Alla dessa dagar

Fredagsklagan:
Aj, aj. Den förlorade sonens återkomst har limmat fast mig vid spisen i stan.
Istället för att projektera framtida churrascos, rör jag ihop baljor med köttfärssås.
Att fylla frysen med så att den stackar’n inte skall gå hungrig när jag äntligen tar mig ut på landet igen.
 
 
Lördagsförlösning:
Äntligen! Skriker jag inte likt den där fjanten Gert Fylking vid Akademiens tillkännagivande av årets Nobelpristagare i litteratur. Men tänker gör jag.
Sonen, som bestämt sig för att bryta sina nyförvärvade dåliga vanor att springa ute hela nätterna och istället öppna tentaböckerna, meddelar sig vara villig att följa ut till skogen.
I ilfart, vem kan hålla en ungtupp från ratten, än mindre gaspedalen, återvänder jag till idyllen. Sonen vandrar rastlös omkring och hittar på tusen saker att göra, allt utom att börja plugga.
– Nej, du får inte ta bilen till stan! Då får du åka buss.
 
På kvällen far vi över till gamla faster Bertha som åter fått sällskap av snälla dottern från Kanada. Blåbärspaj och tusen frågor om unge herr Sons Brasilienresa står på menyn.
Fast en fråga ber de bägge utlandsdamerna istället mig att besvara.

En släkting slutade för några år sedan ett jobb under uppmärksammade former och valsade runt en del i media på kuppen. De senaste dagarna har damerna haft ett verkligt bryderi om vad hon egentligen gör nuförtiden.
– Vi kan inte få det att gå ihop. Har hon verkligen börjat jobba för det där företaget igen?
Hm, näää. Inte vad jag vet. Var har ni fått det från?
Kanadakusinen räcker mig en hopvikt tidning.
Hm ja, där står det – svart på vitt.
Jag vänder på blaskan och ja, där står det också. Datum.
Tidningen är från sekelskiftet. 2000, inte 1900.
Fast det vete f-n i vilket de lever i där borta på andra sidan Atlanten. Snart börjar de väl leta efter den lilla röda stugan med de vita knutarna också.
Vid det här laget bryter sonen ihop, lagom diskret. Kusinen lovar att bränna tidningen vid nästa brasa.
Ibland är det kul i skogen.
 
 
 
Söndagsjobb:
Dags att ta ett nappatag med växtligheten igen.
De stackars blommor som överlevde vårens rensning – hur sjuttsingen ser man skillnad på ogräs och ”önskade växter” när de befinner sig i babystadiet? – håller på nytt på att duka under. Denna gång av ett massivt kvickrot- och kirskålsanfall. (Se, jag lär mig!)

För att verkligen vara på säkra sidan sätter jag mig att bläddra i mitt växande bibliotek av trädgårdsböcker.
Jo, jag har väl nånslags övertro på det tryckta ordet, gärna med vidhängande illustrationer. Övning ger färdighet, påstår en del. Allt går att läsa sig till, säger jag och löper stundtals amok i stadens antikvariat. Årets bokrea brukar också kunna fylla en hyllmeter eller en halv.
Fyller hyllor är för övrigt allt de flesta av böckerna gör fortsättningsvis. Eller kanske kassar, eftersom hyllorna redan är fulla.
Bra att ha, tralla la. Nångång  kanske jag vill veta mer om just det där.
Fast då hittar jag förstås inte Boken.
Desto större lycka de gånger som ett eller annat skolbarn suttit och kämpat med skolprojekt, ställt tusen svårbesvarade frågor och jag – voilà , kunnat slänga fram nån tung volym om just det.
Läs!
Vilket de förstås oftast inte är särskilt intresserade av. Boken är just för tung, för ingående och så mycket jobb hade de minsann inte tänkt lägga ner.
Istället är det jag som sitter där och bläddrar och läser och försöker få dem att nappa på alla intressanta detaljer om ämnet.
Vilket – ont i magen – påminner mig om allt jag skulle ha läst i sommar. Jämra uppsatsskrivande!
Beslutsamt hivar jag trädgårdsbiblioteket åt sidan och börjar slita upp sånt som ser skumt ut. Även en blind höna . . .
När jag ändå är i farten passar jag på att binda upp plantorna i växthuset också.
Sa jag att Trädgårdsmästare är mitt nya mellannamn?
 

