God, elak eller bara mittemellan?

Ständigt kämpandes med att försöka dölja mitt janusansikte i händernas välmenta kallsvett, cyklar jag sent omsider ner till antik- och prylgatan för att erbjuda den lilla mamman lite hjälp.
Vart lite onormalt pratsugen igår eftermiddag efter att ha bötat tillbaks en hög böcker på biblioteket runt hörnet. Varför inte hälsa på hos fd åtgärdskompisen som sadlat om och öppnat nostalgibutik.
O, här var det fullt, både på prylar och folk. Gäller att åla sig in försiktigt, i sidled, så att jag inte vispar ner nånting.
Så jodå, affärerna går ganska bra. Så bra att han måste ge sig iväg på jakt i helgen och hmm, brum, vad skulle jag ha för mig på lördagen?
Hmm, brum, bortbjuden på middag på kvällen, annars hm, brum . . .
Aj fan, där kom det.
Killen skulle placera sin lilla mamma i affären, fast hon blev lätt nervös när det var för mycket folk och skulle jag kanske kunna . . .
Jaha, suck.
Nu är ju inte att sälja min starka sida precis. Och för övrigt har ju killen slarvat med att prismärka sina prylar och dessutom glidit mer och mer in i ”designträsket” och vad sjuttsingen vet jag om vare sig priser eller designade bruksföremål.
Står ju fortfarande tämligen frågande inför att somligt vi glatt hivade under de senaste decennierna plötsligt är KULT.
Eller till och med  exklusivt ”god form”. Tja eller nått.
Kitsch, javisst – det diggar jag. Men orangefärgade taklampor . . .
Bonnläpp, that’s me.
Men ok, en stackars övergiven mamma går ju inte att ignorera. Tittar väl förbi få och kollar om hon behöver hjälp.

Sent vaknar som vanligt syndaren. Särskilt efter att ha varit uppe en sväng före tuppen för att bre mackor till och vinka av sonen som skulle tävla i grannstaden.
Invägning kl 06.30. Sån idioti!
Den pliktmässiga turen ner till lilla mamman företogs följaktligen i senaste laget (men jag försöker ju i alla fall vara en god . . .) och nej, hon klarade sig nog tiden ut.
Ok, trevligt att råkas. Hejdå.
En stund senare klamrar jag mig, tillsammans med andra förtappade olycksbröder och systrar, på nytt fast vid en av de spillror till uteservering som, otroligt nog, fortfarande står att finna.
Och börjar så smått gruva mig inför kvällens middagsbjudning.
Vad skall nu den vara bra för?
Fan att värdinnan överrumplade mig när hon ringde och bjöd in häromveckan. Hann inte tänka ut något giltigt förfall.
Gnällspik?
Tja, jo, för värdinnan i fråga är av den knepiga sorten, som alltid tycks ha en dold agenda med allt hon gör. Dyker bara upp när hon behöver nått, brer ut sig, plockar poäng på andras bekostnad och fimpar folk rakt av när något roligare väntar bak knuten.
Inte mycket till spontan värme att hämta där inte.
Fast så ibland faller jag för det igen. Gillar henne ju nånstans också, kanske. Sammanlänkade av historien eller nått.
Suck.
Men nu är frågan, vad vill hon idag? Hur passar jag själv in i kvällens lilla middagsbjudning. Visst nått med lång, långväga jobbesök. Forskargubbar?
Skall vi vara nått slags socialt kitt, jag och den andra tjejen hon bjudit? Visa att hon har hyfsat pratbara, lagom internationella vänner och därför  . .?
Vad fan vet jag!!??

Och se på fan, nu ringde hon och undrade om jag kunde komma tidigare.
Nått om en svacka (hon är alltid så utarbetad stackarn) och kunde jag kanske komma tidigare och hjälpa henne att bli färdig med maten, för hon är ensamstående (ain’t we all) och så . . .
Ha, det var väl det jag misstänkte.
Hon kan inte ens laga mat.
Nej, nu går elaka jag och tar mig en stärkande hutt inför kvällens övningar.
Fast först skall jag pyssla om sonen lite.
Han förlorade.

// For your Ears: Alabama 3 – U Don’t Dans 2 Tekno Anymore (Exile On Coldharbour Lane, 1997) //

3 svar till “God, elak eller bara mittemellan?

  1. Hoppas matlagnings-kursen var givande? =)Har själv oxå en sån där bekanting som aningen manipulerande springer som "katten runt het gröt" innan själva orsaken till det hela upp-dagas he, he…Antagligen nyfikenhet om "vad" som får en att säga ja varje gång? Kan ju inte vara av tack-samhet iaf…?——————-Ensam-stående…vilket knepigt ord-val…!?!Varför blev det just "stående" egentligen?Tycker det låter bättre då med ensam-gående men faktist borde det helt logisk heta ensam-levande…???—————–Ja, nu ska man snart vrida tillbaks mormors gamla vägg-ur…Vem var det egentligen som bestämde att vi skulle ändra klockan mitt i natten?…vilket dumt påfund…ganska jobbigt att behöva sitta uppe ända tills klockan 3 för det…kunde de inte lagt det lite tidigare eller vid frukost-tid…? ;-)Natti Natti Då…Ps. Kanon-låt…ej hört innan! =)(filelodge dock en aning stammig idag…suck!)

  2. Suck… Hadde duttingen då!!!

  3. Alla har vi något att förlora trots att det sägs att man inte har något att förlora!?!Roa sig nu på bjudningen och bjud till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s