigt…..prova igen kära frk Trast..Herre Gud, vad ungarna önskar sig mycket……tur att vi sjuksköteskor tjänar så förbannat bra..ha-ha!!!Men det är underbart att handla till dem alla…Hur har dagen din varit? Jag säger som WD, jag förstår inte dina vakentider…men en del orkar allt!!Kramar/Q, med stora plånboken öppen.

  7. jomenvisstabsolut! Grejen med Patafysiken är att du med nödvändighet ljuger men på ett sånt sätt att det inte går att avslöja, allt går att bevisa vetenskapligt, även det som inte är sant eller bara är nonsens. och eftersom det är vetenskapligt bevisat måste det följaktligen vara sant. Klart godkänt på avhandlingen!!

  8. Jag är impad…jösses så vackert de var här….idag.Kram Anki…som inte vill bli skrämd på stan ikväll…*fniss*

  9. Hej,Tack för besöket, snygg sida,Ha en bra halloweenvecka,Daniel

  10. …ja, det var vi…..det var oss du såg…..Hur fan ska jag kunna släppa taget, när han ska till jobbet…får väl ta fram trollspöt…göra mig osynlig..hoppa ner i fickan…och helt enkelt följa med…/Q, snart transparant

  11. Oj, vem kunde anat att du är sååå vacker :-)Absolut bättre än Kurt-Åke!

  12. …*puss!*…javisst ja*X2!*…!!!Må dagen fänga dig i ett till-fred-ställande grepp…~CrYo, på väg te inkomsten…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s