6 svar till “Alla dessa dagar

  1. Det är till att klema bort "den förlorade sonen" ser jag.Min mamma är likadan gentemot mig. Får nästan alltid säga åt henne, på skarpen, att jag inte är 10år längre =)//S

  2. Hallo Tjejen..Jisses..Trädgård..Nä Tack, jag har gjort mitt. Är så glad för min lilla plastbegonia…Vissnar aldrig och behöver bara duschas av till jul..*L*Och stavar? Tycker en del ser ut som dom ej haft råd att köpa skidorna..Jag vet, att stavgång \’är bra för den som kan tekniken. Men dessa som går här, på asfalten, det är bara "Bror-duktig"-gång. Att visa upp sig….Patetiskt..Nää, håller med dig..Skidor på vintern, och cykel på sommaren..Dé é alla tiders…Och att icke förglömma Dramaten..Min allra bästa kompis..Kan inte leva utan den…Tror jag…Tjingelingeling..

  3. Alla trädgårdar(nästan) är fina personligheter och jag tycker det ska finnas många olika sorter. Också vilda naturtomter. Men nu råkar jag drömma om de ultimata trädgårdarna skapad av fantaster och ser varje ogräsbild som en möjlighet för skapande. En vision som jag själv är väldigt långt ifrån på hemmaplan.(!) Men de där bilderna man ser framför sig. Din vackra utsikt mot sjön osv.Fotknölarfolket är ruskiga bromsklossar för skaparlusten..huuu.(Jag s e r mellan dina skämtsamma rader att du inte är så dum som du ser ut!!!;-)heee..i rostiga morgonstunden från Soulway

  4. Jag visste väl att du var en trädgårdsmänniska!:) Det är därför du är så filosofiskt lagd.:d Blir inte förvånad om det visar sig att du är professor emeritus (har ingen aning om vad det är, men det låter liksom så fint :d) i typ… just filosofi.:dFörresten vad pluggar Unge Herr Son?:):):) Det där förargliga läsa-vad-som-helst-förutom-läroböcker-beteendet känner man väl igen.:ds Och dagens skolbarn tycker ju att böcker inte är värda att öppnas, förutom kanske Harry Potter (förresten, vad tyckte du om den sista HP-boken?:) själv orkade jag inte ens med den första – tråkig ju :s), de är vana vid att få allting packat och klart från Internet…:/Är det bilden på din trädgård?:) Så mycket grönska… härligt!:) MIn svärmor älskar växter, hon har de mest förunderliga krukväxter i sitt hem. Hur många gånger har det inte hänt att jag lämnat hos henne döende blommor, som återuppstått till livet i hennes händer…:) Nä, jag skulle nog inte ha klarat av det även med hjälp av ett dussin trädgårdsböcker.:ds Men du tycks klara det hur galant som helst.:) Eh, du bara måste vara filosof!:dLycka till med växter, och med tentan (detta adresseras till Unge Herr Son – vilken förtjusande titel, måste jag säga!:d)!

  5. Grundmaterialet ser helt enastående ut. Till den ultimata TRÄDGÅRDEN. WOW. Men du har lång väg att gå. Eller dina barnbarn kanske..;-). Ser dock att det glimmar till en och annan rarietet hos dig. Jajjemensann!!! Nä, inte sår jag gladdisar från frö. Det är lökar här också. Och en bra idé att så mycket så man kan fylla innevaserna utan att orsaka öken där ute!Måste visa dig kort på en spretig dahlia från i fjol vid tillfälle!!! En liten knöl som med åren växt till sig så blommorna nästan nådde himlen och till slut tog för mycket plats i anspråk. I år håller den till på ett kämpigt ställe (med kirskål och nästan ingen sol) för jag ville testa om den klarade att växa där och behövde den fina platsen till annat. Allt gott och har nog sett en del intressant lektyr (AoT) tillsammans med god litteratur (Stora Trädgårdsboken) på dina bilder, må du tro!!Kramar från SoulwayP.S. Vem är din syster???Nu blev jag väldigt nyfiken på det som stod i blaskan, jag också??!!D.S.

  6. Du har haft att göra i helgen du =) Skönt att sonen kom hem hel och hållen! Det är jobbigt att bo långt ifrån varann, men det visste vi när vi träffades… Klart vi grejar det! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s