J’refuse

Jag säger som den gamle fransosen nästan sa, ”Je, refuse”
Kalla mig surkart, den sviktande länken, Dumkopf – You name it – jag vägrar i vilket fall som helst att delta i kedjereaktioner.
You’ve been tagged, svara på x-antal frågor och skicka vidare till x-antal andra stackars bekanta.
Som alla kommer att svära ve och förbannelse över dig.
Jag säger bara, madame S, din rackare!!!

Allt sedan jag nångång i den mycket avlägsna barndomen försökte ”skicka vykort till fem kompisar för att få  trehundrafemtioelva tillbaka” och inte fick ett enda ynka kort, har jag haft en sunt skeptisk inställning till just skicka-vidare fenomenet.
Är det inte tämligen oskyldiga, skicka vykort alternativt tuggummin eller mystiska svampar som förvandlar vatten till hälsodryck medan de växer sig ur skål och kök (uj, den var otäck den!) så är det förtäckta hot om att olyckan drabbar om du inte skickar ”tur-brevet” vidare. Och så vidare i all oändlighet.
Med nätets intåg i folkhemmet fullkomligt exploderade skicka-vidare-sjukan. Då, vid mitten av 90-talet gick det ju knappt att öppna e-mailen för all dynga som än den ene än den andre nyuppkopplade surfaren fått sig tillskickat (eller hittat själv) och bara brann av iver att skicka vidare.
Alltså, förstå mig rätt nu. Kul eller intressanta saker som folk hittat på nätet – javisst.
Men texter vars hela ”existens” bara bygger på att skicka-vidare-är-så-himla-kul-och-jag-har-ju-inget-kul-att-berätta-själv”.
Suck, suck, suck.

Eftersom jag för tillfället är alldeles tom i bollen, gör jag idag det lätt för mig och slänger in en text som redan har några år på nacken.
Apropå det där att skicka vidare.

 


Ha! Det var innan amerikamamman slängt simdynorna och plumsat huvudstupa ut i cyberrymden.
Nu surfar hon hejdlöst omkring i de stora oceanerna av kedjebrevsliknande amerikanska förnumstigheter och allmän rappakalja.
Och har därtill mage att vidarebefodra idiotierna till mig.
Plask!
FW FW FW, forward, forward, forward, vidarebefodra, vidarebefodra. . . det är knappt värt att hämta ner dagens post längre.
Det mesta tycks ju ändå vara sämre begagnat, utslitet genom alltför ihärdigt FW tvärs och kors den nordamerikanska kontinenten.
Inte för att det mesta var läsvärt till att börja med, men ändå.

Och så idag slog hon rekordet.
SEX långtuggade meningslösheter på en och samma dag.
Eller vad sägs om följande rubriker:

"Någonting att tänka på nästa gång du har en dålig dag" – Gläds åt elände, elände och ännu mer elände som drabbade någon stackars klant i Bortistanien.)

"Till alla föräldrar och far- och morföräldrar… och alla som överhuvudtaget känner några barn" – Hårresande historia om ett litet barn som nästan blev kidnappade av någon galning medan mamman böjde sig för djupt ner i köttdisken på en stormarknad.

"E-mail från nån amerikansk stridspilot ombord på nått hangarfartyg i någon amerikansk stridszon" – Ok, jag erkänner, den orkade jag inte ens läsa början på.

"Jobbeskrivning av modersrollen" – Samma här, ibland blir det bara för mycket.

"Visdomsord av Andy Rooney" – Jaha!? Fråga mig inte.

"Skapelsen" – Nej, jag tyar icke mer. . .

Med ett vänligt men bestämt klick, stänger jag av datorn och på TV:n för att i repris avnjuta Cartman bli avslängd av en vild tjur, landa på huvudet och vakna upp som en vietnameisk prostituerad vid namn Ming Lee.
Alltmedan bygdens kossor stjäl den 20 meter höga kominnesstatyn och omringade av FBi väljer utvägen som går över klippans kant.

Se där en historia som gör sig vidarebefodrad!

Annonser

16 responses to “J’refuse

  1. *fniss* jag är en sån jobbig j***l, som vidarebefodrar det mesta jag får! 🙂 Alltid retar det nån juh *s* (speciellt lillsyrran) Just kedjebrev… nja, de kanske jag inte skickar vidare, bara för att bevisa att det inte stämmer att all världens elände drabbar mig! Har inte hänt några större kastrofer än iaf ;-)*kram*

  2. Uhummm, ja… det var nu inte så allvarligt det där med taggeriet.Så himla lättpurkad är jag inte.Men det gav mig ju nått att skriva om.=)

  3. Jag lät bli att tagga dig precis av den här anledningen, annars är ju du en person man lätt blir nyfiken på!!Andra jag skulle vilja tagga är Svärtan och Regnaska. Men, redan Soulway och BeJi kände jag var på gränsen 🙂

  4. Lösningen på poletten, svaret finns hos Wd. Där du undertecknade en blogg med ett alter ego, va inget värre!Så ja, nu kan du somna om.

