Lost in Transit

 
Fladdra vilt, du modershjärta. Unge herr Son är "lost in transit".
Spackla, spika, städa, måla – de senaste dygnen har en febril aktivitet kunnat iakttas i vardagshemmet. Renoveringen av vardagens alldeles egna rum har i princip legat nere sedan sonen for iväg för två månader sedan. Själv har jag legat lågt, alla mina halvhjärtade löften till trots.
– Ja. Jag skall lägga färdigt golvet. (Det gjorde en av hans snälla kompisar.)Och fixa listerna och måla klart.
Och så det där outtalade om att äntligen ta itu med de senaste årens stadigt växande apatiröra. En konkursad arbetsplats och delar av två dödsbon talar sitt tydliga språk i form av mängder av bokkassar och allsköns prylar:
Den som spar han har  – ingen plats alls kvar.
Inte mycket att be för alltså. Särskilt inte som en av sonens engagerade mostrar skrämde upp mig ur förträngningen.
– Du måste sätta igång nu! Tänk vad ledsen och besviken han blir annars.
Gulleplutten, det finns ju inte ens nån plats att sitta och tentaläsa på i röran.
 
Under mosterns effektiva ledning drog arbetet igång och sent igår natt skymtades konturen av sonens skrivbord.
Nästan färdigspikade lister, målade fönster och lite annat smått och gott förstärkte illusionen av att hårt arbete ägt rum. Nu var det bara att knô in lite mer i garderoberna, torka några golv och allt var klart för sonens ankomst.
Trodde jag, ja!
På förmiddagen hörs en trött och lite ynklig röst i luren:
– Jag är fortfarande i Sao Paulo. Flyget hit var försenat, har sovit tre timmar på hotell, skall vidare till London nu, kommer klockan två eller nått.
Eller nått!!?? Vadå? I natt? I morgon? Hallå!!
Innan yrvakna morsan hinner fatta vad som gäller, är samtalet över.
– Måste gå nu. Jag ringer från Landvetter, jag kan vänta där.
– Nej, nej, nej! Bättre att . . .
– Ok, jag ringer från London.
Klick.
 
Uj, uj, uj. Nu snurrar fantasin iväg med hönsmamman.
London, terror, brasilianare, osäkrade poliser!
Inte blir det bättre av att sonen, via msn häromkvällen, informerat om sina vilda planer om hur han skall undvika övervikt. Dubbla par byxor, tre tjocktröjor, två jackor . . .
Vad skall man vara räddast för, blint slående terrorister eller poliser som skjuter för att döda på enbart skärrad misstanke?
Tänk-om-en står som spön i backen.
Men NÄR kommer han egentligen?
Räknar timmar, flygtider och tidsskillnader så fingrarna inte räcker till. Papper och penna – och ja, upp på nätet och kolla.
Åka om en timme, elva och en halv timme till London, två timmar till Göteborg. Nej, det kommer inga flyg så sent. Måste vara imorgon då. Men det går ju inga flyg så tidigt från Sao Paulo. Jo ett, via JFK, New York!
Det blir bara värre och värre. 17 timmars flygtid istället för elva. Och ett amerikanskt flyg till London!!!!
Jag ger upp och ringer SAS.
Försöker ringa SAS.
– Vi ser fram emot att ger dig service inom . . . 82 minuter.
– Du har plats . . . 174 . . . i kön.
Service!!!!!????
Grrr!!!!
Grrrrr!!!!
Grrrrrrrrrr!!!!!!
Slita hår, vandra fram och tillbaka, dricka tio koppar kaffe.
 
Några timmar senare är det dock annat ljud i källan. Den vänliga men stelt opersonliga damrösten meddelar att jag har plats 33 i kön och att jag skall få service inom två minuter.
En kvart senare svarar mycket riktigt en hjälpsam ung dam, som naturligtvis inte får säga nått om när var hur men som, efter att ha fått sonens namn och missade flygrutt, ändå utvecklar ett "hypotetiskt resonemang".
Verkar som han kommer vid 14-tiden imorgon i alla fall. Bara 16 timmar försenad och förmodligen via en liten avstickare till USA.
Stackars liten.
Och stackars mig om jag inte genast sätter igång med att tvätta golven!

8 svar till “Lost in Transit

  1. Men, hur gick det då??!!!Kom ni iväg på nån semester? Fick ni nån ersättningsresa?Ni blev väl inte tvungna att stanna hemma!!!!???

  2. SAS……………………………..Säger jag bara.Vi hade bokat en resa till Grekland med avgångstid klockan 2 på eftermiddagen. Vi tänkte att vi åker in riktigt tidigt eftersom vi reste med barn och vi dessutom bor i helt skilda delar av sverige, så vi åkte till stockholm dagen innan och in till Arlanda vid 9 tror jag. Så ska vi checka in, då är biljetterna ogiltiga. Vi rusade med hjärtat i halsgropen fram till personalen, som sa att planet ändrat avgångstid. Till 7 samma morgon. Fast de hade glömt att berätta det för oss….

  3. Hoppas att du hann tvätta golven, några timmar hade du i alla fall på dig *fniss*Ja, ja.. hönsmammor har det inte lätt, men jag förstår det såååå bra.Spelar ingen roll hur gamla de små liven är….Ha det gott – Marion

  4. Hej Aniara!Juni natt blir aldrg av Liknar mest en daggig dagSlöjlikt lyfter sig dess skymningOch bärs bort av ljusa havBrukade vi deklamera när vi var ute och seglade i mitten av 50-talet.Nu är det augusti och det börjar kännas som sommaren är slut.Efter en hektisk juli med huset fullt sitter jag nu ensam vid datornMen det är rätt så skönt också. Hoppas din som kom hem som han skulleBerit

  5. Hujeda, stackars dig! Min vilda är ju bara 8 år, men tänk den dagen hon ska ut i världen! Mamma Gnu kommer att vara ett helt nervvrak *s* Den dagen, den sorgen kanske? *s*Hoppas golvtvätten gått bra! Kram Jenny

  6. Pekpinnar!Tolkar alltid kvinnor män som fan tolkar bibeln?Jag vet att, men inte varför mödrar stressar upp sig över ungarna (vuxna eller inte).Vet bara hur dé låter när man frågar barnen om allt é ok, svaret blir djupa suckar följt av PAPPA vi/jag kan faktiskt klara oss/mej utan att du behöver bry dej.Men ok, dé kan kanske vara mina barn som reagerar så. Har lärt mej att hör jag inget så är dé lugnt.Om dé é macho eller inte, ska väl kanske inte jag bedömma.Förmodligen så får jag mej till livs vad som är rätt eller fel, jag är aldrig orolig för att inte få dé inte.Den så efterlängtade./Badaren

  7. Ja, badaren har, som vanligt, inkommit med sina mucho-macho-pekpinnar.:ds Lätt att säga till en mamma "slappna av" – om det vore lika lätt åtlytt!:s Och det är klart att sonen sitter på planen och muttrar…:s:s:sOch SAS\’ 82 minuter ligger ju bara några minuter efter min rekord hos CSN!:O:D:S Nä, nu tycker jag att du grabbar tag i alla mostrar och annan tilltänkt hjälpreda och fixar i hemmet!:DKramar!

  8. Ja du Doris, har men inte problem så skaffar man sig.Förbövölen… sonen är väl gammal nog att ta vara på sig själv, klarade han att ta sig dit så fixar han säkert hemvägen oxå.Kan riktigt höra hur han suckar på planet och muttrar… Ja se mamma stressar alltid upp sig i onödan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s