Då dimridåerna lättar

Shit! Det hopar sig.
Hoppade tentan och satsade på omtentan istället.
Smart.
Skyllde på Norgeresan och den familjeliga vandringen i fädernas.
Omtenta den 10 juni.
Lika bra det kanske, hälften av klassen som försökte sig på tentaeländet blev underkända. Verkar som om den gode spelspelevinken tagit i så han nästan sprack.
Seriöst det där med datorspel.
Nu gäller det förstås att få läst till den 10 juni och det ser inte så värst bra ut så här långt.
Skall ha fått klart en synopsis inför höstens uppsatsskrivande också. Och tja . . .
Har nog i princip bestämt mig för vad jag skall skriva om men sen. Vilken teoretisk utgångspunkt jag skall ha,vilken jämra metod och riktigt VAD jag skall kolla på, vet jag förstås inte.
Måste svamla till nått till på – hjälp! – torsdag tror jag.
Imorgon hinner jag inte för då skall jag på nått möte hela eftermiddagen.
Och sen åker sonen till Brasilien på fredag och med det är det en massa presentinköpande och jox att fixa med.
Och så skulle vi egentligen ha fixat färdigt vardagsrummet, fast det får nog stå så där halvgjort över sommaren.
Pojkstackarn har fortfarande häcken full med skoljobb så jag försöker få honom att strunta i renoveringsprojektet och istället få avklarat sina studier.
Stressa lagom!
Och nästa vecka skall jag vara på nått annat möte både tisdag och onsdag och vara klok och ansvarstagande och helst klädd i knytblus.
Nån sån har jag förstås inte, så det får jag väl också ila runt och leta rätt på – inte!
Vad sjuttsingen är det för fel på en vanlig hederlig svart t-shirt?
Aj, tisdag ja. Då skulle jag förstås egentligen presentera min synopsis och ”opponera” på nån annans. Får se hur jag tar mig ur det.
Nåja, efter den 10 juni skall det väl lugna ner sig – förhoppningsvis!!
He!

Annars svettade jag idag fram ett antal tusenlappar för att kunna hämta ut ett par splitter nya glasögon. Närprogressiva, reflexfria och tjofaderittan.
Fick mina första ålderglas för hm… 1998 var det väl.
Då gick kalaset under beteckningen terminalglasögon och hamnade på Arbetets räkning. Sen dess har jag hållit mig till Claes Ohlsson. Fast för några veckor sedan hade ögonen tydligen fått nog av snåleriet, vägrade att samarbeta när det skulle läsas i timmar och – just det, DÄR var ju den verkliga ”tentahoppnings-orsaken”! – värkte och gnydde. Inget annat att köra än att krypa till korset.
Eller, rättare sagt, till optikern.
Fy fasiken vad dyrt det är då!!!!
Tog de billigaste bågarna men ändock fick långsjalarna vingar.
Skamlöst!
Som vanligt får man väl trösta sig med att, "det kunde varit värre".
Kunde ju ha varit tvungen att bära extraögon redan i yngre tonåren. Som mina två systrar Glasögonorm.
Aldrig får man gnälla i fred!

Så ja, nu sitter jag här med mina progressiva och ser helt vimmelkantigt ut på verkligheten.
Gäller att hålla sig borta från själva skarven, antar jag.
Suddelisudd, nattsudd.
Natti, natti-dags.
Strax

Och imorgon, idag, är det sista chansen att få sitta inomhus, med en öl, kaffe, välj-vad-du-vill och RÖKA!!

Och GRRRRR, varför kan jag inte få mindre stil på det här!!??? GRRR!

Ett svar till “Då dimridåerna lättar

  1. ja det va ju jst det här med rökning. har du slutat?? överväger inte ens. tror att min sida om cigg kan roa dej. den lagen gör inte enbart nytta den sabbar./kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s