Då lappsjukan slår till

 
Framåt eftermiddagen glider gås-armadan förbi utanför fönstren. Snabbt greppar jag kameran och dörrhandtaget, varvid linjen snabbt vänder rumpan till och istället guppar iväg utåt sjön.
Lättskrämda typer! Jag tog en bild ändå.
En och en halv dag efter att tjocka släkten dragit vidare slår lappsjukan till med förfärande styrka.
Inspirationen att sätta igång med alla de där tusen olika  projekten jag gått och drömt om hela våren, lyser med sin frånvaro – liksom solen.
Rastlöshet är mitt mellannamn.
Åka till stan igen eller nej, det är för tidigt att ge upp.
Det får bli en tur till affären istället.
Uppe vid landsvägen inser jag att det inte räcker med en tur ner till närmaste sömniga samhälle. Såsa omkring i den lilla Ica-affären tar väl max en kvart. Istället svänger bilen automatiskt åt vänster och gasar iväg mot centralorten bortistanien.
Sam Cooke bjuder på gamla popsoul-låtar, vägen är öde och foten tung. Under tio mysiga minuter väntar äventyret bak nästa krök.
Ops, redan framme.
Krypkörning in på huvud- och genomfarts, ole dole doff  – här finns hela tre mataffärer att välja på. Får bli den största. Skall det botas lappsjuka, så skall det.
 
Stadsvant kryssar jag med stora-kundvagnen-Allan mellan hyllorna, vrider, vänder och klämmer på diverse varor. Muttrar lagom tantsurt om korta datum, dålig prismärkning – är det GRATIS eller?! – och lyckas fylla både vagn och 40 minuter med meningslöst innehåll.
Kassorna kommer allt närmare och jag inser att det inte räcker. Kanske ett besök på samhällets lilla torgcafé? Återuppta förra sommarens lilla nöje att reta caféägaren genom att beställa en stor cappucino och höra hans idiotiska bortförklaring att det inte går för sig. Varför? Jo, för att en stor cappucino automatiskt blir en cafe latte. Idiot!
Roffar åt mig en tidskrift att fördriva tiden med under kaffedrickandet, betalar, lastar bilen och – nähä du! – dumbommen har redan staplat stolarna på uteserveringen.
Kände väl på sig att nått var på gång.
 
Tio minuter och ytterligare några Cooke-dängor senare är jag tillbaks bland de susande träden.
En stadig drink avgör dagens fortsatta öde.
Kanske finns det nått på tv ikväll?
 
Tecken på lappsjuka:
* Plåta kanadagäss-prickar.
* Onödiga utflykter till mataffärer "längre bort".
* Inköp och skrapning av Trisslott, för att det plötsligt kanske skall hända.
* Hängiven Mac-användare köper ointressant PC-tidning för att ha något att bläddra i på fik.
* Besök på fik som inte kan tillaga en stor cappucino.
* Att sitta på sommarstället och titta på Sommartorpet på TV.

8 svar till “Då lappsjukan slår till

  1. Hej hej tillbax

  2. *fniss* Jaa, vad gör man inte för att bota lappsjuka?

  3. Du är på väg, skönt, Du kan, Du är bäst! Så det så.

  4. Måste ju in och spela lite med tanke på att jag jobbat med det i 19år.. Kram Nina

  5. Absolut inte! 🙂 Jag fasar för den dag då jag vaknar upp och inser att jag inte kan sitta och skriva dagarna i ända.. Haha.. Allt bra annars?

  6. Trisslott. Sommartorpet. Jösses!=))//S

  7. Jag är glad att jag inte känner som du gör. (I min lilla by.) Och strax börjar ju "Allsång på Skansen". Det blir till att fira med jordgubbar, kaffe och glass innan vi börjar sjunga så rutorna skallrar.Sedan "Morden i Midsummer" och man sover sååå gott….Kramar från Soulway och katterna!P.S. Lappsjukebilden ser härlig ut;-)D.S.

  8. Fetskönaste blogg jag stött på hittills. Bra skrivet, estetiskt vackert. Du har minsann tänkt på allt. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s