  5. Några sketna kjedje… vad dé nu är, varför hetsa upp sig över dé. Antingen så vidarebefordrar man dom eller så gör man dé inte.Finns väl viktigare saker att hetsa upp sig över, t.ex. Göran och Anitras pensioner… Deee é något att bli FÖRBANNAD över. Ja som exempel då… Mjae kanske inte var så bra, men försöket var väl dé iaf. så att säga… Eller… Ja… eller kanske ett klart …Jaså!

  6. Avskyr alla former av kedjebrev. Sätter likhetstecken mellan dem och Spam. Kul dock att du skickat brev "the old school way" i din ungdom. Det fanns kedjebrev redan då alltså!? Fast de skickades som brev ska skickas, via f.d. POSTEN.Kool.//S-Man

  7. Du…bry dig inte om de där breven…jag har också skickat vidare nån gång, fast aldrig mer, jag lovar, när jag fick för míg att jag skulle vinna någon himla resa någonstans…Usch. GLÖM DET ! Man vinner aldrig, plus att man förlorar en och annan gammal "trött på vidarebefodran-mail"-vän. Det är det ju inte värt…tror jag.

  8. …Apropå vad är JAG?- Det finns nog inte någon entydig definition på vad JAG är, även om vi har flera institutioner i samhället som enligt namnen sysslar med JAG – det finns till exempel JAGtmuseer, JAGtstipendier, JAGtnämnder och olika slags JAGtutbildningar…o.s.vDärför bestämmer jag här -och nu att……Definitionen Sitter i Betraktarens Ögon!*May The Decisions Be With You* //:~CrazyYoda~Ps. Vänligen (men bestämt!) sänd ej detta beskedje-brev vidare…Då bryter helvetet loss! 8-D

  9. Fiskehistorien verkar (jämförelsevis :-O) rar och beskedlig. Så är det nog! Får vi hoppas :-O!!!!Kram Soulway

  10. Jag tycker inte om kedjebrev heller och det som jag kan tänka mig är att skicka tillbaka till den som skickade och sedan är det gjort för min del.Ha en trevlig helg / Tingeling Marion

  11. Jaså, du är en sån envis faen du… Ska jävlaremej inte göra något som någon ber eller beordrar dej om att göra… ICKE!Jo dé va så sant… Poletten va dé ja…Osis, nu kommer precis grannen för att hämta sin post och nycklar, dom har varit i fjällen så jag får väl förklara dé där med poletten en annan gång.

  12. Ok ok.Liiiite smickrad blev jag ju förstås, för att lilla jag var en av fem som du tänkte på.Fast inte tillräckligt smickrad för att ta skeden i vacker hand och tja, du vet.Obstinant jävel . . .=)

  13. JAG skippar också alla kedjebrev! Jag tycker t o m väldigt illa om fenomenet och ogillar allt påtvingat. Men det här var inte så farligt och man fick faktiskt lite kul på köpet!!!Det fanns ju inga godbitar eller hot någonstans denna gång om vad som kan hända osv.Det är faktiskt lite smickrande också att sitta och få bre ut sig om sig själv så där. Har haft kul av Elenas Tag, Bejis Tag, Lindas Tag osv osv.Men jag ser och såg det som en liten ploj som den som ville skulle svara på och den som inte ville eller hade tid skulle sk-ta i.Känner du dig inte liiite smickrad av att du blev vald, i alla fall. (Att lilla jag var intresserad av att lyssna på dina åsikter osv.) Eller ser du bara ett rött skynke framför dig???Hoppas du får en fin helg i alla fall! Kramar SoulwayP.S. Har du skrivit/bloggat länge? Jobbat med skrivande?D.S.

  14. Det är också en av mina favorithobbies – att bryta kedjebrev. :-). Jag blev ju också taggad häromdagen och tänkte först ignorera det, men eftersom de som taggat mig är goda cybervänner som jag gillar beslöt jag mig för att svara på frågorna … för att sedan ge f-n i att skicka det vidare. Så har jag varit trevlig utan att bryta mot mina antikedjebrevsprinciper – det kan man ju inte göra när det gäller kedjebreven som dimper ned i mailen. Jag får erkänna att jag har varit ganska förskonad från spamkedjebrev även om jag har en föredetta studiekamrat som älskar att vidarebefordra all möjlig sk-t … inkluderat bifogade powerpointpresentioner på flera MB (som mitt paranoida antivirusprogram omedelbart plockar bort) vilket även givit studiekamraten smeknamnet "Spam". Hävv ö najjs frajjdäjj!

  15. Nice…Happ, där föll poletten på plats som någon skrev på annan plats. Att folk har så många alter egon…Ja, dé é mycké man inte förstår.När dé gäller bocken… Sorry!Men om han inte hamnat på mitt bord, så hade han hamnat i vargen/lokattens mage.Eder morbideBadare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s