Hur många norrmän behövs för att . . .

Så det är DÄR bilstereon sitter!?

Det började med en skrothög.
Ärvt hus på landet och två splitter nya körkort kräver däck som rullar.
Och se där, arbetskompisen hade en uttjänt gammal Skorpion han fått av svågern, svetsat lite balk på och ville bli av med för några tusenlappar. Skulle jobbflytta till huvudstaden, den dumbommen.
Bilen skulle förhoppningsvis hålla över sommaren och fram till besiktningen, men sen var det nog bara att hälsa på hos Skrotnisse.
Ha! Två och ett halvt år höll den. Och första besiktningen gled vi rakt igenom. Med påpekande om att snart måste andra balken . . . men ändå.
Skrothögen fortsatte att rulla på, ganska bra till och med, om än törstigt.
Brum, brum.
Enda gången den svek rejält var efter en tur till Danmark då den fullastad med kalasdricka skulle ut till landet  inför Stora Kalaset.
La av halvvägs ut. Tur att det finns snälla systrar med bil och som är hemma när man nödringer!

Fast till slut fanns ingen återvändo. Ett sönderrostat avgassystem och två månaders vinterstillestånd nere på parkeringen senare var det bara att ringa och be Skrotnisse att komma och hämta vraket.
Fast tror ni inte dumbilen både startade och villigt lät sig köras upp på slaktkärran!
Som sagt, utseende är inte allt här i världen.
Men sen då –  no bil, no landet!
Efter några månaders billöshet hade unge Herr Son fått nog och tog saken i egna och en biltokig kompis händer.
Den ena efter den andra knepiga bilmodellen föreslogs, men själv gick jag fortfarande och suktade efter den trogna gamla Skorpionen.
Stor, tung med gung och min första helt egna bil. Finns ej mer, vill ha – samma igen kanske?
Nej, nej och fy. Leta bil är verkligen inget kul.
Den skall "kännas" rätt, kosta rätt och hur sjuttsingen skall man veta om den ÄR rätt. Hel, alltså.
Efter att under en tid ha dissat en rad förslag från de unga männen, fann jag mig en tidig vårvinterkväll plötsligt sittandes i sonkompisens tjusiga Saabbbbbb på väg till ett kolla-bil-möte i de västra förorterna.
En vit tysk hade fått billetarna att gå igång ordentligt. Det var nu eller aldrig. Kanske.
För säkerhets skull hade skaran utökats med ytterligare en ung man, som uppgav sig vara expert på handskfack.
Sådana hade han nämligen monterat en sommar på stadens bilfabrik.
Och se där stod en finnig ung man och kedjerökte bredvid en äkta pizzaräser. Så himla mycket visste han förstås inte om bilen. Hade bara kört den några veckor, pappa var bilhandlare och ibland fick sonen sälja en bil för att tjäna litet extra pengar.
Redan där borde vi . . .

Nej, nej, nu var det bilköpardags – bära eller brista.
Bilgalne sonkompisen lyssnade på motorljud, knackade på bärande delar och uppförde sig allmänt expertigt.
Handskfacksexperten kollade – just det – handskfacket. Som var helt ok.
Sonen pillade lite på bilstereon  och verkade lycklig över att den funkade.
Sen försvann de fyra killarna iväg på en liten provtur medan mamman stod kvar och försökte hålla värmen med hjälp av ett paket cigaretter.
Brum. Brum.
Inte mycket att be för med andra ord. Bara att betala. Nu? Sen? Hur?
Fyra snurriga bilköpare och en ännu snurrigare försäljare blir ett snurrigt bilköp.
Mamman, som inte tänkt sig att det faktiskt skulle bli nått köp, hade förstås vare sig tillräckligt med pengar på sig eller på kortkontot.
Hur mycket har vi ihop? Pruta lite och jo, tillsammans är vi rika. Iväg till närmaste torg med bankomat och plocka ut.
Kvitto då? Jo, det fick vi också.
Och nu då? Jo, tack och adjö.

Någon timme senare, i hemmets lugna vrå, började först mamman och sen sonen undra vad de egentligen köpt och av VEM.
Pappa bilhandlare stod ju inte på registreringbeviset och vem vet vem den finnige var? Kollat leg nån?
Ring, ring till pojkvaskersäljaren. Jo, allt är grönt och pappan heter si och så och imorgon bitti skulle han föra över bilen och tralla lalla la.
Ok då, allt lugnt. En halvtimma eller så. Varpå mamman går upp och letar på nätet och titta där dyker pappa bilhandlares namn upp i en tidningsartikel om en såld stulen bil.
Ring, ring!
Näää, det är lugnt.
Suck, klantarslen! Idioter är vi allihopa. Hur faaan kan man vara så korkad?
Inte mycket att göra än att vänta till morgonen för att ringa pappa bilhandlare och . . .

Nåja, efter lite tjafs och strul hit och dit visade det sig att allt var ok.
Ända fram till häromveckan då bilskrället tvärdog och vi fick på moppo av mekanikern för att vi inte bytt kamrem i tid.
Resten har jag redan berättat och nu är bilen betald en gång till.
Dyr bil! Kunde ha köpt en så dyr på en gång ju.
Ah, och hur det gick på besiktningen?
Bara bra tack.
Fast på väg dit började det lukta oroväckande, som av bränt gummi eller nått.
Vet sjuttsingen vad det var. Luktade på vägen hem också.
???!!!!
Suck.

 

// Ry Cooder – Crazy ‘bout an Automobile (Every Woman I Know) (Borderline, 1980) //

16 svar till “Hur många norrmän behövs för att . . .

  1. Grattis Göteborg ! Tydligen har ni blivit årets musikstad (?) har jag hört, i andra hand. Det finns mycket musik/musiker där av prima virke och av allehanda slag.Bileländen känner jag till och framförallt brist på parkeringsplatser. Absolut bäst då att vara utan..speciellt som jag inte har något körkort. Men till landet behöver man bil, särskilt när man har katt. Förut hade vi segelbåt och ironiskt nog behövde vi bil då också (segelbåtsägare vill ju i allmänhet inte kännas vid motorer), speciellt vid båtupptagning och sjösättning för att kunna frakta alla tusen pryttlar fram och tillbaka. Likaså när vi hade kolonilott. För att frakta tusen nyskördade potatisar och squash. Det känns lite löjligt om man är ute efter giftfria grönsaker…men, men. Allt för konsten !Men nu har vi ingen bil så katterna får lita till att våra släktingar och vänner lånar ut sina bilar för att de ska få nosa frisk luft (katterna alltså, inte släktingarna). Fast jag tror nästan att det är vi som längtar mest efter att de (katterna, du vet) ska få komma ut…ja, vad vet man ?Hellre billös än tröstlös, hur som helst !Underbara bilbilder och bilden från de hälsosamma och stärkande fjällen (?) också. Jag känner att jag skulle trivas bra där…

  2. Hur kunde hon veta att min husse är just en sådan???Bo.

  3. Åhh, vilken tur du hade! Genom besiktningen bara *fusk, utropade hon!* 😉 Nää, skämt åsido, jag får vackert skylla mig själv för att jag inte tagit min domkraft och bytt till mina finfina vinterdäck, DE hade klarat en besiktning! Tvätta bilskrället tänker jag aaaaaaldrig mer göra, för efter varje tvätt, ger skyltbelysningen upp *vadå glapp?!* Åsså har hon fått lite gnällskäll… handbromsen ska användas! *undrar då i mitt stilla sinne.. till vad?!* Ha det godis, med eller utan bil! :-)*kram*

  4. Hej….tack för kommentaren på min sida……mmmmmmmmmmmmm…..Ry Cooder; gôr-härlig musik…..//Kram Anna

  5. Lätt som en plätt att ordna listan, på Bloglines när du loggat in finns en flik "Share" Där är det ser du,Nu tror jag jag går och lägger mig o sover hos katten :-))

  6. MITT skrälle har inte ens kommit iväg än …. men den 3 november har jag fått tid – LÅTOM oss hoppas att den startar – annars ger jag UPP !!

  7. Sköna bilder från Helsingfors!lev väl!

  8. hahahaha, bra musik oxå!

  9. Säga vad man vill om Norrmän, men ett vänligt och seriöst folk är det. Ett folk man verkligen kan gotta sig med. Men historierna om dem är UNDERBARA…((tyvärr så har ju de om oss också)) jag har en norgehistoria som är UNDERBAR dessvärre lite för magstark för att skriva här…*ler*.Kram Anki

  10. Hej snälla tant Trast, jag är väldigt tacksam för visat intresse. Tänk om stor pudeln hade funnits i vitt eller grått, och matte hennes inte hade hållit på med en massa ”hokus pokus”, med sådana mattar vet man aldrig.Leksaker och andra konstigheter du föreslog såsom (Där kan du hitta allt från glitterhalsband a la Paris Hilton-jycke till mer kinky stuff. Vad sägs t ex om Cowboy hundhalsband – design Gert Fylking, Print hundhalsband – design Markoolio eller Black koppel – design Camilla Thulin. Eller varför inte ett litet Playboy-koppel?) Förstår vi inget om eller vill ha, vi vill inte vara kopplade.En annan skillnad som man noterar är att, ni GER varandra presenter…Medan vi ÄR presenten till den andre, mycket finare tycker vi.Tycker väl att du ger upp lite för lätt bara, men det är ju rätt typiskt för Homo sapiens. Man får väl vara glad för det lilla!Bo.

  11. The one and only… Aniara Trast!Dé é inte många som får en special skrivenNUBBEVISA… Av dej inte. Tror jag!? Eller…

  12. Var hälsad, nattliga kvinna. Du kan sluta hoppas och börja läsa. Som du kanske förstår har jag det svårt att kommunicera med omvärlden för tillfället. Der Schwartze

  13. Vadå försvunnit!!!Bara för att man gör lite nytta på annat håll, så ska man få skit för dé!Erbjöd mej att fixa tak och tyskhojen för ett (o)skäligt *he he he* pris, men dé passade inte dé.Den brända doften är väl efter alla kulor ni öst in i skrället. Bränt barn brukar lukta illa.Eder hårt jobbande,Badare.

  14. Bara det går framåt så kan det väl få lukta lite :-)EEhhh..från en klant…om handbromsen ligger i så luktar det så bränt gummi…den kan visst rosta fast eller haka upp sig.. vet jag av erfarhet Ser fram mot fortsatta biläventyr/Qilin, numera utan bil

  15. Hej AniaraHar en spinnande goseplutt i famnen så det får räcka med ett Hej från oss!Soulway och Bosselillkatt

  16. Det är skitakul att läsa dina eskapader.WD/ Snart med dubbdäck på kärran

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s